LÅT DITT RIKE KOMMA – ÄNNU MER!

Nyår är kanske den tid på året som vi allra mest funderar över vårt liv och livet överhuvudtaget. I det stora perspektivet så är radio, TV och tidningar fulla med årskrönikor, vilka går igenom det gångna årets händelser och beskriver tillståndet i världen. På det mer personliga planet kanske vi mer tänker framåt och funderar kring och gör upp planer för det nya kommande året. Vi kanske t.o.m. avlägger nyårslöften i hopp om förändring. I vart fall så drömmer vi nog litet till mans om vad det nya året skulle kunna innebära. Jag tror att det faktiskt kan vara bra att stanna upp och fundera ibland. Och nyåret är väl lika bra som någon annan tid. Även om det kanske inte är så revolutionerande som vi ibland gör det till. Det är ju egentligen bara en dag som blir till en annan och vi människor som bestämt att vi skall räkna årsskiftet just här.

Jag skulle vilja stanna upp och med Jesu hjälp destillera ner både den längtan efter förändring, som nyårs löftena ger uttryck för, och våra drömmar inför det nya året, till en bön formulerad i en mening eller kanske två.

Låt ditt rike komma. Låt din vilja ske, på jorden så som i himlen. Matt 6:10

Jag tror att det egentligen är detta allt handlar om. All vår strävan, vår längtan fet förändring i våra egna liv, våra församlingar och i samhället i stort kan skalas ned till just bönen om Guds rike. Därför att Guds rike är vad det handlar om, vad hela den här existensen faktiskt handlar om.

1. GUDS RIKE ÄR GUDS DRÖM.

Under det gångna året har USA valt en ny president som kommer att tillträda – Barak Obama. Han inger hopp med sitt budskap om ”Change” – förändring. Han lånar en hel del av sin retorik från Martin Luther King, som i sitt mest kända tal talade om ”I have a dream”. Den drömmen var faktiskt färgad av Guds rike. Därför att Guds rike är Guds dröm och King kände Jesus. Han predikade Guds rike precis som sin mästare och det hände något.

Gud har en dröm för den här världen. Han har en tanke och en vilja och han längtar efter att den skall förverkligas. Den drömmen är Guds rike. Ett tillstånd där hans goda och kärleksfulla vilja sker helt och full. Det är Guds dröm. Guds rike är Guds tanke för den här planeten vi bor på, det här universum vi lever i.

Men det är också Guds dröm för våra liv. I den stora dröm Gud har för hela universum, så är vi en viktig del, du och jag, och alla andra. I den Guds revolution eller godhetens konspiration som Gud har tänk skall genomsyra den här världen (Jesus talar om Guds rike som en surdeg, som jäst) är du och jag med och inte bara med, utan viktiga. Gud har en dröm för världen och för dig och mig och det heter Guds rike. Det är detta vi borde be skall ske under 2009.

2. GUDS RIKE ÄR INOM OSS.

När Jesus talar om Guds rike så säger han i Luk 17

Tillfrågad av fariseerna om när Guds rike skulle komma svarade han: ”Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man kan se det med sina ögon. 21Ingen kan säga: Här är det, eller: Där är det. Nej, Guds rike är inom er.” (Luk 17:20-21)

Gud har lagt Guds rike i våra hjärtan. Han har planterat det i vårt inre. Det finns där som ett frö som kan gro, växa och bära frukt. Därför borde kanske bönen ”Låt ditt rike komma” kompletteras med orden ”ännu mer”. .”Låt ditt rike komma ännu mer!”

Guds rike är inte bara Guds dröm, det var Jesu mission, hans uppdrag, hans förkunnelse, hans liv. Det fanns och finns i Honom. Men det var och är inte bara Guds mission, det är faktiskt också vår mission, vårt uppdrag. Och när jag talar om mission så är det inte bara att åka till Afrika och tala om Jesus. Jag tror hela våra liv är Gud mission. Eftersom Guds rike finns inom oss, så skall den bli synlig i våra liv här och nu, i hela dess mångfald och alla dess aspekter. Wilfred Stinissen säger:

Gud är i den verklighet som är vår; våra föräldrar, vår kropp med dess hälsa eller sjukdom, vår begåvning och begränsning, vår rikedom eller fattigdom, vår höga eller låga intelligenskvot. Så snart vi slutar att kämpa mot allt detta, så snart vi öppnar oss för denna verklighet som Guds verklighet och bejakar den, då lever vi i Guds rike.

