Vad händer efter 65?

Götabro har i veckan invaderats av ett 70-tal människor som är 65+. Under tre dagar samlas dessa s.k. "pensionerande vittnen" för gemenskap, bibelstudier och möten. En helt fantastisk skara människor som varit med längre än de flesta av oss och som visar att det går att leva ett helt liv tillsammans med Jesus. I vår tid tror jag vi behöver uppgradera de äldre. Ofta möter vi dem i rubriker som gäller vanvård och det är tragiskt, för ingen av oss skulle vilja bli behandlad så som gammal. Åldrande är enligt Bibeln faktiskt något vackert, som borde inge respekt. Jag tror det är viktigt att vi tänker om och uppvärderar de som vi alla faktiskt har så mycket att tacka för. Några tankar och förslag:

1. Den skattelättnad jobbavdraget innebär måste få gälla även pensionärerna. Det jobbavdrag den borgerliga regeringen införde ganska snabbt efter sitt makttillträde skulle bara gälla de som jobbar, men detta är ju helt absurt för dem som jobbat hela livet. Deras arbete blir nedvärderat. Och i och med att arbetet i Sverige är så viktigt och inte minst nu med "arbetslinjen" blir detta inte bara en ekonomisk fråga, utan handlar om människorvärde och synen på våra äldre.

2. Den livserfarenhet som finns måste värdesättas och tas tillvara. När man är ung tror man att man vet allt och tillvaron är ofta väldigt svartvis och ofta ganska egocentrerad. Man har alla svar, men med några år på nacken så får man det vi kallar livserfarenhet och levandsvisdom. Något som bara kan förvärvas med åren. I många kulturer och inte minst den bibliska värderas detta högt och inger respekt (se t.ex. Ordsp 16:31, 20:29, och läs gärna beskrivningen om Salomos son Rehabeam och de äldre respektive de yngre s råd i 1 Kung 12), medan det i den västerländska och inte minst den Svenska är något som det snarare ses ned på och som föraktas och förlöjligas. De gamla ses som mossiga, ute och som några som inte hänger med. I alla sammanhang talar vi om att det måste föryngras och det är ju bra till en viss gräns. Pensionärer är inte överreprenterade i våra beslutande organ. Visst det finns risk för gubbvälde och att förnyelse hindras av dum stockkonservatism, men det finns också en vital vishet hos många äldre som är värd att ta till vara.

3. Den frihet och möjlighet som pensionen innebär måste lyftas fram. Pensionen innebär ju inte slutet på livet, utan ger möjligheter till något annat. Det innebär en frihet som man inte haft sedan tonåren (och de som pensioneras idag, kanske inte ens hade det då). Problemet är att idag hamnar många just i de negativa sidorna hos ett tonårsbeteende. Man skall förverkliga allt det man inte hunnit tidigare. Man hamnar lätt i ett konsumistiskt beteende istället för i en möjlighet att kunna betyda enormt mycket för människor runt omkring. Möjligheten till ett ideellt engagemang är ju enorm, eftersom man ofta både har friheten och tiden. Möjligheten att göra skillnad och få fortsätta betyda något, kanske ännu mer än någonsin behöver belysas. De som jobbat hela sitt liv är väl värda vila och rekreation, men det behöver inte vara detsamma som meningslöshet eller passivitet. Möjligheterna är enorma att få vara med och förändra och förnya, förmedla och förvandla. Låt oss inte tvinga in människor i meningslöshet, ensamhet och bitterhet. Låt oss se att bara för att man är gammal är man en människa med massa möjligheter och med en massa att bidra med. Inte som krav, utan som bekräftelse.