tisdag 12 januari 2010

DAGENS CITAT den 12 januari 2010

"När människor slutar tro på Gud, tror de inte på ingenting. De tror på vad som helst".

(Chesterton)

måndag 11 januari 2010

DAGENS CITAT den 11 januari 2010

Vi måste föra Gud tillbaka in i livet - det vanliga människolivet.

(Stanley Jones)

söndag 10 januari 2010

DAGENS CITAT den 10 januari 2010

"Vi är skapade till hans avbild, vilket bland annat betyder att vi är obegripliga utan vårt relationsnät. Också för människan gäller att jakten på den rena identiteten bortom alla jobbiga relationer obönhörligt kommer att leda ut i tomhet och mörker. Det är i våra relationer, till Gud och till människor, som vi får vår förklaring."

(Magnus Malm)

lördag 9 januari 2010

DAGENS CITAT den 9 januari 2010

"Att ingjuta fantasi i människor skulle kunna få fanatikern att känna sig osäker, det har jag vissa förhoppningar om, även om de är begränsade. Det är inte något snabbt botemedel, ingen snabbkur, men det skulle kunna hjälpa."

(Amos Oz)

fredag 8 januari 2010

DAGENS CITAT 8 januari 1010

"Den förståelsen var grunden till all moral. Om man visste hur en person kände det, om man kunde föreställa sig att man var i hennes situation, så skulle det väl ändå vara omöjligt att tillfoga henne ytterligare smärta. Att tillfoga någon smärta under de omständigheterna skulle vara att göra sig själv illa."

(Mma Ramotswe i Damernas detektivbyrå)

torsdag 7 januari 2010

DAGENS CITAT den 7 januari 2010

"Alla bibliska bilder för himlen (harpor, kronor, guld o.s.v.) är givetvis bara försök att med symboler uttrycka det som egentligen inte går att uttrycka... Människor som tar de symbolerna bokstavligt skulle lika gärna kunna tänka sig att när Kristus sade åt oss att vara som duvor menade han att vi skulle lägga ägg."

(C. S. Lewis)

onsdag 6 januari 2010

APOSTLAGÄRNINGARNAS TID OCH VÅR

Anders Sjöberg, tidigare missionsföreståndare inom EFS och NT-exeget, skriver en debattartikel i Dagen med titeln I dag liknar kyrkan mer fornkyrkan om att vår tids kyrkliga klimat alltmer liknar den situation som finns beskriven i Apostlagärningarna. Det här är en viktig iakttagelse. Många har påpekat det tidigare men det verkar ännu inte fått genomslag på gräsrotsnivå inom våra kyrkor. Sjöberg pekar ut Svenska Kyrkans ledning, men det gäller nog i lika hög grad majoriteten av oss frikyrkliga. Vi vill så ofta att Sverige skall förbli, eller åter bli ett "kristet" land. Men det är ju just detta som har varit problemet sedan 300-talets statskyrkofiering.

1. Apostlagärningarna måste vara ett ständigt korrektiv och inte bara en bekräftelse på vår egen förträfflighet. Problemet är att vi inte låtit Apostlagärningarna varit det korrektiv som det alltid borde vara. Vi behöver bygga församlingen utifrån Apg, inte slaviskt, utan låta de nytestamentliga texterna faktiskt ge oss vägledning i sin helhet. Ofta betonar vi en sida av den bibliska uppenbarelsen. Den sida som stämmer överens med vår eget sätt att vara kyrka. Vi låter inte texterna vara profetiska tilltal som formar oss, utan istället indentitetsmarkerande och som därigenom förstärker synen på oss själva som de förträffligt bibliska. Apostlagärningarna borde vara en ständig utmaning för oss. Inte för att trycka ner oss, utan för att få oss att längta och våga leva i ständig reformation (ekklesia semper reformanda)

2. Apostlagärningarnas inkluderande missionella gemenskap måste tas på allvar. Anders Sjöberg skriver: Det är intressant att följa berättelsen, se hur de hela tiden drar in de människor som kommer till tro i uppdraget. De nya lärjungarna blir inte bara konsumenter, inte bara beroende av de missionärer som kommer till dem. De får snabbt eget ansvar och del i det gemensamma uppdraget. Församlingen definieras dels av sin tillhörighet till Jesus, dels av sitt uppdrag att föra budskapet om Honom och manifestera Hans rike i den här världen. Den medvetenheten var ständigt påtaglig i den första församlingen och behöver vara det i dagens församling. När församlingen förvandlades till statskyrka tappades denna aspekt, i hög grad, liksom den gemenskapsaspekt som också präglade den första församlingen.