Guds rike finns här och nu inom oss. Och vi behöver kanske be med Paulus i Efesierbrevet att Gud ger vårt inre öga ljus så att vi ser vad han kallat oss till, hur väldig Guds kraft är för oss som tror. Att vara en del av Guds rike är att vara ständigt uppkopplad mot honom som vet vad hur den här världen fungerar och har en dröm för hur den skall fungera.

Eftersom Guds rike finns i oss genom den helige Ande, så bör vi be ”Låt ditt rike komma, ännu mer” genom mig i den här världen.

3. GUDS RIKE ÄR KONKRET.

Ibland blir talet om Guds rike ganska flummig och ogripbart men Guds rike är konkret. För att förstå Guds rike, skall jag kort bara säga något om vad det inte är:

Guds rike är inte
 Samma sak som församlingen.
 Samma sak som himlen, något framtida, andligt och överjordiskt
¨Något flummigt samlingsbegrepp för allt andligt.
 Ett land med fysiska gränser.

Guds rike är konkret i andra bemärkelser än ett fysiskt land. Det är konkret i form av att godhet regerar och manifesterar sig. När Jesus gick här synliggjorde han Guds rike i sin person på mycket konkreta sätt. Han umgicks med dem som ingen ville umgås med, han gav människor mat, han förlät dem som just höll på att driva spikar genom han handleder, han botade sjuka och drev bort ondskans demoner och Han dog på korset för att vi skulle ha gemenskap med Gud, I varje situation gjorde han Faderns vilja och visade Guds rike.

Guds rike tar sig konkreta uttryck i våra livs olika aspekter, alltifrån att vi får tala om Jesus med andra människor till det lilla goda vi gör mot familjemedlemmar vänner.

Guds rike är enligt Paulus:

Ty Guds rike är inte mat och dryck utan rättfärdighet och frid och glädje i den heliga anden. (Rom 14:17)

Guds rike handlar inte om att skilja ut vissa delar av livet som man gjorde i Korinth, så som mat och dryck, utan om att Guds rike gällde hela livet i dess mångfald. Guds rike är så konkret som ditt eget liv. Det är liv, med allt vad verkligt liv är.

Jesus gjorde Guds rike och Livet till synonyma uttryck (Stanley Jones)

Ingen aspekt av den mänskliga tillvaron lämnas utanför. Den ordagranna översättningen av Guds rike är faktiskt Guds herravälde, att Gud får bestämma. Guds rikes godhet påverkar våra relationer både med Gud, oss själva, medmänniskor och hela skapelsen. När Guds rike genomsyrar oss, så påverkar det våra val och vår längtan, vår sexualitet och vår plånbok, vår familj och vårt arbete, vår konsumtion, våra samtal och vår vilja att se godheten, Guds vilja sprida sig i form av evangelisation, diakoni och miljöarbete. Guds rike är ett alternativ till ytlighet och egoism. Det är ett alternativet till en galen värld.

Vi får vara med om att be att detta skall ske allt mer. Vi får vara med om att det sker alltmer i oss och genom oss, för vi är bärare av Guds rike till den här världen, i den här världen.

Guds rike är det sammanhållande centrum som gör att livet inte behöver delas upp eller vara ett splittrat livspussel som inte går att få ihop. Guds rike kan vara det korrektiv vi behöver för att vilja och välja det rätta. Bönen om att låta Guds rike komma, leder till frågan: ”Hur blir det konkret i mitt liv?” ”Hur kan det komma mer genom mig under det kommande året?”

Hans rike är ingenting abstrakt, ingen princip, utan något man lever i ögonblick för ögonblick. (Anders Piltz)

Vilken sida står Jesus på i Mellanösternkonflikten?

Den palestinska organisationen Hamas valde strax före jul att inte förlänga den vapenvila som rått i ett halvår mellan organisationen och Israel. Man har sedan dess låtit raketerna regna in över södra Israel. Detta har lett till att Israel gått till en massiv motoffensiv, med flygoffensiv och kanske även en markoffensiv. Våldsspiralen är igång igen. I Julhelgen uttalade sig också Irans president Ahmadinejad om att Jesus skulle ha ogillat Israels politik.

Hur skall man förhålla sig till det som händer? Vems är felet? Vilken sida står Jesus på? Att mellanösternkonflikten engagerar är lätt att se genom alla de blogginlägg som tar uppfrågan. Den här frågan får fler inlägg än några andra ämnen.

