Gräddfiler eller likhet inför lagen.

En av veckans stora nyheter har varit den gotländske landshövdingen Marianne Samuelssons uttalanden och handlanden i relation till vissa kända och inflytelserika personers tillstånd för byggnationer i strandnära områden. Sveriges radio har haft det som en huvudnyhet under två dagar (länk 1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, 9, 10, 11. Hennes uttalanden är mycket märkliga, där hon argumenterar för att man måste vara rädd om företagare för att inte förlora arbetstillfällen i regionen. (Dagenlänkar 1, 2 Uttalandena blir än märkligare om man tänker på vad Samuelsson sade i TV för 11 år sedan: "Låt dem flytta då!" i samband med risken att vissa nyckelpersoner i näringslivet skulle lämna landet.

Det allra märkligaste uttalandet i samband med den här nyheten är att entreprenören Johan Staël von Holstein menar att Marianne Samuelsson har gjort helt rätt på Expressens debattsida. Han menar att det är entreprenörerna som för utvecklingen framåt och därför är de värda förmåner.

Dessa märkliga människovärdeshaverier är värda några kommentarer.

1. Likhet inför lagen är grundläggande Att man reagerar så starkt mot påståendena hos Samuelsson och Saël von Holstein är att detta är en sådan självklar princip. Principen är grundad i en kristen människosyn (som även präglat det humanistiska sättet att tänka). Ett samhälle där lagen inte gäller vissa, för att de på något sätt har förtjänat att stå över lagen hamnar snart i ett moraliskt moras. Detta är ju själva grogrunden för korruption, både pekunjär och vänskaps. Helt plötsligt kan man köpa sig fri från lagen, antingen genom pengar, förtjänster eller kontakter. Att argumentera för något sådant är inte bara märkligt. Det är faktiskt att argumentera för något ont. Om inte alla är lika inför lagen, har samma rättigheter och skyldigheter och samma värde har den utveckling Sra'el von Holstein menar skett fullständigt raserats. Snart är vi tillbaka i ett feodalt samhälle där de med pengar skapar egna lagar och regler. Dit vill nog ingen.

2. Sammanblandning av tacksamhet och förmåner. Det stora misstaget som Samuelsson och von Holstein gör är att de bländas av personers framgång och rikedom. Detta gäller kanske även de personer som försökt få förmåner i relation till strandskyddet. När man tror att man är mer värd och har rätt till förmåner på grund av att man har pengar eller har lyckats, så har man blandat samman två saker - tacksamhet och förmåner. Självklart skall man visa tacksamhet och uttrycka den för de människor som lyckats och som på ett bra sätt skapat arbetstillfällen och främjat ekonomin i ett land eller en region. Det entreprenörerna åstadkommer är viktigt och uppskattning skall visas i form av erkännanden, när detta är befogat, men det kan aldrig leda till gräddfiler eller särbehandling. Personerna har gjort bra saker, arbetat hårt, vilket är värt att prisas, men det skapar ändå inga rättigheter som andra inte har.

3. Fel bedömningen av olika arbetsinsatser. Det finns ingen som kan förneka att det behövs drivande människor som sätter igång saker och får saker gjorda. De behövs, men de är aldrig ensamma. De har medarbetare. Betoningen på entreprenörskapet gör att en person kommer i fokus, en persons begåvning lyfts fram på bekostnad av andra. Det kan verka som om entreprenören skapat allt på egen hand, men det är ju inte sant. Han behöver både arbetare och tjänstemän som utför arbetet, och deras arbete är faktiskt lika värdefullt. Tanken på framgång och utveckling leder så lätt till att vi ser bara frontfiguren och att vi värderar människors värde utifrån deras framgång. ´

4. Entrerenörens gåvas baksida. Framgångsrika personer är också ofta väldigt duktiga på att övertyga och kommunicera. Detta är en risk både för dem själva och för andra. Det är lätt att hamna i manipulativa förhållanden, medvetet eller omedvetet. Man får helt enkelt som man vill och ingen kritiserar för det brukar vara bra och verkar alltid vara bra.

