I morse presenterade sifo ännu en i raden av opinions undersökningar. Den återgav bl.a. på Dagens hemsida under rubriken "Alliansen tar in på de rödgröna" och på SvD:s heter det: "Alliansen knappar in på de rödgröna". Samtidigt presnterar Dagens Nyheter andra opinionsundersökningar under rubriken: "Opinionstapp för alliansen". . Fram på eftermiddagen korrigerades den här rubriken i överensstämmelse med de båda övriga borgerliga tidningarna: "Alliansen ökar.". Detta ger ju anledning till att fundera kring sanningsbegrepp och objektivitet. Redan 1976 skrev Lars Bergström sin avhandling: Objektivitet - En undersökning av innebörden möjligheten och önskvärdheten av objektivitet i samhällsvetenskapen. (Stockholm, Prisma, 1976.), i vilken han visar på några intressanta saker angående objektiviteten möjligheter eller kanske snarare möjligheter. Han konstaterar bl.a. följande.
1. Värderingsfrihet är omöjlig. Det ofta hävdade idealet att objektivitet är eftersträvansvärt och möjligt i termer av värderingsfrihet visar Bergström att det är faktiskt det rakt motsatta. Värderingar styr våra val, även vetenskapsmannens val av problem han undersöker och de frågor man väljer att ställa och behandla. Samma sak som gäller vetenskapen gäller även, och förmodligen i ännu högre grad, media. Den lilla inledningen om opinionsundersökningar visar med all tydlighet på detta. Media väljer både vad man skall ta upp, vilka frågor man skall ställa och inte minst hur man presenterar och rubriksätter sitt material.
2. Förutsättningslöshet är omöjlig. Det andra som ofta tas upp som ett tecken på objektivitet är förutsättningslös het, att man inte skall ha förutfattade meningar, men faktum är ju att detta inte heller är möjligt. Det är ju de facto så att all kunskap förutsätter den tidigare kunskapen vi besitter. Detta är våra förutsättningar. Att komma förutsättningslöst till något innebär faktisk att förståelse blir omöjlig. Den metod man väljer att möta en fråga innebär genast att man väljer ett perspektiv och en förutsättning. Det viktigaste här är faktiskt inte förutsättningslöshet,utan medvetenhet om sina egna förutsättningar och öppenhet med att visa dem.
3. Intersubjektivitet är inte heller möjlig fullt ut. Detta något krångliga begrepp definierar Bergström som att "forskning skall bedrivas enligt bestämda regler om vilka allmän samstämmighet råder så att två eller fler vetenskapsmän med samma förutsättningar skall kunna uppnå samma resultat när de tillämpar identiska regler. d v s. använder samma metoder. Termen samma förutsättningar inkluderar också - vilket skall understrykas - samma värderingspremisser." Problemet är ju att även om detta är möjligt i teorin, så blir det svårt i en verklighet där ingen situation eller händelse är exakt likadan som en annan, precis som ingen människa är identisk med en annan.
4. Metodologisk objektivitet är kanske möjlig. Inom vetenskapen menar man att metoden måste vara objektiv och det kan den vara om man definierar den som Bergström gör som den metod som är maximalt objektiv, inte hundra procentigt, utan mest i jämförelse med andra. "Men han tycks i alla händelser mena att samhällsvetenskaplig verksamhet är (metodologiskt) objektiv om och endast om den är baserad på en metod som är maximalt objektiv.
Att en metod är maximalt objektiv innebär i sin tur att den är minst lika objektiv som varje alternativ metod. Detta villkor förklarar Rudner på följande sätt: 'När vi påstår att en metod är mer objektiv än en annan, tycks vi mena att den är mer tillförlitlig än en den andra, och den betydelse av 'tillförlitlighet' som då är aktuell tycks kunna satisfieras av följande kriterium. Metod A är mer tillförlitlig än Metod B om och endast om det upprepade användandet av den mindre lätt kan leda till misstag (dvs. mindre sannolikhet för att vi skall fortsätta att tro, eller komma att tro på falska satser). I överensstämmelse med detta kan vi säga att en metod var 'maximalt tillförlitlig' om den, bland alla alternativ, minimerade sannolikheten för misstag i denna mening.'" Med andra ord använd den metod som är bäst och löper minst risk för misslyckande och fel resultat.
5. Objektivitet är möjlig som summan av den bristfälliga objektiviteten. Den kände vetenskapsteoretikern Karl Popper konstaterar:
"Om vetenskaplig objektivitet skulle grundas... på den enskilde vetenskapsmannens opartiskhet eller objektivitet, så finge vi säga adjö till den. På sätt och vis måste vi faktiskt vara mer radikalt skeptiska än kunskapssociologin; ty det råder inget tvivel om att vi alla är underkastade våra egna system av fördomar (eller 'totala ideologier', om man föredrar detta uttryck)... vetenskap och vetenskaplig objektivitet är inte (och kan inte vara) resultatet av en individuell vetenskapsmans försök att vara objektiv, utan av samarbetet mellan många vetenskapsmän."
Poängen med detta resonemang är att vi måste ¨våga vara både öppna och kritiska. Det handlar om att pröva och förstå. Det handlar om att sanningen aldrig kan bli någons privatsak, utan att det faktisk är så att det är tillsammans som vi finner sanningen. Alltför ofta tar vi bara en sida och då är vi stängda och okritiska, men önskar vi komma fram till en objektiv sanning, så finns ingen annan väg att vi tillsammans med andra är öppna och kritiska. Där ligger vår möjlighet att finna. Det är den metod för sanningssökande som fungerar och faktiskt är allmänmänsklig och biblisk (se Ef 3:18). Kunskap skapas tillsammans med andra i relationer. Ibland är det faktiskt så att sanningen finns någonstans mitt emellan... Ibland är det så att jag faktiskt kan ha fel, men vi ha rätt.
Om jag inte vet att jag inte vet, då tror jag att jag vet. Om jag inte vet att jag vet, då tror jag att jag inte vet. (Oz Guiness)
söndag 25 januari 2009
torsdag 22 januari 2009
Obamas nyckelinsikt!
Barack Obama installerades i förrgår som USA:s 44:de president. I sitt installationstal visade han på en avgörande insikt om förhållandet mellan rättfärdighet och makt. Det finns ideal som man aldrig kan svika bara för att skydda sig själv eller få sin vilja igenom. Rättfärdigheten måste alltid ha första prioritet. Utan att leva upp till idealen kommer man i längden att förlora inflytande och förtroende. Man kan inte leda och påverka bara genom maktspråk, makt förtjänas genom rättfärdighet och makt utan rättfärdighet är terror, oavsett vilka mål man söker uppnå. Obama sa bl.a. följande i installationstalet:
"Vad gäller vårt gemensamma försvar avfärdar vi att det finns ett val mellan vår säkerhet och våra ideal. Grundlagsfäderna, som stod inför risker vi knappt kan föreställa oss, författade ett samhällskontrakt för att säkra rättsstaten och medborgarnas rättigheter, ett samhällskontrakt som fördjupats genom generationers blodsoffer. Dessa ideal lyser fortfarande upp världen och vi tänker inte överge dem av praktiska skäl... De insåg att vår makt inte ensam kan skydda oss, eller ge oss rätten att bete oss som vi vill. I stället insåg de att vår makt har sitt ursprung i vår strävans rättfärdighet, i kraften hos vårt föredöme, i det lugn som ödmjukhet och återhållsamhet inger.
Vi är detta arvs väktare. Genom att ännu en gång vägledas av dessa principer kan vi bemöta de nya hot som kräver ännu större ansträngningar..."
