Balansen mellan gammalt och nytt.

Idag startar vi upp läsåret på Götabro/Örebro Folkhögskola efter sommarlovet. Och det innebär att jag också startar om bloggandet. Det är spännande med båda två. Framförallt är det spännande med den Nya Lärjungaskolan, som vi nu sjösätter. Efter några år av förberedande tänkande är det nu dags, och visst är det spännande. Det är ju alltid spännande med skolstart med en massa nya elever, men i år känns det litet extra. Det är ju så att det alltid är en balans mellan gammal och nytt.

Ofta sätter vi upp det gamla och det nya som motsättningar, men detta är ju ett av våra största misstag. VI inser inte att det aldrig handlar om ett antingen eller, utan nästan alltid om ett både och. Det är så lätt att vi hamnar i den traditionalistiska fällan med sitt "det var bättre förr"-tänkande, att vi fastnar i "så har vi aldrig gjort". Men risken är lika stor att man hamnar i någon form av att "allt nytt är bra", eller att vi på något vis hamnar i något totalt historielöst vakuum. Detta är inte minst vanligt i kristna sammanhang och vi handlar i skyttegravskonflikter. Trots att vi som kristna borde vara de mest medvetna om att det handlar om ett både och, både gammalt och nytt.

Vi har ett evangelium som på sätt och vis är gammalt. Vi har en historia på 2000 år och vi står i en relation och i en kontinuitet till det ursprungliga och det som varit tidigare, samtidigt som samhället förändras. Att balansera mellan samtid och ursprung, mellan vision och förnyelse är något vi måste lära oss handskas med och våga både erkänna och hantera. Att det finns en spänning och ska finnas en spänning är något vi måste bejaka. Hamnar vi i endera diket hamnar vi som så ofta i kyrkohistorien i splittring och oförsonlighet, men kan vi hantera den skapar vi något sant och relevant. Denna spänning mellan det gamla och det nya är, när den är som den ska, inte farlig, utan kreativ. Att hålla visionen och ursprunget fräscht är utmaningen. Vi måste ständigt leva i en reformation, en förändringsprocess, där vi samtidigt är medvetna om vad vi är, skall vara, men också från vart vi kommer. Förändringen är nödvändig, samtidigt som vi känner våra rötter. Med vår Nya Lärjungaskola hoppas vi hitta den här balansen. Vi vill bevara den över hundraåriga visionen om att vara en plats varifrån lärjungar utrustas och sänds ut, men vi vill göra det på det tjugo århundradets sätt. Vi har antagit utmaningen och hoppas att svensk kristenhet också vågar göra det. Att vara en urkristen församling år 2010, vad betyder det?

(Från och med i morgon kommer Dagens citat att återkomma på denna sida)