I fredags utsågs den kinesiske människorättsaktivisten Liu Xiaobo till att få årets fredspris av den norska Nobelkommittén. Ett val som inte gillades av den allt mer inflytelserika ekonomiska och politiska supermakten Kina. Man hade varnat Nobelkommittén för att utse en kinesisk dissident och att ett sådant val skulle få följder för relationerna mellan Kina och Norge. Valet av den kinesiske regimkritikern och demokratikämpen måste anses som ett bra val, dels för att han står för icke-våld och dels för att följderna av valet så tydligt avslöjar den kinesiska diktaturen. Idag har den kinesiska politiska ledningen inställt ett möte mellan Norges fiskeminister, som igår anlände till Shanghai, och Kinas vice fiskeminister. Ett beslut som är en direkt konsekvens av att Nobels fredspris gått till en av regimens motståndare. I en normalt demokratiskt land inser man att den kopplingen inte går att göra, då Nobelstiftelsen är en helt fristående organisation som inte låter sig styras av den politiska makten. För en dårskapen diktatur är detta fullständigt obegripligt. I en diktatur kontrollerar man besluten så att de blir i överensstämmelse med maktens vilja. Man har ju redan hotat genom att påpeka att relationerna skall komma att negativt påverkas. Och det är ju just här som dårskapen hos den kinesiska makten avslöjas. Den förstår inte demokrati, utan endast makt, och därmed visar den ju sin egen dårskap, att Liu Xiaobos regimkritik är helt sann och att fredspriset är välförtjänst. Ja, dåskapen är blind för sina egna fläckar.
Ett liknande dårskapens självavslöjande såg vi i förra veckan i samband med Sverigedemokraternas (SD) uttåg ur Storkyrkan mitt under biskop Eva Brunnes predikan. Hon talade för allas lika värde och mot rasism och främlingsfientlighet. Genom sitt uttåg visar ju SD upp sitt rätta ansikte. Deras reaktion på predikan avslöjar ju det som de förnekat genom hela valrörelsen, att de är ett främlingsfientligt parti som har tydliga rötter i rasism och extrem kulturnationalism. Deras eget agerande avslöjar deras egen dårskap, att de inte inser vad deras agerande innebär för budskap, för dårskapen är blind för sina egna fläckar.
Liknande reaktioner är de reaktioner som vissa muslimer gjort på muhammedteckningarna. Den mest kända är ju den som uppvisade Muhammed med en bomb i turbanen. Teckningen i sig är ju onödig, men i och med de reaktioner den skapade med bokstavligen våldsamma protester och t.o.m. ambassadbränning så avslöjar sig ju igen dårskapen, som teckningen ville kritisera. Det visar sig ju att vissa extrema former av Islam hyllar rätten till våld precis som skämtteckningen ju pekar på. Ja, dårskapen är sannerligen blind för sina egna fläckar.
Och här kommer varningen till oss alla. Om man inte är öppen för kritik av sina egna åsikter, så har man hamnat i dårskapens träsk. Där kan vi alla hamna och det är inte så svårt som vi tror. Och även vi kommer att bli avslöjade om vi låter oss förblindas av vår egen sanning och förträfflighet. För även en kristen kan bli förblindad och inte se sina egna mörka fläckar. Det har historien avslöjat.
Länkar:
Sydsvenskan: 1
Västerbottens folkblad 1
Nyhetskanalen: 1
Aftonbladet: 1
Expressen: 1
Sveriges Radio: 1
2 kommentarer:
Det här var riktigt riktigt bra Mats! Jag saknar ditt lite mer frekventa bloggande. Hoppas på mer. (Men citaten är ju också både lysande och träffsäkra.)
/Rikard
Ja, det har varit litet glest med blogginlägg, men det har varit mycket med den nya lärjungaskolan oc h så har jag hunnit med att fylla 50 också. Förhoppningsvis blir det litet mer frekvent från och med nu.
mats
Skicka en kommentar