Om detta blir Obamas ledstjärna och inte bara tomma ord har han hittat en av de viktigaste nycklarna till att vara en god ledare. Måtte det bli så att ändamålen aldrig får helga medlen. Världen behöver inte mer maktspråk, men mycket, mycket mer rättfärdighet. Att strävan är ärlig kanske kan skymtas i det faktum att hans första åtgärd som president är att avbryta de märkliga och konstiga rättegångarna på Guantanamo och som nästa steg lova att fängelset skall avvecklas så fort som möjligt, senast inom ett år. Låt oss be att han lyckas förverkliga detta ideal.
Hela talet finns både att höra och se på sr.se återgivet både på svenska och engelska.
Länkar till Dagen 1 2 3 4 5
"Vad gäller vårt gemensamma försvar avfärdar vi att det finns ett val mellan vår säkerhet och våra ideal. Grundlagsfäderna, som stod inför risker vi knappt kan föreställa oss, författade ett samhällskontrakt för att säkra rättsstaten och medborgarnas rättigheter, ett samhällskontrakt som fördjupats genom generationers blodsoffer. Dessa ideal lyser fortfarande upp världen och vi tänker inte överge dem av praktiska skäl... De insåg att vår makt inte ensam kan skydda oss, eller ge oss rätten att bete oss som vi vill. I stället insåg de att vår makt har sitt ursprung i vår strävans rättfärdighet, i kraften hos vårt föredöme, i det lugn som ödmjukhet och återhållsamhet inger.
Vi är detta arvs väktare. Genom att ännu en gång vägledas av dessa principer kan vi bemöta de nya hot som kräver ännu större ansträngningar..."
Om detta blir Obamas ledstjärna och inte bara tomma ord har han hittat en av de viktigaste nycklarna till att vara en god ledare. Måtte det bli så att ändamålen aldrig får helga medlen. Världen behöver inte mer maktspråk, men mycket, mycket mer rättfärdighet. Att strävan är ärlig kanske kan skymtas i det faktum att hans första åtgärd som president är att avbryta de märkliga och konstiga rättegångarna på Guantanamo och som nästa steg lova att fängelset skall avvecklas så fort som möjligt, senast inom ett år. Låt oss be att han lyckas förverkliga detta ideal.
Hela talet finns både att höra och se på sr.se återgivet både på svenska och engelska.
Länkar till Dagen 1 2 3 4 5
söndag 18 januari 2009
Vad är alternativet till dålig religion?
På Svenska Dagbladets debattsida brännpunkt har under de senaste veckorna först en debatt mellan http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_2318099.svd och rektorerna Lars Brandström och Bo Nyberg m.fl. om religionsfrihet och religiösa friskolor. Tidningen Dagen har rapporterat om debatten. I en debattartikel i samma veva hade Professor Kjell O. Lejon och Advokat Rolf Åbjörnsson ett debattinlägg om den intoleranta toleransen. I relation till detta vill jag ge några påståenden.
1. Det finns dålig religion, men all religion är inte dålig. Ett de stora problemen med Ulveus (och hans vapendragare Sturmarks)resoinemang förett religionsfritt samhälle är att de gör fruktansvärda generaliseringar. Deras resonemang verkar vara uppbyggt ungefär så här: 1. Det finns dålig religion, se bara alla konflikter och krig som strids och stridits i Guds namn eller korstågen. 2. Därför är all religion dålig. 3. Därför borde inte religion få finnas.Detta är ju ett resonemang som inte håller vid en logisk analys. Slutsatserna följer inte nödvändigtvis av premissen och utgångspunkten i ett, även om den är sann. Problemet är att det finns dålig och skadlig religion. Det håller nog alla med om, men är aternativet nödvändigtvis att all relgigion är dålig och bör utrotas. Från en kristen utgångspunkt måste vi hålla med om punkt ett i resonemanget. Vi måste erkänna att mä'ngder av brott begåtts i Guds namn, att religion ofta används av makten till att förtrycka. Missbrukad religion också religion med kristna förtecken är dålig religion. All religion utan kärlek, även kristen (se 1 Kor 13), är katstrofal och livsfarlig, förödand och destruktiv. Det är bara att hålla med och skapa alternativ.
2. Alternativet till dålig religion är inte sekularisering utan god religion. Tänk om det är så att alternativet till dålig religion faktiskt inte är sekularisering, utan god religion:
En del människor tror att alternativet till dålig religion är sekularisering, men det stämmer inte. Vi måste ersätta dålig religion med bätre religion - profetisk istället för partilojal, bred och djup istället för smal, och baserad på värderingar i motsats till ideologier. (Jim Wallis)
Det sekualiseringsförespråkarna inte inse att det faktiskt finns god religion. Som så ofta i det sekulariserade Sverige så inser man inte vilka rötter toleransen, jämställdheten, feminisemen m.m. Man är så historielös att man inte inser att det faktiskt är den goda religionen som är rötterna till den tolerans och religionsfrihet man förespråkar. God religion har föändrat världen.
Människan verkar vara obotligt religiös, någon har kallat henne, "det religiösa djuret" och detta innebär att vi är skapta för religion. Den västeuropeiska sekularismen ser ner på resten av världen, på samma sätt som den tidigare gjorde det under kolonialtiden, och menar sig veta bäst och vara mest utvecklad och civilserad, fastän majoriteten av världens befolkning faktiskt är religiösa.
Även de mest sekulariserade staterna i världen såsom den gamla Sovjetunionen skapade en sekulär religiositet och begick i kommunismens namn fruktansvärda illdåd. Nazismen skapade också en religiositet med hyllandet av rasen och det ariska blodet. Alternativiet är inte sekularisering, inte dålig religion, utan god religion. Som Chesterton uttryckte det: När folk slutar tro på något börjar dom tro på vad som helst.
söndag 11 januari 2009
Bygger vi kyrka utifrån breven eller Apostlagärningarna?
I lördags, 2009-01-10, var jag med på ett rundabordssamtal kring missionellt tänkande och praktik (Jag har snott länken från den intressanta bloggen Kolportören) i Stockholm. Spännande människor, tankar och öppna och otvungna samtal om viktiga saker. Massor med intressanta tankar surrar fortfarande i huvudet, men en vill jag dela här. Det var Charles Kridiotis som uttryckte sig ungefär så här: Vi bygger kyrka utifrån breven och inte från Apostlagärningarna!. Han menade att vi vi hämtar vår modell för församlingen och dess liv från brevlitteraturen och inte från berättelserna i Apg, och att i och med det fokuserar vi på problemen i stället för möjligheterna. Och jag tror att det ligger en hel del i det, inte minst i Sverige.
Betoningen blir så stark på profylax att vi förutser och förebygger alla problem så till den grad att vi bakbinder oss själva.. Nästan alla av NT:s brev är skrivna utifrån problemsituationer, faktiska problemsituationer. Paulus och de andra brevförfattarna försöker lösa problem som uppstått, inte i första hand förebygga. Det är klart att man skall förebygga problem så långt det är möjligt, men det måste också vara rimligt. Alla problem går helt enkelt inte att förutse eller förhindra. Svensk kristenhet kanske har blivit en samling trygghetsnarkomaner och trygghet är bra. Men den kan också vara bedräglig. "Allt står väl till" är de falska profeternas ständiga budskap (Jer 6:14, 8:11, Hes 13:10, Mik 3:5). Ibland gör tryggheten och det "sejfa" att vi inte tar några risker eller initiativ. Resultatet blir passivitet.
