1. Karismatiken är en naturlig del av den kristna tron och spiritualiteten. Karismatik och nådegåvor är en självklar del av den kristna tron. Både Jesus (Mark 16:15-18 och Paulus (1 Kor 12-14)betonar att det är något helt normalt i ett kristet liv efter pingstens. I ! Kor betonar Paulus vikten av att ha kunskap om nådegåvorna och hur de ska användas(1 Kor 12:1). Det är inget man kan ha eller mista, utan något som skall finnas där. Avarter och missbruk får inte innebära att vi kastar ut barnet med badvattnet.
2. Karismatik är mer än en form. En av riskerna med den uppmärksamhet som de karismatiska uttrycken ofta får är att de knyts till en viss form av möten. Det är så lätt att blanda ihop en känslosam mötesform med karismatik, men karismatik är större än så och inte alls bundet till en viss yttre form. Gåvor fungerar i alla kristna traditioner och liturgier. Vi har så lätt att blanda ihop Andens verk med metoder eller former. Här finns en risk om man skall bygga kristen enhet på karismatik eller karismatisk teologi; bygger man på en gemensam form eller på Jesus? Blir inte formen eller teologin exkluderande på ett sätt som Jesus inte var,
3. Karismatik är mer än det spektakulära. Uppmärksamheten kring Floridaväckelsen pekar på ett av karismatikens svåraste dilemman. Karismatiken kan ta sig spektakulära uttryck i form av under och tecken, men den står för så mycket mer än det. Vi fascineras över att det händer saker långt borta, och fastnar vid det spektakulära, medan detta bara är en del av sann kristen spiritualitet. Det kan vara samma mekanismer i oss som vill läsa om och se det på TV eller nätet, som driver oss att läsa kvällstidningsjournalisik. De flesta av nådegåvorna är inte alls spektakulära, utan fungerar i mer undanskymda situationer.
4. Karismatik är inte konsumtion. Det karismatiska mötet blir, tvärt emot vad bibeln säger om karsimatiken, något man konsumerar. Man vill vara med för att få, medan själva de karismatiska gåvorna ges för att kunna ge (1 Kor 12:7, kap 13). De stora spektakulära mötena skapar så lätt en konsumtionsmentalitet hos oss som kristna, istället för att få oss aktiva och delaktiga. Poängen är att "var och en har något att bidra med" (1 Kor 14:26) och vi tror att det handlar om att se på precis som på ett underhållningsprogram på TV.
5. Karismatiken är demokratisk, inte elitistisk. Hela poängen med att Gud ger Anden till oss är ju att alla skall ha del av den, att ingen skall ställas utanför. I Joels profetia (Joel 2:28ff) är det en oerhört stark betoning på att det gäller "allt kött", samma sak finns i berättelsen om händelserna på pingsdagen (Apg 2), där "alla var samlade" och "alla uppfylldes av ande", eldslågorna fördelade sig "på var och en" och alla hörde just sitt språk talas. Även i kapitlen om nådegåvorna i 1 Kor 12-14, så är det demokratiska motivet oerhört tydligt:
Med en och samma Ande har vi alla döpts att höra till en och samma kropp, vare sig vi är judar eller greker, slavar eller fria, och alla har vi fått en och samma Ande att dricka. (1 Kor 12:13)
Karismatiken får aldrig användas elitistiskt. Det är inte bara vissa som är använda av Gud och smorda, utan ALLA kristna har den helige Ande. Det är värt att notera att den enda gång smörjelse nämns i Nya Testamentet är för att visa just på detta faktum. Ingen ledare har ensamt tolkningsföreträde, utan alla kristna har fått samma smörjelse - den helige Ande (1 Joh 2:20-27). Det verkar t.o.m. som upphävandet av denna demokratiska princip och ett elitistiskt hävdande av ledarens särställning är ett antikristligt drag.
6. Karismatiken är relationell och församlingsanknuten. De karismatiska gåvorna ges till individer i ett kollektiv. Det är till för Kristi kropp och inte för att brukas av individer efter eget tycke och smak. Här finns kanske den största risken med den profetrörelse som Todd Bentley är en del av. De har ställt sig utanför och kört sitt eget race. I början av 1990-talet valde de s.k. kallade Kentuckyprofeterna att inlemmas i Vinyardrörelsen under John Wimbers ledarskap, vilket gav dem trovädighet och vissa avarter kunde kontrolleras, men ganska snart kom en brytning, där profeterna i mycket är oberoende, och därmed har risken ökat för att de egna uppenbarelserna blir det centrala. Korrektiv saknas och det är inte konstigt att ett antal underliga läror florerar.
7. Karismatiken är ett uttryck för Guds nåd, inte individers mognad. Karismatikens verktyg är nådegåvor. Det ligger i själva namnet att de ges av nåd. De har faktiskt ingenting med andlig mognad att göra. Här har vi kanske den största frestelsen, att blanda ihop fungerande gåvor givna av nåd med andlig mognad och auktoritet. Man får aldrig låta sig förblindas av de yttre tecknen. De funkar för att Gud givit dem, inte för att personen har förtjänat dem. Oavsett hur spektakulärt det verkar, så säger det faktiskt inget om personens mognad och om man skall ge den auktoritet på andra områden än att man kan tacka Gud för att gåvan används. Karismatikern får aldrig få idolstatus, då har vi tappat fokus. Jesus varnar faktisk för att bara se på undren och tecknen, de kan utföras även av falska profeter (Matt 7:15-20). Och Gud använder oss trots dålig teologi.