5. Motivationsmissen. Också tror vi att entreprenören driv av att få en gräddfil. Hans drivkraft är ju själva jobbet och utmaningen. Entreprenören slutar inte vara entreprenör bara för att han inte ställs över lagen eller får andra förmåner.

6. Individualismens och tillväxtstänkandets seger över solidariteten? Är detta sätt att tänka och argumnetera ett tecken på att individualisemen coh ekonomismen gått så långt att den är på väg att ställa sig över den gemensamma solidariteten? Är det bara ett naturligt steg utifrån de värderingar som är gällande i vårt samhälle? Jag hoppas att det inte är så och att reaktionerna som faktiskt kommit på Samuelssons märkliga uttalanden är ett tecken på detta!

Om arbetet är en gudstjänst borde det istället leda till andra konsekvenser. Varje arbete borde ha samma värde. (Björne Erixon)

Vår övertro på kunskap och information

Vissa historiker menar att vi övergått från industrisamhället till informationssamhället Och visst ligger det något i det. Allt färre arbetar med produktion och vi översköljs ständigt med mängder av information. Mediernas makt och påverkan är enorm (jag gjorde en felskrivning här först som blev intressant: Mediernas makt är en orm!!) Detta skifte över till det vi kan kalla ett informationssamhälle visar också på ett mentalt skifte, som pågått en längre tid, men som blir allt tydligare både när det gäller skola och annat. Vi tror att kunskapen skall rädda oss!. Detta visar sig så väl inom utbildningspolitiken, där det pågått en tydlig förskjutning mot allt mer betoning på kunskap, i betydelsen fakta kunskap och teoretisk kunskap. En utveckling som inte stämmer med den pedagogiska forskningen som talar mycket om kunskap i handling och andra begrepp, men detta speglar inte av sig på utbildningspolitiken som tror att bara människor får högre kunskapsnivå, enligt deras definition, så kommer problemen att lösas.

Samma övertro på kunskap och information finns på en mängd områden, men det visar sig att informationen inte räcker, kunskapen räcker inte för att förändra människors beteenden. Det just nu aktuella är klimatfrågan och biståndsfrågorna, men det gäller en mängd områden, där vi faktiskt får kunskap, men inte ändrar vårt beteenden. Få människor, om ens någon, slutar röka p.g.a. varningstexterna på cigarettpaketen. Det är nog inte information som förändrar människornas beteenden.

Information är inte dåligt eller ont, men för mycket kan faktiskt ha motsatt effekt. När vi blir så informerade att vi inte längre berörs, så skapar informationen bara ett hårt skal, som gör att vi håller den ifrån oss. När vi får en kunskap som berör något djupare än vårt intellekt, som påverkar vår känsla, men inte bara den, för den kan också hjälpa till att göra oss till tjockhudingar, utan även vilja påverkas och berörs, då påverkas våra liv.

Risken finns att vi informerar bort kärleken och engagemanget Vi har hört allt förrut och blir kalla. Det gäller att låta sig beröras och låta denna beröring leda till handling, annars bygger vi ett skal.

Jag tror att vi alla behöver en mediastrategi, där vi faktiskt väljer att begränsa informationsflödet, väljer att låta oss beröras av det vi ser och inte bara håller det på avstånd och väljer att sätta oss i rörelse. För då är det så lätt att inget händer vare sig i våra liv eller vår värld.

Faran med informationen finns också inom kyrkan. Vi har hört mycket, men gjort litet. Vår andliga hud har tjocknat och fått valkar som gör att vi inte berörs längre av det Guds ord som är tänkt att förändra, förvandla och påverka. Kunskap och information är bra, men låt oss inte drabbas av en övertro på att det är lösningen.

Jesus är frälsare, inte föreläsare. (Magnus Malm)

Målet kan inte vara att kunskapen ökas och sprids till allt fler, utan att kärleken växer och praktiseras bland allt fler. (Magnus Malm)

En politisk vecka och Guds rike.

