Flera tidningar presenterar idag resultatet av demoskops senaste väljarbarometer (t.ex. SvD, Dagen, DN), som visar att det främlingsfientliga partiet Sverigedemokraterna (SD)för första gången är över 4%-spärren och skulle komma in i riksdagen om det var val idag och om undersökningen stämmer. Väljarundersökningar skall alltid tas med en nypa salt, men trenden är ändå tydligt. Detta för oss in på orsakerna till detta. Jag tror politikerna i Sverige delvis får skylla sig själva, genom den utveckling man låtit den politiska debatten ta under de senaste årtiondena.
Problemet med att det bara är ekonomiska argument som räknas. I och med att utvecklingen av den politiska debatten och den politiska ar idag uteslutande (i stort sett) har fokuserat på ekonomi och pekunjära argument, så har man spelat SD i händerna. När alla frågor avgörs utifrån om det är ekonomiskt försvarbart, så får SD ett övertag i debatten om flyktingpolitiken. Deras sätt att se på frågan får tolkningsföreträde. Det är lätt för dem att peka på alla kostnader flyktingmottagande innebär. Det är enkla argument, tydliga siffror. Även om detta inte är sant rent samhällsekonomisk och vi faktiskt behöver invandring för att klara vår samhällsekonomi (se t.ex.), så är dessa argument mycket svårare att förstå. Problemet är den ekonomisering som har skett de senaste åren.
Marknaden och ekonomin har under de tre senaste decennierna blivit lika med normen för rätt eller fel beslut. Ett mycket problematiskt förhållningssätt, särskilt när det gäller marknaden som inte är en moralisk aktör över huvud taget, utan som styrs av intressent av största vinst för dess aktörer. I och med att politikerna gått i denna fälla och slutat att argumentera ideologiskt skapas ett utrymme för SD:s argument och en plattform för dem i den svenska väljarkåren.
Det skriande behovet av empatisk debatt. När ekonomin blir styrande försvinner empatin. Argumentationen måste ske utifrån en människosyn som bygger på likavärde och inlevelse i andras situation. Det hade krävts en empatisk intelligens hos våra politiker på ett tidigt stadium för att möta det mörka moln som faktiskt SD utgör. Politiker måste idag våga ta debatten inte utifrån endast ekonomi, utan från empati. Vi behöver en empatisk politisk debatt.
Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv. 3 Mos 19:34a
"Det är i förmågan att sätta oss in i en annan individs situation som vi människor allför ofta misslyckas. Bristande empati kan faktiskt klassificeras som en form av ointelligens... Vårt moraliska tänkande är beroende av denna förmåga... likgiltigheten, den bristande empatin, leder liksom ondskan till ett oetiskt handlande." (Stefan Einhorn)
fredag 9 maj 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Problemet är att inte alla invandrargrupperingar delar vår förkärlek för empati. Tvärtom finns de, som inget hellre vill än att ta död på vår västligt frihetliga, kristna empatiska kultur för att införa sin egen tvångskultur.
Empati för dessa riktningar blir vår egen kulturs undergång.
Menar Mats Larsson att vi ändå ska känna empati med dem?
Skicka en kommentar