Det kanske t.o.m. är så att vissa problem är nödvändiga för att församlingen skall bli den gemenskap den är tänkt att vara - Syndarnas samfund. Detta skapar en grogrund för präktighet hos oss, en medelklasskyrka som inte vill bli störd eller genomskådad. Och därmed varken intressant, trovärdig eller närvarande hos människor utanför den egna kretsen.
Kombinationen med det svenska säkerhetstänkande kan förlama den svenska församlingen. Vi svenskar är specialister på säkerhet. Det är bra och inget fel, men det kan kanske i vår mentalitet gå till överdrift så att vi heller backar än tar en risk överhuvudtaget och då blir det farligt. För både kärlek och efterföljelse innebär risk. Dessa båda begrepp som är så centrala i den kristna tron.
Betoningen blir så stark på profylax att vi förutser och förebygger alla problem så till den grad att vi bakbinder oss själva.. Nästan alla av NT:s brev är skrivna utifrån problemsituationer, faktiska problemsituationer. Paulus och de andra brevförfattarna försöker lösa problem som uppstått, inte i första hand förebygga. Det är klart att man skall förebygga problem så långt det är möjligt, men det måste också vara rimligt. Alla problem går helt enkelt inte att förutse eller förhindra. Svensk kristenhet kanske har blivit en samling trygghetsnarkomaner och trygghet är bra. Men den kan också vara bedräglig. "Allt står väl till" är de falska profeternas ständiga budskap (Jer 6:14, 8:11, Hes 13:10, Mik 3:5). Ibland gör tryggheten och det "sejfa" att vi inte tar några risker eller initiativ. Resultatet blir passivitet.
Det kanske t.o.m. är så att vissa problem är nödvändiga för att församlingen skall bli den gemenskap den är tänkt att vara - Syndarnas samfund. Detta skapar en grogrund för präktighet hos oss, en medelklasskyrka som inte vill bli störd eller genomskådad. Och därmed varken intressant, trovärdig eller närvarande hos människor utanför den egna kretsen.
Kombinationen med det svenska säkerhetstänkande kan förlama den svenska församlingen. Vi svenskar är specialister på säkerhet. Det är bra och inget fel, men det kan kanske i vår mentalitet gå till överdrift så att vi heller backar än tar en risk överhuvudtaget och då blir det farligt. För både kärlek och efterföljelse innebär risk. Dessa båda begrepp som är så centrala i den kristna tron.
Borde det varit vi också?
I fredags den 10 januari invigdes Örebro Folkhögskolas nya lokaler i Vivalla centrum.Skolan flyttade in redan i höstas, men först nu är lokalerna färdiga och en invigning hölls på torget med pompa och ståt, sång och musik och med tal av EFK:s missionsdirektor Anders Blåberg, företrädare för Örebro kommun och Öbo, landshövding Rose-Marie Frebran och företrädare för de andra skolorna inom Evangeliska frikyrkan. Det tal som säkert fick de flesta av oss åhörare att lystra till och komma ihåg hölls nog av Örebro Missionskolas (ÖMS)rektor Pekka Mellergård på grund av dess i dessa sammanhang drastiska utgångspunkt. Han utgick från en sångtext av Joakim Thåström med titeln: Fan, fan, det borde varit vi! Poängen med talet var att det var ganska långtgående planer på ett "kärleks-" och "samboförhållande" pågång mellan Örebro folkhögskola och Örebro Missionsskola vid Universitetsområdet i Örebro. Planer som sprack och som jag personligen tror att hela EFK skall vara tacksamma för att de gjorde. Men jag sedan i fredags funderat vidare kring rubriken i Pekka Mellergårds tal och några frågor har väckts.
1. Borde inte hela EFK:s Sverigekontor följa Folkhögskolans exempel? Jag tror som sagt att det är väldigt bra att Örebro Folkhögskola har hamnat i Vivalla av flera skäl, bl.a. för att i Vivalla behövs alla positiva krafter som möjligt, och för att en kristen folkhögskola i den mångkulturella miljön som Vivalla utgör kommer att må bra av att vara i den kontexten. Det finns en mängd andra argument för att placera folkhögskolan där - ett enkelt men ack så viktigt är att det är i en sådan miljö Jesus skulle ha varit. Jesus rörde sig överallt, men framförallt i samhällets marginaler, såsom dagens Vivalla med dess ganska dåliga rykte.
Och i och med detta så måste följdfrågan: Borde inte EFK följa folkhögskolans exempel? När planerna på en byggnation för ÖMS, EFK:s Sverigekontor och Örebro Fhs gick i stöpet kanske det var ett tecken på något större. Tänk om det var en gudomlig vink inte bara till folkhögskolan utan till hela EFK var Han skulle rört sig. Skälen till att EFK har sitt Sverige kontor centralt på Oloaigatan i närheten av stationen är säkert många, men jag tror varken att de egentligen är varken ekonomiska, teologiska eller efterföljelsemässiga och utifrån dessa aspekter borde EFK fundera på om inte en lokalisering i Vivalla för Sverigekontoret vore mycket naturligare än på Olaigatan.
En fritt vald närvaro av ett samfunds huvudkontor i Vivalla skulle vara ett mycket tydligare uttryck för vår Herres karaktär och arbetssätt än den centrala placering kontoret nu har. Jesus brukar inte tycka att bekvämlighetsskäl väger särskilt tungt, inte heller så är synlighetsskälen i det etablerade hans största prioritet. Däremot är den frivilliga närvaron hos de marginaliserade precis hans melodi. Det skulle inte bara vara en ekonomisk vinst för EFK. Jag har inga siffror på hyreskostnaderna i centrala Örebro och i Vivalla, men jag är tämligen övertygad om att Öbo som varit så tillmötesgående när det gäller folkhögskolans etablering i Vivalla, skulle vara lika tillmötesgående om samfundet skulle vilja etablera sitt huvudkontor där. EFK som rörelse skulle må mycket bra av en sådan etablering. Det är jag övertygad om. Även om detta inte skall vara huvudskälet, så skulle det innebära en stark förstärkning av trovärdigheten för ett kristet samfund. Jag tror att de är dags att ställa frågan: Borde inte EFK följa folkhögskolans exempel?
2. Borde Götabrodelen följa Örebroskolans exempel? Skall detta resonemang blir trovärdigt måste faktiskt den del av Örebro Folkhögskola som är Götabro också fundera på sinverksamhets lämpligaste placering. Finns det delar av den verksamhet som sker på Götabro som skulle kunna göras bättre i Vivalla? Ett snabbt svar på frågan utan att ha tänkt färdigt är: Ja, kanske, eller; Ja, troligen. Detta innebär inte att allt skulle fungera bättre i Vivalla och det finns en del fördelar med den avskildhet som finns i och med Götabros placering ute på landet, men det måste nog erkännas att vissa delar skulle nog passa bättre i Vivalla. Men frågan måste ändå ställas: Borde det varit vi också? Det finns säkert en del som tycker detta låter vansinnigt, att såga i sin egen gren, men frågor måste våga ställas annars lever vi i en tankens diktatur och kommer aldrig att komma framåt.
3. Borde jag följa folkhögskolans exempel? Har man ställt fråga ett och två måste man våga ställa fråga tre. Hur är det med mig? Hur gestaltar jag min efterföljelse till Jesus? Här finns bara personliga svar. Ett svar skulle kunna vara Vivalla, men det finns många andra, men frågan måste vi ständigt ställa?
