tisdag 2 september 2008

Genetisk determinism - var tar ansvaret vägen?

Forskare har upptäckt en gen som gör att vissa män (ca 30%) är sämre på att relationer än andra och får oftare problem i äktenskapet (Länk 1, 2, 3). Den som har denna gen har dubbelt så ofta problem som övriga män i sina relationer.

I en tid när ord som plikt har förvanskats till att betyda kravfyllt och självdestruktivt, så kommer självklart budskapet att vi kan förflytta ansvaret till generna för vissa att som ett evangelium. Vi människor har så lätt att skylla på någpon annan eller annat, att transportera ansvar och skuld bort från oss själva. Det blir inte längre mitt fel, utan vi transportera vårt ansvar till något så opersonligt som vår arvsmassa. Men även om vissa har en gen som påverkar oss i en viss riktning, så betyder inte detta att vi är tvungna att handla så. Vår personlighet eller arvsmassa fråntar oss inte vårt ansvar lika lite som en freudiansk betoning på barndomen gör det. Varje form av determinism oavsett om den är genetisk (generna styr våra handlingar), astrologisk (stjärnorna styr personlighet och händelser), teologisk (Gud bestämmer i sin allmakt) är förödande för både individen och samhället. Individen degraderas till kemiska processer och genetiska drivkrafter och samhället kommer att sakna möjligheter att stifta lagar, då inte individen längre kan styra sina handlingar och än mindre ställas tillsvars för dem. Människan reduceras till något hon inte är tänkt att vara- Det är just ansvaret som ger människan en särställning i Universum. frånsäger vi oss det, vare sig det är med hjälp av generna, djävulen eller Gud, slutar vi upp att vara människor.

1 kommentar:

Anonym sa...

Naturligtvis har alla ett eget ansvar, fullt ut, för hur de agerar.
Nyheter som denna kan dock vara till stor hjälp för att kunna förstå och acceptera att man har lättare eller svårare för olika saker. Även att förstå och acceptera att alla inte är perfekta och gör alldeles rätt alltid. Om man begär det begär man för mycket, både av sig själv och andra.
Det betyder inte att en gen kan ursäkta vilka beteenden som helst, självklart inte.
Men känner man till sina svagheter är det mycket lättare att kompensera för dem och öva bort dem (i de fall det är möjligt) än om man inte ens är medveten om dem. Självklart.