8. Karismatiken måste prövas. Är det något som Bibeln är solklar på är att de karismatiska uttrycken måste få prövas. Det gäller alla gåvors användning, men inte minst profetian (1 Thess 5:19-21):
Släck inte anden, förakta inga profetior, men pröva allt. Ta vara på det som är bra.
Ett genialiskt råd för allt prövning. Och låt oss inte fastna i det förhållningssätt som vi så ofta hamnar i: "Pröva allt, men kom bara ihåg det dåliga."
9. De spektakulära karismatiska uttrycken är tänkta främst i en missionerande kontext. Undren och tecknen är först och främst tänkta för den som inte tror, för att väcka intresse och visa på Guds rikes verklighet. Både bibliskt och kyrkohistorisk så är det så undren och tecknen fungerat. När evangeliet skall bryta ny mark och nå nya områden, så finns det ofta mer spektakulära uttryck med. Det finns alltså ett syfte med det spektakulära och det är inte för att tillfredsställa vår nyfikenhet.
10. Karismatiken är en möjlighet här och nu, inte bara där och då. Det allra viktigaste förhållningssättet till karismatiken är ju att den är en möjlighet här, eftersom samma helige Ande är utgjuten över alla troende. Man behöver inte åka till USA för att få vara med om något. Det handlar om att börja praktisera här och nu. Fokus på Florida och andra väckelser där det händer saker är förmodligen ett uttryck för att vi inte förstått att det går att börja här och nu, och gärna i ett evangeliserande sammanhang. Åkandet till USA och tittandet på utsändningarna är väl ett uttryck för vår egen andefattiga verkligehet.
"Om Jesus skulle frestas i öknen idag skulle Satan lägga till en fjärde frestelse, nämligen att framträda i TV" (Malcolm Mudderidge)
Inlägg
3 kommentarer:
Mycket väl skrivet! Jag har följt "the Florida Outpouring" under några veckor och det är som du säger. Andens nådegåvor är just av nåd och man måste inte vara perfekt för att flöda i dem. Det enda Gud behöver är ett villigt redskap och ett rent hjärta.
Bra punkter! Det jag inte riktigt håller med om är att man inte kan "hämta hem" en smörjelse. Jag håller med om att vi kan börja söka Gud här och nu och börja praktisera Andens gåvor både i och utanför kyrkans väggar, men tror samtidigt att Gud ibland väljer att slå ner på en plats och att det finns större möjligheter att få del av t.ex. helandesmörjelse och stark Gudsnärvaro där än i en typisk Gudstjänst i en Svensk församling.
Tänk t.ex. på att kristendomen till en början var tydligt geografiskt betingad. För att bli kristen var man tvungen att resa dit! I Apostlagärningarna 8 var några troende, men saknade Andens kraft, så några apostlar for dit o lade händerna på dem. Ett annat alternativ hade förstås varit att dessa samarier rest till Jerusalem, där det fanns människor som var erfarna och vana att "förmedla Andens gåva", som det står i 8:18.
För att få en viss kunskap eller förståelse behöver vi ibland söka upp människor som gått före och antingen ställa våra frågor till dem eller läsa deras böcker. Varför skulle det vara annorlunda beträffande Andens gåvor? Med tanke på att Sverige är lite av ett U-land när det kommer till Andens gåvor tycker jag det inte är konstigt att man behöver söka sig utanför landets gränser. Jag tror inte Gud tänkt att vi skulle klara oss själva i vår efterföljelse, utan att vi ska vara beroende av varandras gåvor och tjänster. Men som sagt, jag tror samtidigt att vi kan växa själva genom att söka Gud och ta trossteg här i Sverige. Låt oss uppmuntra dem som reser! De längtar efter mer av Gud och vill utbreda Guds rike!
Jag har nu under ett antal dagar kollat upp denne sk. väckelse och jag förstår inte varför ingen gör en djupare analys av vad Todd Bentley har för bakgrund, budskapet han framför etc. Det räcker med att läsa denna text som han redigerat kraftigt på den officiella Fresh Fire hemsidan:
http://www.injesus.com/index.php?module=message&task=view&MID=0A007Z27&GroupID=VB006FHZ&label=33&paging=all
Att han efter många år som predikant helt plötsligt får för sig att han ska tatuera sig o pierca sig för att se ut som en före detta gangster är ju oxå väldigt underligt. Ni kan se skillnaden på detta videoklipp:
http://www.youtube.com/watch?v=fFp1tG9z7SM
Måste också skicka med detta klipp från ett måte på en skola.
http://www.youtube.com/watch?v=xTsYSR9kEeg
Jag skulle kunna rada upp exempel på konstigheter i hans budskap men det jag tycker att de youtube klipp som finns talar för sig själva.
Skicka en kommentar