Mellanösternkonflikten är inte enkel och får inte förenklas, därför att den är inte enkel. Den handlar om människor. Människor som lioder och dör på båda sidor. Övergrepp och överreaktioner sker från båda sidor och det måste erkännas. Alltför ofta så står man orubbligt fast på ena eller andra sidan och erkänner inte att problem fionns på båda sidorna och i bådas agerande. Det är frestande att med Bibeln i hand ta ställning för eller emot den ena eller andra sidan. Men så enkelt är det inte och kommaer aldrig att bli. Frågan om på vilken sida Jesus står på måste besvaras så som Magnus Malm besvarar den:

Vems sida står Jesus på i Mellanösternkonflikten? Mitt enda svar är detta: han står på offrens sida. Han som själv blev avrättad genom en samverkan mellan religiösa och politiska myndigheter står inte bakom kanonerna - han står framför dem.

eller med den judiske författararen Amos Oz ord:

Den israelisk-palestinska konflikten är ingen vildavästernfilm. Det är inte någon kamp melan gott och ont utan snarare en tragedi i den ursprungliga coh mest exakta bemärkelsen av ordet "tradgedi"

Bibliskt dop och medlemskap?!

Tidningen Dagen har i ett några artiklar tagit upp frågan om dop och medlemskap (länk 1, 2, 3, 4). Man konstaterar att troendedopet på intet sätt är ett självklart krav för medlemskap bland ledare inom Pingströrelsens församlingar. Starkast stöd för kopplingen mellan troendedop och medlemskap finns inom pastorskåren och svagare stöd bland andra medaretare. Det är bra att diskussionen kommer upp, därför att det är lätt att tro at man är mer biblisk än man faktiskt är. Frågan är stor och måste relateras både till läran om frälsningen (soteriologin) och till församlingsynen (ecclesiologin). Vad säger egentligen Bibeln i frågan? Går det att finna en biblisk syn på frågorna? Frågan behöver belysas ur ett antal perspektiv och inte styras av förutfattade meningar (Det är så lätt att styras av den egna traditionen i sitt närmande till bibeltexterna, vilket förmodligen även detta försök i viss mån innebär).

1. I Bibeln hör tro, dop, helig Ande och medlemskap intimt och oskiljaktligt samman. Den isärplockning som vi gör av begrepp som frälsning, dop i vatten, dop i Ande och intagning i församlingen är inte biblisk. För de bibliska författarna är det självklart att är man en kristen, så är man frälst genom tron och genast döpt i vatten (t.ex. Apg 2:38-41, 8:36-38). Även kopplingen mellan att vara troende och vara döpt i Ande är självklar (t.ex. Apg 2:38-41, 1 Kor 12:12), liksom att en troende är en del av församlingen och dess gemenskap(t.ex. Apg 2:38-47, 1 Kor 12 och alla texter som handlar om de troendes totala och oskiljaktiga enhet.)

När vi börjar separera saker så skapar vi något som egentlgien inte blir bibliskt och vi försvarar vårt sätt att göra en sak som bibliskt fastän det inte är det. Det är möjligt att det baptistiska dopet är mer bibliskt än barndopet (Sm baptistisk är jag övertygad om det), men vår praxis är sällan särskilt biblisk i det att vi väntar så läge med dopet efter tron (Detta misstag är gammalt och går tillbakak till de första århundradena när man införde prövoår och katekumenat, dopskolor för nykristna). Så egentligen handlar det om två obibliska förfaringsätt.

2. I Bibeln är tro, dop och medlemskap ett fritt val. Tro dop och medlemskap är också synomymt med användningen av ordet omvändelse. Omvändelse är den handling som följer av det personliga valet. Bibeln tar gång på gång människans fria val på allvar och manar just till ett personligt ställningstagande. Utan denna betoning på människans fria val blir allt en teater och det blir probelm även när det gäller ondska och teodicéproblematik. Om det personliga valet är viktigt, så blir allt annat än en baptistisk ståndpunkt märklig (Spädbarn kan ju inte välja, och om valet är personligt kan väl ingen välja i ens ställe). Frånvaron av bibliska exempel på en annan praxis än troendedop är också slående.

3. I Bibeln är det tron som frälser, inte gärningar, inte ens de mest bibliska. Trots en baptistisk syn på dopet så går det ju inte att komma ifrån att Bibeln rakt igenom hävdar att det är tron som frälser och inte gärningar (t.ex. Ef 2:1-10)och att gärningarna är en naturlig följd av tron (Jak 2). Att göra dopet till något mer än en bekrftelse på tron och Guds handlande i den troende, som t.ex. ett krav för medlemskap innebär att man gör en mänsklig aktivitet frälsande. I så fall gör aman samma misstag som den lutherska ortodoxins hävdande, i linje med Augustinus, att dopet i sig renar från synd och befriar från Djävulens våld, och därmed gör dopet nödvändigt för frälsning. Tron frälser och dopet är tecknet, som man egentligen inte kan vara utan, men det är fortfarande tron som frälser och förenar med Kristus. Den och inget annat, inte ens ett bibliskt dop.