Hur kan den som gör anspråk på att vara en radikal anhängare till Jesu lära uppträda som hade hon aldrig läst sin bergspredikan? (Peter Halldorf)
1. Borde inte hela EFK:s Sverigekontor följa Folkhögskolans exempel? Jag tror som sagt att det är väldigt bra att Örebro Folkhögskola har hamnat i Vivalla av flera skäl, bl.a. för att i Vivalla behövs alla positiva krafter som möjligt, och för att en kristen folkhögskola i den mångkulturella miljön som Vivalla utgör kommer att må bra av att vara i den kontexten. Det finns en mängd andra argument för att placera folkhögskolan där - ett enkelt men ack så viktigt är att det är i en sådan miljö Jesus skulle ha varit. Jesus rörde sig överallt, men framförallt i samhällets marginaler, såsom dagens Vivalla med dess ganska dåliga rykte.
Och i och med detta så måste följdfrågan: Borde inte EFK följa folkhögskolans exempel? När planerna på en byggnation för ÖMS, EFK:s Sverigekontor och Örebro Fhs gick i stöpet kanske det var ett tecken på något större. Tänk om det var en gudomlig vink inte bara till folkhögskolan utan till hela EFK var Han skulle rört sig. Skälen till att EFK har sitt Sverige kontor centralt på Oloaigatan i närheten av stationen är säkert många, men jag tror varken att de egentligen är varken ekonomiska, teologiska eller efterföljelsemässiga och utifrån dessa aspekter borde EFK fundera på om inte en lokalisering i Vivalla för Sverigekontoret vore mycket naturligare än på Olaigatan.
En fritt vald närvaro av ett samfunds huvudkontor i Vivalla skulle vara ett mycket tydligare uttryck för vår Herres karaktär och arbetssätt än den centrala placering kontoret nu har. Jesus brukar inte tycka att bekvämlighetsskäl väger särskilt tungt, inte heller så är synlighetsskälen i det etablerade hans största prioritet. Däremot är den frivilliga närvaron hos de marginaliserade precis hans melodi. Det skulle inte bara vara en ekonomisk vinst för EFK. Jag har inga siffror på hyreskostnaderna i centrala Örebro och i Vivalla, men jag är tämligen övertygad om att Öbo som varit så tillmötesgående när det gäller folkhögskolans etablering i Vivalla, skulle vara lika tillmötesgående om samfundet skulle vilja etablera sitt huvudkontor där. EFK som rörelse skulle må mycket bra av en sådan etablering. Det är jag övertygad om. Även om detta inte skall vara huvudskälet, så skulle det innebära en stark förstärkning av trovärdigheten för ett kristet samfund. Jag tror att de är dags att ställa frågan: Borde inte EFK följa folkhögskolans exempel?
2. Borde Götabrodelen följa Örebroskolans exempel? Skall detta resonemang blir trovärdigt måste faktiskt den del av Örebro Folkhögskola som är Götabro också fundera på sinverksamhets lämpligaste placering. Finns det delar av den verksamhet som sker på Götabro som skulle kunna göras bättre i Vivalla? Ett snabbt svar på frågan utan att ha tänkt färdigt är: Ja, kanske, eller; Ja, troligen. Detta innebär inte att allt skulle fungera bättre i Vivalla och det finns en del fördelar med den avskildhet som finns i och med Götabros placering ute på landet, men det måste nog erkännas att vissa delar skulle nog passa bättre i Vivalla. Men frågan måste ändå ställas: Borde det varit vi också? Det finns säkert en del som tycker detta låter vansinnigt, att såga i sin egen gren, men frågor måste våga ställas annars lever vi i en tankens diktatur och kommer aldrig att komma framåt.
3. Borde jag följa folkhögskolans exempel? Har man ställt fråga ett och två måste man våga ställa fråga tre. Hur är det med mig? Hur gestaltar jag min efterföljelse till Jesus? Här finns bara personliga svar. Ett svar skulle kunna vara Vivalla, men det finns många andra, men frågan måste vi ständigt ställa?
Hur kan den som gör anspråk på att vara en radikal anhängare till Jesu lära uppträda som hade hon aldrig läst sin bergspredikan? (Peter Halldorf)
söndag 4 januari 2009
Jesus på Expressen debattsida!!!
Idag finns ett riktigt intressant inlägg av den 22 åriga Clara Kidström på Expressen debatt om Jesu roll i skolan. Klokt och insiktsfullt både om den kristna trons roll, svenska skolan och objektiviteten. Sedan är det ju intressant att det finns på Expressens sidan 4: debatt.
Det har visat sig vara en myt att vetenskapen är värderingsfri. (Owe Wikström)
Det har visat sig vara en myt att vetenskapen är värderingsfri. (Owe Wikström)
onsdag 31 december 2008
LÅT DITT RIKE KOMMA – ÄNNU MER!
Nyår är kanske den tid på året som vi allra mest funderar över vårt liv och livet överhuvudtaget. I det stora perspektivet så är radio, TV och tidningar fulla med årskrönikor, vilka går igenom det gångna årets händelser och beskriver tillståndet i världen. På det mer personliga planet kanske vi mer tänker framåt och funderar kring och gör upp planer för det nya kommande året. Vi kanske t.o.m. avlägger nyårslöften i hopp om förändring. I vart fall så drömmer vi nog litet till mans om vad det nya året skulle kunna innebära. Jag tror att det faktiskt kan vara bra att stanna upp och fundera ibland. Och nyåret är väl lika bra som någon annan tid. Även om det kanske inte är så revolutionerande som vi ibland gör det till. Det är ju egentligen bara en dag som blir till en annan och vi människor som bestämt att vi skall räkna årsskiftet just här.
Jag skulle vilja stanna upp och med Jesu hjälp destillera ner både den längtan efter förändring, som nyårs löftena ger uttryck för, och våra drömmar inför det nya året, till en bön formulerad i en mening eller kanske två.
Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Matt 6:10
Jag tror att det egentligen är detta allt handlar om. All vår strävan, vår längtan fet förändring i våra egna liv, våra församlingar och i samhället i stort kan skalas ned till just bönen om Guds rike. Därför att Guds rike är vad det handlar om, vad hela den här existensen faktiskt handlar om.
1. GUDS RIKE ÄR GUDS DRÖM.
Under det gångna året har USA valt en ny president som kommer att tillträda – Barak Obama. Han inger hopp med sitt budskap om ”Change” – förändring. Han lånar en hel del av sin retorik från Martin Luther King, som i sitt mest kända tal talade om ”I have a dream”. Den drömmen var faktiskt färgad av Guds rike. Därför att Guds rike är Guds dröm och King kände Jesus. Han predikade Guds rike precis som sin mästare och det hände något.
Gud har en dröm för den här världen. Han har en tanke och en vilja och han längtar efter att den skall förverkligas. Den drömmen är Guds rike. Ett tillstånd där hans goda och kärleksfulla vilja sker helt och full. Det är Guds dröm. Guds rike är Guds tanke för den här planeten vi bor på, det här universum vi lever i.
Men det är också Guds dröm för våra liv. I den stora dröm Gud har för hela universum, så är vi en viktig del, du och jag, och alla andra. I den Guds revolution eller godhetens konspiration som Gud har tänk skall genomsyra den här världen (Jesus talar om Guds rike som en surdeg, som jäst) är du och jag med och inte bara med, utan viktiga. Gud har en dröm för världen och för dig och mig och det heter Guds rike. Det är detta vi borde be skall ske under 2009.
2. GUDS RIKE ÄR INOM OSS.
När Jesus talar om Guds rike så säger han i Luk 17
Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. 21Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” (Luk 17:20-21)
Gud har lagt Guds rike i våra hjärtan. Han har planterat det i vårt inre. Det finns där som ett frö som kan gro, växa och bära frukt. Därför borde kanske bönen ”Låt ditt rike komma” kompletteras med orden ”ännu mer”. .”Låt ditt rike komma ännu mer!”