3. Apostlagärningarnas församlingar var mångkulturella, vilket var en manifestation av evangeliets budskap och sanning, och måste utmana församlingen idag. Anders Sjöberg igen:

Därför blir också mycket snart församlingen en mångkulturell gemenskap. Ett sällskap av människor från många olika länder, kulturer och skilda sociala sammanhang, som är kallade att vittna om evangelium - Guds harmoni, eller den nya skapelsen, där alla olika delar samspelar i en helhet. Min rannsakande fråga är: Ser vi detta i svensk kristenhet i dag?

Den avslutande frågan är i högsta grad relevbant och viktig att ställa i en tid då segregeringen i det svenska samhället ökar. Evangeliet är en gränsöverskridare och dess budskap är ett budskap om en gemenskap i harmoni som inte består i de egna intressena, den egna bakgrunden, den egna kulturen osv, utan sträcker sig över detta in i i det som kallas Guds rike. Församlingen är mångkulturell till sitt väsen. Det är den både i kraft av ett teologiskt perspektiv som tar sin utgångspunkt i skapelse, frälsning eller eskatologisk fullbordan. Den är det därför att det är det som är Guds tanke och dröm.

4. Apostlagärningarnas församling är inte perfekt, vilket vi behöver inse. Anders Sjöberg konstaterar i sin avslutning att det finns en annan likhet. Inte allt i Apostlagärningarna är perfekt. Här finns skildringar av missförstånd, besvikelser, motsättningar och mänskliga felsteg. Det fantastiska är dock att även detta blir ett vittnesbörd om hur Gud låter sitt evangelium bli synligt, bli hörbart och mottaget i situationer som karaktäriseras av mänsklig svaghet och tillkortakommanden. Kyrkan har genom historien eftersträvat det perfekta, eller i vart fall velat ge sken av att det perfekta är det nödvändiga. Men denna perfektionism har snarare stöt bort mäniskor och hindrat dem från att komma till Jesus, än varit något som främjat hans rike. Historiskt så är det så att när strävan efter en "ren" församling blivit för stark (detta är inte samma sak som att man vill få människor in i en läjunga och helgelseprocess), så har man som ett brev på posten fått fariseism och hyckleri på köpet. Tron på förändring och Guds möjligheter att förvandla får vi aldrig tappa bort i vår gemenskap, men vi får heller aldrig tro att det perfekta är viktigare än människiorna.

Apostlagärningarna borde vara en utmaning för oss inom svensk kristenhet idag, elelr hur?


 

DAGENS CITAT 6 januari 2010

"Intellektuella gör ju karriär på at försöka få enkla ting att se svåra ut."

(Noam Chomsky)

tisdag 5 januari 2010

ETT AV JORDENS NYA UNDERVERK?

I helgen invigdes världens högsta byggnad Burj Dubai med pompa och stat. Ett mänskligt underverk på 828 meter. Invigningen var extremt påkostad.



Ett fantastiskt byggnadsverk och ett fantastiskt skådespel och samtidigt kan man inte låta bli att fundera I termer av den bibliska berättelsen om Babels torn. Inte så att Burj Dubai är Babels torn, men det är ett uttryck för samma anda och mentalitet som gjorde att mänskligheten där i forntiden sökte bygga ett torn, för "att göra sig ett namn" (1 Mos 11:4). Samma högmodiga inställning och tro på att detta skall lösa de problem som Dubai faktiskt brottas med. Samma mentalitet som präglar Babel enligt Uppenbarelseboken kapitel 17-18, där en otyglad konsumism och ekonomism drivs till sin djävulska kulmen. Visst kan man beundra prestationen och förmågan att bygga detta monstruösa monument, men vi måste genomskåda den mentalitet som finns bakom. Den är inte beundransvärd, utan fruktansvärd. Skrapar man på ytan är det en ekonomi byggd på lån, slavarbete och högmod. Magnus Malm skriver i sin fantastiskt avslöjande bok Fotspår i Glastrappan, inte om Burj Dubai, men om den mentalitet som finns i vår samtid så här: "Den himmelssträvande konstruktionen är bara byggnadsställningen för det gigantiska arbetet att bygga en mänsklighet utan Gud."

Länkar:
Expressen 1,, 2, 3.
Aftonbladet 1,, 2, 3, 4.
DN 1, 2.
SvD 1, 2, 3,, 4.

DAGENS CITAT den 5 januari 2010

"I framtiden kommer människan kanske att visa sin storhet inte genom vad hon gör, utan genom vad hon avstår från att göra."

(Ludwig Wittgenstein)