4. I Bibeln handlar medlemskap om föreningen med Kristus. Att vbara kristen och frälst innebär att vara förenad med Kristus och en del av hans kropp. Det är ju därifrån själva orden medlem kommer. Man är en med-lem, en kroppsdel tillsammans med andra i kroppen. Detta innebär ett helt annat medlemsbegrepp än det föreningsmässiga som kännetecknar svensk frikyrkohistoria. Föreningsmodellen må vara funktionell, men vi får inte ge den teologisk auktoritet. Vad Bibeln säger är att varje troende på Jesus Kristus är en medlem. Med detta bibliska medlemsbegrepp måste vi förmodligen börja diskutera vår församlingssyn, vår ecclesiologi.

Slutsats Denna korta genomgång gör at slutsatsen måste vara att det blir omöjligt att stänga människor ute trots att de har fel doppraxis, det har vi nog nästan alla. Är människor förenade med Kristus, så är de våra medlemmar i Kristi kropp. Vi kommer inte ifrån dem och om vår matrikels och stadgars gränser är snävare än Jesu, så är vi farligt ute. Vi får ine styras av vare sig vår tradition, oavsett om den är baptistisk pentakostal eller luthersk, och genom detta stänga trossyskon ute. Vi får heller ine styras av vår rädsla för en mer obiblisk påraxis än vår egen. Med ett biblsikt församlings- och medlemsbegrepp så kan vi inte behålla vårt troendedopkrav för "föreningsmedlemsskap". Vad vi däremot kan göra är att förkunna och praktisera så biblsikt som vi kan.

"Ty Nya Testamentet vet inte av något dop, som skedde tio eller tjugo år innan någon medvetet och personligt tog emot Kristus som sin Frälsare, och vet inte heller av något dop, som skedde några år efteråt. Utan när syndaren var färdig med sitt syndaliv och var villig att lämna de gamla vägarna, att bryta de gamla förbindelserna och överlämna sitt liv åt Jesus, då blev han döpt...

...Vi har placerat botbänken, bönerummet och eftermötet, där dopgraven stod i den apostoliska tiden. Att diskutera dopsätt och doptider, när praktiskt taget ingenav oss följer den urkristna mönsterbilden är bara oförstånd." (Frank Mangs)

Den misslyckade och svåra integrationspolitiken (3)

De senaste dagarna har Sveriges Radios Dagens Eko rapporterat om en 16 romsk flicka som är född i Sverige och som fått skyddat boende på grund av att hon misshandlats av sin pappa. Flickan skall nu utvisas till Kroatien tillsammans med sin familj (Dagen). Migrationsminster Tobias Billström tycker (som vanligt får man nog faktiskt säga) att det viktigaste är att följa regelverket. Återigen visar det sig att det måste vara något fel. Några kommentarer:

1. Regelverk är till för att följas, men det måste finnas undantag. Det är ju så att när man skapar ett regelverk, så skapar man det för att få ramar. Regelverk måste alltid vara generella och fyrkantiga, det är regelverkens natur och funktion. Man kan aldrig skapa regelverk från undantagen, för det går alltid att hitta yttrligare en situstion och ytterligare ett behjärtansvärt undantag. Men det är ju just det som blir poängen att vilka regelverk man än skapar, så måste det finnas undantag. Billström verkar inte inse detta, uta håller stelbent fast vi ett regelverk, som är generellt och han klarar inte att se det specifika, som berättigar till ett medmänskligt undantag. Att inte inse att en romsk misshandlad flicka, som inte talar ett ord Kroatiska och som kommer att vara papperslös rom utan rättigheter och kontakter i Kroatien, kommer att hamna i en ohållbar situation och mer eller mindre tvunget kommr att bli hänvisad till den misshandlade fadern för överlevnad, visar på en otäck brist på emotionell intelligens. Det måste finnas möjligheter till undantag på humanitära grunder, därför att allt går inte att skriva in i lagar och regelverk.

2. Objektifiering av människor skapar omänskliga beslut. Så fort vi omvandlar en människa till ett fall, en mapp med papper eller ett nummer, så gör vi människan till något omänskligt. Vi lyckas lättare hålla henne ifrån oss och det är förståeligt att man tar till dessa försvarsmekanismer och hänvisar till ett regelverk istället för till mnänniskans behov och situation, men det är förödande för humaniteten. Människan är alltid mer än ett objekt som man kan handla med. Hennes situation är unik och går faktiskt inte att generalisera. Människan är alltid subjekt och måste få vara det, annars skapar vi en omänsklig värld med omänskliga beslut.

Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. (5 Mos 10:17-19)