Guds rike är inte bara Guds dröm, det var Jesu mission, hans uppdrag, hans förkunnelse, hans liv. Det fanns och finns i Honom. Men det var och är inte bara Guds mission, det är faktiskt också vår mission, vårt uppdrag. Och när jag talar om mission så är det inte bara att åka till Afrika och tala om Jesus. Jag tror hela våra liv är Gud mission. Eftersom Guds rike finns inom oss, så skall den bli synlig i våra liv här och nu, i hela dess mångfald och alla dess aspekter. Wilfred Stinissen säger:
Gud är i den verklighet som är vår; våra föräldrar, vår kropp med dess hälsa eller sjukdom, vår begåvning och begränsning, vår rikedom eller fattigdom, vår höga eller låga intelligenskvot. Så snart vi slutar att kämpa mot allt detta, så snart vi öppnar oss för denna verklighet som Guds verklighet och bejakar den, då lever vi i Guds rike.
Guds rike finns här och nu inom oss. Och vi behöver kanske be med Paulus i Efesierbrevet att Gud ger vårt inre öga ljus så att vi ser vad han kallat oss till, hur väldig Guds kraft är för oss som tror. Att vara en del av Guds rike är att vara ständigt uppkopplad mot honom som vet vad hur den här världen fungerar och har en dröm för hur den skall fungera.
Eftersom Guds rike finns i oss genom den helige Ande, så bör vi be ”Låt ditt rike komma, ännu mer” genom mig i den här världen.
3. GUDS RIKE ÄR KONKRET.
Ibland blir talet om Guds rike ganska flummig och ogripbart men Guds rike är konkret. För att förstå Guds rike, skall jag kort bara säga något om vad det inte är:
Guds rike är inte
Samma sak som församlingen.
Samma sak som himlen, något framtida, andligt och överjordiskt
¨Något flummigt samlingsbegrepp för allt andligt.
Ett land med fysiska gränser.
Guds rike är konkret i andra bemärkelser än ett fysiskt land. Det är konkret i form av att godhet regerar och manifesterar sig. När Jesus gick här synliggjorde han Guds rike i sin person på mycket konkreta sätt. Han umgicks med dem som ingen ville umgås med, han gav människor mat, han förlät dem som just höll på att driva spikar genom han handleder, han botade sjuka och drev bort ondskans demoner och Han dog på korset för att vi skulle ha gemenskap med Gud, I varje situation gjorde han Faderns vilja och visade Guds rike.
Guds rike tar sig konkreta uttryck i våra livs olika aspekter, alltifrån att vi får tala om Jesus med andra människor till det lilla goda vi gör mot familjemedlemmar vänner.
Guds rike är enligt Paulus:
Ty Guds rike är inte mat och dryck utan rättfärdighet och frid och glädje i den heliga anden. (Rom 14:17)
Guds rike handlar inte om att skilja ut vissa delar av livet som man gjorde i Korinth, så som mat och dryck, utan om att Guds rike gällde hela livet i dess mångfald. Guds rike är så konkret som ditt eget liv. Det är liv, med allt vad verkligt liv är.
Jesus gjorde Guds rike och Livet till synonyma uttryck (Stanley Jones)
Ingen aspekt av den mänskliga tillvaron lämnas utanför. Den ordagranna översättningen av Guds rike är faktiskt Guds herravälde, att Gud får bestämma. Guds rikes godhet påverkar våra relationer både med Gud, oss själva, medmänniskor och hela skapelsen. När Guds rike genomsyrar oss, så påverkar det våra val och vår längtan, vår sexualitet och vår plånbok, vår familj och vårt arbete, vår konsumtion, våra samtal och vår vilja att se godheten, Guds vilja sprida sig i form av evangelisation, diakoni och miljöarbete. Guds rike är ett alternativ till ytlighet och egoism. Det är ett alternativet till en galen värld.
Vi får vara med om att be att detta skall ske allt mer. Vi får vara med om att det sker alltmer i oss och genom oss, för vi är bärare av Guds rike till den här världen, i den här världen.
Guds rike är det sammanhållande centrum som gör att livet inte behöver delas upp eller vara ett splittrat livspussel som inte går att få ihop. Guds rike kan vara det korrektiv vi behöver för att vilja och välja det rätta. Bönen om att låta Guds rike komma, leder till frågan: ”Hur blir det konkret i mitt liv?” ”Hur kan det komma mer genom mig under det kommande året?”
Hans rike är ingenting abstrakt, ingen princip, utan något man lever i ögonblick för ögonblick. (Anders Piltz)
Jag skulle vilja stanna upp och med Jesu hjälp destillera ner både den längtan efter förändring, som nyårs löftena ger uttryck för, och våra drömmar inför det nya året, till en bön formulerad i en mening eller kanske två.
Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Matt 6:10
Jag tror att det egentligen är detta allt handlar om. All vår strävan, vår längtan fet förändring i våra egna liv, våra församlingar och i samhället i stort kan skalas ned till just bönen om Guds rike. Därför att Guds rike är vad det handlar om, vad hela den här existensen faktiskt handlar om.
1. GUDS RIKE ÄR GUDS DRÖM.
Under det gångna året har USA valt en ny president som kommer att tillträda – Barak Obama. Han inger hopp med sitt budskap om ”Change” – förändring. Han lånar en hel del av sin retorik från Martin Luther King, som i sitt mest kända tal talade om ”I have a dream”. Den drömmen var faktiskt färgad av Guds rike. Därför att Guds rike är Guds dröm och King kände Jesus. Han predikade Guds rike precis som sin mästare och det hände något.
Gud har en dröm för den här världen. Han har en tanke och en vilja och han längtar efter att den skall förverkligas. Den drömmen är Guds rike. Ett tillstånd där hans goda och kärleksfulla vilja sker helt och full. Det är Guds dröm. Guds rike är Guds tanke för den här planeten vi bor på, det här universum vi lever i.
Men det är också Guds dröm för våra liv. I den stora dröm Gud har för hela universum, så är vi en viktig del, du och jag, och alla andra. I den Guds revolution eller godhetens konspiration som Gud har tänk skall genomsyra den här världen (Jesus talar om Guds rike som en surdeg, som jäst) är du och jag med och inte bara med, utan viktiga. Gud har en dröm för världen och för dig och mig och det heter Guds rike. Det är detta vi borde be skall ske under 2009.
2. GUDS RIKE ÄR INOM OSS.
När Jesus talar om Guds rike så säger han i Luk 17
Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. 21Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” (Luk 17:20-21)
Gud har lagt Guds rike i våra hjärtan. Han har planterat det i vårt inre. Det finns där som ett frö som kan gro, växa och bära frukt. Därför borde kanske bönen ”Låt ditt rike komma” kompletteras med orden ”ännu mer”. .”Låt ditt rike komma ännu mer!”
Guds rike är inte bara Guds dröm, det var Jesu mission, hans uppdrag, hans förkunnelse, hans liv. Det fanns och finns i Honom. Men det var och är inte bara Guds mission, det är faktiskt också vår mission, vårt uppdrag. Och när jag talar om mission så är det inte bara att åka till Afrika och tala om Jesus. Jag tror hela våra liv är Gud mission. Eftersom Guds rike finns inom oss, så skall den bli synlig i våra liv här och nu, i hela dess mångfald och alla dess aspekter. Wilfred Stinissen säger:
Gud är i den verklighet som är vår; våra föräldrar, vår kropp med dess hälsa eller sjukdom, vår begåvning och begränsning, vår rikedom eller fattigdom, vår höga eller låga intelligenskvot. Så snart vi slutar att kämpa mot allt detta, så snart vi öppnar oss för denna verklighet som Guds verklighet och bejakar den, då lever vi i Guds rike.
Guds rike finns här och nu inom oss. Och vi behöver kanske be med Paulus i Efesierbrevet att Gud ger vårt inre öga ljus så att vi ser vad han kallat oss till, hur väldig Guds kraft är för oss som tror. Att vara en del av Guds rike är att vara ständigt uppkopplad mot honom som vet vad hur den här världen fungerar och har en dröm för hur den skall fungera.
Eftersom Guds rike finns i oss genom den helige Ande, så bör vi be ”Låt ditt rike komma, ännu mer” genom mig i den här världen.
3. GUDS RIKE ÄR KONKRET.
Ibland blir talet om Guds rike ganska flummig och ogripbart men Guds rike är konkret. För att förstå Guds rike, skall jag kort bara säga något om vad det inte är:
Guds rike är inte
Samma sak som församlingen.
Samma sak som himlen, något framtida, andligt och överjordiskt
¨Något flummigt samlingsbegrepp för allt andligt.
Ett land med fysiska gränser.
Guds rike är konkret i andra bemärkelser än ett fysiskt land. Det är konkret i form av att godhet regerar och manifesterar sig. När Jesus gick här synliggjorde han Guds rike i sin person på mycket konkreta sätt. Han umgicks med dem som ingen ville umgås med, han gav människor mat, han förlät dem som just höll på att driva spikar genom han handleder, han botade sjuka och drev bort ondskans demoner och Han dog på korset för att vi skulle ha gemenskap med Gud, I varje situation gjorde han Faderns vilja och visade Guds rike.
Guds rike tar sig konkreta uttryck i våra livs olika aspekter, alltifrån att vi får tala om Jesus med andra människor till det lilla goda vi gör mot familjemedlemmar vänner.
Guds rike är enligt Paulus:
Ty Guds rike är inte mat och dryck utan rättfärdighet och frid och glädje i den heliga anden. (Rom 14:17)
Guds rike handlar inte om att skilja ut vissa delar av livet som man gjorde i Korinth, så som mat och dryck, utan om att Guds rike gällde hela livet i dess mångfald. Guds rike är så konkret som ditt eget liv. Det är liv, med allt vad verkligt liv är.
Jesus gjorde Guds rike och Livet till synonyma uttryck (Stanley Jones)
Ingen aspekt av den mänskliga tillvaron lämnas utanför. Den ordagranna översättningen av Guds rike är faktiskt Guds herravälde, att Gud får bestämma. Guds rikes godhet påverkar våra relationer både med Gud, oss själva, medmänniskor och hela skapelsen. När Guds rike genomsyrar oss, så påverkar det våra val och vår längtan, vår sexualitet och vår plånbok, vår familj och vårt arbete, vår konsumtion, våra samtal och vår vilja att se godheten, Guds vilja sprida sig i form av evangelisation, diakoni och miljöarbete. Guds rike är ett alternativ till ytlighet och egoism. Det är ett alternativet till en galen värld.
Vi får vara med om att be att detta skall ske allt mer. Vi får vara med om att det sker alltmer i oss och genom oss, för vi är bärare av Guds rike till den här världen, i den här världen.
Guds rike är det sammanhållande centrum som gör att livet inte behöver delas upp eller vara ett splittrat livspussel som inte går att få ihop. Guds rike kan vara det korrektiv vi behöver för att vilja och välja det rätta. Bönen om att låta Guds rike komma, leder till frågan: ”Hur blir det konkret i mitt liv?” ”Hur kan det komma mer genom mig under det kommande året?”
Hans rike är ingenting abstrakt, ingen princip, utan något man lever i ögonblick för ögonblick. (Anders Piltz)
söndag 28 december 2008
Vilken sida står Jesus på i Mellanösternkonflikten?
Den palestinska organisationen Hamas valde strax före jul att inte förlänga den vapenvila som rått i ett halvår mellan organisationen och Israel. Man har sedan dess låtit raketerna regna in över södra Israel. Detta har lett till att Israel gått till en massiv motoffensiv, med flygoffensiv och kanske även en markoffensiv. Våldsspiralen är igång igen. I Julhelgen uttalade sig också Irans president Ahmadinejad om att Jesus skulle ha ogillat Israels politik.
Hur skall man förhålla sig till det som händer? Vems är felet? Vilken sida står Jesus på? Att mellanösternkonflikten engagerar är lätt att se genom alla de blogginlägg som tar uppfrågan. Den här frågan får fler inlägg än några andra ämnen.
Mellanösternkonflikten är inte enkel och får inte förenklas, därför att den är inte enkel. Den handlar om människor. Människor som lioder och dör på båda sidor. Övergrepp och överreaktioner sker från båda sidor och det måste erkännas. Alltför ofta så står man orubbligt fast på ena eller andra sidan och erkänner inte att problem fionns på båda sidorna och i bådas agerande. Det är frestande att med Bibeln i hand ta ställning för eller emot den ena eller andra sidan. Men så enkelt är det inte och kommaer aldrig att bli. Frågan om på vilken sida Jesus står på måste besvaras så som Magnus Malm besvarar den:
Vems sida står Jesus på i Mellanösternkonflikten? Mitt enda svar är detta: han står på offrens sida. Han som själv blev avrättad genom en samverkan mellan religiösa och politiska myndigheter står inte bakom kanonerna - han står framför dem.
eller med den judiske författararen Amos Oz ord:
Den israelisk-palestinska konflikten är ingen vildavästernfilm. Det är inte någon kamp melan gott och ont utan snarare en tragedi i den ursprungliga coh mest exakta bemärkelsen av ordet "tradgedi"
Hur skall man förhålla sig till det som händer? Vems är felet? Vilken sida står Jesus på? Att mellanösternkonflikten engagerar är lätt att se genom alla de blogginlägg som tar uppfrågan. Den här frågan får fler inlägg än några andra ämnen.
Mellanösternkonflikten är inte enkel och får inte förenklas, därför att den är inte enkel. Den handlar om människor. Människor som lioder och dör på båda sidor. Övergrepp och överreaktioner sker från båda sidor och det måste erkännas. Alltför ofta så står man orubbligt fast på ena eller andra sidan och erkänner inte att problem fionns på båda sidorna och i bådas agerande. Det är frestande att med Bibeln i hand ta ställning för eller emot den ena eller andra sidan. Men så enkelt är det inte och kommaer aldrig att bli. Frågan om på vilken sida Jesus står på måste besvaras så som Magnus Malm besvarar den:
Vems sida står Jesus på i Mellanösternkonflikten? Mitt enda svar är detta: han står på offrens sida. Han som själv blev avrättad genom en samverkan mellan religiösa och politiska myndigheter står inte bakom kanonerna - han står framför dem.
eller med den judiske författararen Amos Oz ord:
Den israelisk-palestinska konflikten är ingen vildavästernfilm. Det är inte någon kamp melan gott och ont utan snarare en tragedi i den ursprungliga coh mest exakta bemärkelsen av ordet "tradgedi"
lördag 20 december 2008
Bibliskt dop och medlemskap?!
Tidningen Dagen har i ett några artiklar tagit upp frågan om dop och medlemskap (länk 1, 2, 3, 4). Man konstaterar att troendedopet på intet sätt är ett självklart krav för medlemskap bland ledare inom Pingströrelsens församlingar. Starkast stöd för kopplingen mellan troendedop och medlemskap finns inom pastorskåren och svagare stöd bland andra medaretare. Det är bra att diskussionen kommer upp, därför att det är lätt att tro at man är mer biblisk än man faktiskt är. Frågan är stor och måste relateras både till läran om frälsningen (soteriologin) och till församlingsynen (ecclesiologin). Vad säger egentligen Bibeln i frågan? Går det att finna en biblisk syn på frågorna? Frågan behöver belysas ur ett antal perspektiv och inte styras av förutfattade meningar (Det är så lätt att styras av den egna traditionen i sitt närmande till bibeltexterna, vilket förmodligen även detta försök i viss mån innebär).
1. I Bibeln hör tro, dop, helig Ande och medlemskap intimt och oskiljaktligt samman. Den isärplockning som vi gör av begrepp som frälsning, dop i vatten, dop i Ande och intagning i församlingen är inte biblisk. För de bibliska författarna är det självklart att är man en kristen, så är man frälst genom tron och genast döpt i vatten (t.ex. Apg 2:38-41, 8:36-38). Även kopplingen mellan att vara troende och vara döpt i Ande är självklar (t.ex. Apg 2:38-41, 1 Kor 12:12), liksom att en troende är en del av församlingen och dess gemenskap(t.ex. Apg 2:38-47, 1 Kor 12 och alla texter som handlar om de troendes totala och oskiljaktiga enhet.)
När vi börjar separera saker så skapar vi något som egentlgien inte blir bibliskt och vi försvarar vårt sätt att göra en sak som bibliskt fastän det inte är det. Det är möjligt att det baptistiska dopet är mer bibliskt än barndopet (Sm baptistisk är jag övertygad om det), men vår praxis är sällan särskilt biblisk i det att vi väntar så läge med dopet efter tron (Detta misstag är gammalt och går tillbakak till de första århundradena när man införde prövoår och katekumenat, dopskolor för nykristna). Så egentligen handlar det om två obibliska förfaringsätt.
2. I Bibeln är tro, dop och medlemskap ett fritt val. Tro dop och medlemskap är också synomymt med användningen av ordet omvändelse. Omvändelse är den handling som följer av det personliga valet. Bibeln tar gång på gång människans fria val på allvar och manar just till ett personligt ställningstagande. Utan denna betoning på människans fria val blir allt en teater och det blir probelm även när det gäller ondska och teodicéproblematik. Om det personliga valet är viktigt, så blir allt annat än en baptistisk ståndpunkt märklig (Spädbarn kan ju inte välja, och om valet är personligt kan väl ingen välja i ens ställe). Frånvaron av bibliska exempel på en annan praxis än troendedop är också slående.
3. I Bibeln är det tron som frälser, inte gärningar, inte ens de mest bibliska. Trots en baptistisk syn på dopet så går det ju inte att komma ifrån att Bibeln rakt igenom hävdar att det är tron som frälser och inte gärningar (t.ex. Ef 2:1-10)och att gärningarna är en naturlig följd av tron (Jak 2). Att göra dopet till något mer än en bekrftelse på tron och Guds handlande i den troende, som t.ex. ett krav för medlemskap innebär att man gör en mänsklig aktivitet frälsande. I så fall gör aman samma misstag som den lutherska ortodoxins hävdande, i linje med Augustinus, att dopet i sig renar från synd och befriar från Djävulens våld, och därmed gör dopet nödvändigt för frälsning. Tron frälser och dopet är tecknet, som man egentligen inte kan vara utan, men det är fortfarande tron som frälser och förenar med Kristus. Den och inget annat, inte ens ett bibliskt dop.
4. I Bibeln handlar medlemskap om föreningen med Kristus. Att vbara kristen och frälst innebär att vara förenad med Kristus och en del av hans kropp. Det är ju därifrån själva orden medlem kommer. Man är en med-lem, en kroppsdel tillsammans med andra i kroppen. Detta innebär ett helt annat medlemsbegrepp än det föreningsmässiga som kännetecknar svensk frikyrkohistoria. Föreningsmodellen må vara funktionell, men vi får inte ge den teologisk auktoritet. Vad Bibeln säger är att varje troende på Jesus Kristus är en medlem. Med detta bibliska medlemsbegrepp måste vi förmodligen börja diskutera vår församlingssyn, vår ecclesiologi.
Slutsats Denna korta genomgång gör at slutsatsen måste vara att det blir omöjligt att stänga människor ute trots att de har fel doppraxis, det har vi nog nästan alla. Är människor förenade med Kristus, så är de våra medlemmar i Kristi kropp. Vi kommer inte ifrån dem och om vår matrikels och stadgars gränser är snävare än Jesu, så är vi farligt ute. Vi får ine styras av vare sig vår tradition, oavsett om den är baptistisk pentakostal eller luthersk, och genom detta stänga trossyskon ute. Vi får heller ine styras av vår rädsla för en mer obiblisk påraxis än vår egen. Med ett biblsikt församlings- och medlemsbegrepp så kan vi inte behålla vårt troendedopkrav för "föreningsmedlemsskap". Vad vi däremot kan göra är att förkunna och praktisera så biblsikt som vi kan.
"Ty Nya Testamentet vet inte av något dop, som skedde tio eller tjugo år innan någon medvetet och personligt tog emot Kristus som sin Frälsare, och vet inte heller av något dop, som skedde några år efteråt. Utan när syndaren var färdig med sitt syndaliv och var villig att lämna de gamla vägarna, att bryta de gamla förbindelserna och överlämna sitt liv åt Jesus, då blev han döpt...
...Vi har placerat botbänken, bönerummet och eftermötet, där dopgraven stod i den apostoliska tiden. Att diskutera dopsätt och doptider, när praktiskt taget ingenav oss följer den urkristna mönsterbilden är bara oförstånd." (Frank Mangs)
1. I Bibeln hör tro, dop, helig Ande och medlemskap intimt och oskiljaktligt samman. Den isärplockning som vi gör av begrepp som frälsning, dop i vatten, dop i Ande och intagning i församlingen är inte biblisk. För de bibliska författarna är det självklart att är man en kristen, så är man frälst genom tron och genast döpt i vatten (t.ex. Apg 2:38-41, 8:36-38). Även kopplingen mellan att vara troende och vara döpt i Ande är självklar (t.ex. Apg 2:38-41, 1 Kor 12:12), liksom att en troende är en del av församlingen och dess gemenskap(t.ex. Apg 2:38-47, 1 Kor 12 och alla texter som handlar om de troendes totala och oskiljaktiga enhet.)
När vi börjar separera saker så skapar vi något som egentlgien inte blir bibliskt och vi försvarar vårt sätt att göra en sak som bibliskt fastän det inte är det. Det är möjligt att det baptistiska dopet är mer bibliskt än barndopet (Sm baptistisk är jag övertygad om det), men vår praxis är sällan särskilt biblisk i det att vi väntar så läge med dopet efter tron (Detta misstag är gammalt och går tillbakak till de första århundradena när man införde prövoår och katekumenat, dopskolor för nykristna). Så egentligen handlar det om två obibliska förfaringsätt.
2. I Bibeln är tro, dop och medlemskap ett fritt val. Tro dop och medlemskap är också synomymt med användningen av ordet omvändelse. Omvändelse är den handling som följer av det personliga valet. Bibeln tar gång på gång människans fria val på allvar och manar just till ett personligt ställningstagande. Utan denna betoning på människans fria val blir allt en teater och det blir probelm även när det gäller ondska och teodicéproblematik. Om det personliga valet är viktigt, så blir allt annat än en baptistisk ståndpunkt märklig (Spädbarn kan ju inte välja, och om valet är personligt kan väl ingen välja i ens ställe). Frånvaron av bibliska exempel på en annan praxis än troendedop är också slående.
3. I Bibeln är det tron som frälser, inte gärningar, inte ens de mest bibliska. Trots en baptistisk syn på dopet så går det ju inte att komma ifrån att Bibeln rakt igenom hävdar att det är tron som frälser och inte gärningar (t.ex. Ef 2:1-10)och att gärningarna är en naturlig följd av tron (Jak 2). Att göra dopet till något mer än en bekrftelse på tron och Guds handlande i den troende, som t.ex. ett krav för medlemskap innebär att man gör en mänsklig aktivitet frälsande. I så fall gör aman samma misstag som den lutherska ortodoxins hävdande, i linje med Augustinus, att dopet i sig renar från synd och befriar från Djävulens våld, och därmed gör dopet nödvändigt för frälsning. Tron frälser och dopet är tecknet, som man egentligen inte kan vara utan, men det är fortfarande tron som frälser och förenar med Kristus. Den och inget annat, inte ens ett bibliskt dop.
4. I Bibeln handlar medlemskap om föreningen med Kristus. Att vbara kristen och frälst innebär att vara förenad med Kristus och en del av hans kropp. Det är ju därifrån själva orden medlem kommer. Man är en med-lem, en kroppsdel tillsammans med andra i kroppen. Detta innebär ett helt annat medlemsbegrepp än det föreningsmässiga som kännetecknar svensk frikyrkohistoria. Föreningsmodellen må vara funktionell, men vi får inte ge den teologisk auktoritet. Vad Bibeln säger är att varje troende på Jesus Kristus är en medlem. Med detta bibliska medlemsbegrepp måste vi förmodligen börja diskutera vår församlingssyn, vår ecclesiologi.
Slutsats Denna korta genomgång gör at slutsatsen måste vara att det blir omöjligt att stänga människor ute trots att de har fel doppraxis, det har vi nog nästan alla. Är människor förenade med Kristus, så är de våra medlemmar i Kristi kropp. Vi kommer inte ifrån dem och om vår matrikels och stadgars gränser är snävare än Jesu, så är vi farligt ute. Vi får ine styras av vare sig vår tradition, oavsett om den är baptistisk pentakostal eller luthersk, och genom detta stänga trossyskon ute. Vi får heller ine styras av vår rädsla för en mer obiblisk påraxis än vår egen. Med ett biblsikt församlings- och medlemsbegrepp så kan vi inte behålla vårt troendedopkrav för "föreningsmedlemsskap". Vad vi däremot kan göra är att förkunna och praktisera så biblsikt som vi kan.
"Ty Nya Testamentet vet inte av något dop, som skedde tio eller tjugo år innan någon medvetet och personligt tog emot Kristus som sin Frälsare, och vet inte heller av något dop, som skedde några år efteråt. Utan när syndaren var färdig med sitt syndaliv och var villig att lämna de gamla vägarna, att bryta de gamla förbindelserna och överlämna sitt liv åt Jesus, då blev han döpt...
...Vi har placerat botbänken, bönerummet och eftermötet, där dopgraven stod i den apostoliska tiden. Att diskutera dopsätt och doptider, när praktiskt taget ingenav oss följer den urkristna mönsterbilden är bara oförstånd." (Frank Mangs)
lördag 6 december 2008
Den misslyckade och svåra integrationspolitiken (3)
De senaste dagarna har Sveriges Radios Dagens Eko rapporterat om en 16 romsk flicka som är född i Sverige och som fått skyddat boende på grund av att hon misshandlats av sin pappa. Flickan skall nu utvisas till Kroatien tillsammans med sin familj (Dagen). Migrationsminster Tobias Billström tycker (som vanligt får man nog faktiskt säga) att det viktigaste är att följa regelverket. Återigen visar det sig att det måste vara något fel. Några kommentarer:
1. Regelverk är till för att följas, men det måste finnas undantag. Det är ju så att när man skapar ett regelverk, så skapar man det för att få ramar. Regelverk måste alltid vara generella och fyrkantiga, det är regelverkens natur och funktion. Man kan aldrig skapa regelverk från undantagen, för det går alltid att hitta yttrligare en situstion och ytterligare ett behjärtansvärt undantag. Men det är ju just det som blir poängen att vilka regelverk man än skapar, så måste det finnas undantag. Billström verkar inte inse detta, uta håller stelbent fast vi ett regelverk, som är generellt och han klarar inte att se det specifika, som berättigar till ett medmänskligt undantag. Att inte inse att en romsk misshandlad flicka, som inte talar ett ord Kroatiska och som kommer att vara papperslös rom utan rättigheter och kontakter i Kroatien, kommer att hamna i en ohållbar situation och mer eller mindre tvunget kommr att bli hänvisad till den misshandlade fadern för överlevnad, visar på en otäck brist på emotionell intelligens. Det måste finnas möjligheter till undantag på humanitära grunder, därför att allt går inte att skriva in i lagar och regelverk.
2. Objektifiering av människor skapar omänskliga beslut. Så fort vi omvandlar en människa till ett fall, en mapp med papper eller ett nummer, så gör vi människan till något omänskligt. Vi lyckas lättare hålla henne ifrån oss och det är förståeligt att man tar till dessa försvarsmekanismer och hänvisar till ett regelverk istället för till mnänniskans behov och situation, men det är förödande för humaniteten. Människan är alltid mer än ett objekt som man kan handla med. Hennes situation är unik och går faktiskt inte att generalisera. Människan är alltid subjekt och måste få vara det, annars skapar vi en omänsklig värld med omänskliga beslut.
Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. (5 Mos 10:17-19)
1. Regelverk är till för att följas, men det måste finnas undantag. Det är ju så att när man skapar ett regelverk, så skapar man det för att få ramar. Regelverk måste alltid vara generella och fyrkantiga, det är regelverkens natur och funktion. Man kan aldrig skapa regelverk från undantagen, för det går alltid att hitta yttrligare en situstion och ytterligare ett behjärtansvärt undantag. Men det är ju just det som blir poängen att vilka regelverk man än skapar, så måste det finnas undantag. Billström verkar inte inse detta, uta håller stelbent fast vi ett regelverk, som är generellt och han klarar inte att se det specifika, som berättigar till ett medmänskligt undantag. Att inte inse att en romsk misshandlad flicka, som inte talar ett ord Kroatiska och som kommer att vara papperslös rom utan rättigheter och kontakter i Kroatien, kommer att hamna i en ohållbar situation och mer eller mindre tvunget kommr att bli hänvisad till den misshandlade fadern för överlevnad, visar på en otäck brist på emotionell intelligens. Det måste finnas möjligheter till undantag på humanitära grunder, därför att allt går inte att skriva in i lagar och regelverk.
2. Objektifiering av människor skapar omänskliga beslut. Så fort vi omvandlar en människa till ett fall, en mapp med papper eller ett nummer, så gör vi människan till något omänskligt. Vi lyckas lättare hålla henne ifrån oss och det är förståeligt att man tar till dessa försvarsmekanismer och hänvisar till ett regelverk istället för till mnänniskans behov och situation, men det är förödande för humaniteten. Människan är alltid mer än ett objekt som man kan handla med. Hennes situation är unik och går faktiskt inte att generalisera. Människan är alltid subjekt och måste få vara det, annars skapar vi en omänsklig värld med omänskliga beslut.
Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. (5 Mos 10:17-19)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