Den gångna veckan har präglats av två saker inom svensk politik. Det ena är politikerveckan i Almedalen på Gotland. Ett gigantiskt politiskt jippo, där alla "viktiga människor träffas", enligt Margot Wallström. Ett påstående som visar på den förblindning som ätt drabbar maktens människor. Alla viktiga människor var inte där, därför att alla var inte där. Större delen av svensk politisk elit var säkert där. En mängd lobby- och intressegrupper var där, men alla viktiga människor var inte där, därför att alla var inte där. Det är så lätt att låta makten förblinda och beräkna människovärde och vikt utifrån personers ställning och samhällsposition. Alemedalsveckan blir så lätt ett jippo, där man måste göra just jippo av de politiska förslagen för att få uppmärksamhet. Det blir väldigt lätt populism och yta. För ett tag sedan mötte jag en man som finns inom näringslivet som sa "Det är bara imagen som spelar roll, Det är varumärket som betyder något." Efter att ha tänkt på det så blir jag rädd, för det kanske är sant i samtiden, samtidigt som det ju är en jättelögn. Det är ju faktiskt innehållet som är viktigt, inte förpackningen. Om politiken sysslar mer med förpackningen än innehållet, mer med populism och röstfiske än ideologiskt tänkande har den faktiskt förlorat sin trovärdighet. Om politikern blivit en pastor Jansson med fingret i vädret för att se vart det blåser istället för att bära på övertygelser så är det som allmänt kallas för politikerförakt befogat.

Den andra stora politiska händelsen är att Sverige nu för ett halvår kommer att vara ordförande i EU. Med stor pompa och ståt manifesterades detta den 1 juli och Fredrik Reinfeld höll ett statsmannatal i Almedalen, där Sverige nu spelar huvudrollen i världspolitiken, inte minst på miljöområdet. Litet hybris kanske, men i alla fall ideologiskt.

I ljuset av detta kan det vara värt att påminna sig om Jesu vision om Guds rike. Ett rike som finns tillgängligt överallt. Jesus är dess regent och dess ministär ser ut som följer:

Kärleken är statsminister
Generositeten och förvaltarskapet är finansministero
Omsorgen och gemenskapen är socialminister
Freden och försoningen är försvarsminister
Nyfikenheten och sanningen är utbildningsminister
Nåden och rättvisan är justitieminister
Humorn och skönheten är kulturminister
Tjänandet och kreativiteten är näringsminister
Meningsfullheten och nådegåvorna är arbetsmarknadsminister
Medvetenheten och ansvarstagandet är miljöminister
Toleransen och öppenheten är integrationsminister
Förtroendet och det globala perspektivet är utrikesminister
Helande och omsorg är sjukvårdsministero
Hälsan och djuretiken är jordbruksminister
Barmhärtigheten och behoven är biståndsminister

Rättfram öppenhet är grundtonen i Guds rike. (Stanley Jones)

I honom ser Guds rike ut över oss med milda ögon och berör oss med varma frälsande händer. Jesus är Guds rike personifierat. Jesus gjorde uttrycken "för min skull" och "för evangeliets skull" till synonyma begrepp. (Stanley Jones)

För mycket nöter på själen. och snärjer vår glädje!

Ni som följt Götabrobloggen kanske undrar varför inget nytt har sagt eller skrivits under den senaste månaden. Det började med att tiden inte räckte till för att skriva. Och att bloggandet plötsligt kändes kravfyllt istället för så lustfyllt som det varit tidigare. Det blev från början helt enkelt inte av, därför att det kändes som att man måste ha något så fantastiskt att säga. Och för det andra så blev det massmediala tempot för högt, så att när jag var redo att kommentera en händelse efter att "tänt färdigt" (vilket man ju aldrig gör!)kring en sak, så var det något nytt som man borde haft en åsikt om. Jag hann liksom inte med varken i det massmediala tempot eller i mitt eget vardagliga. Då kände jag att det är faktiskt bättre att låta bli.

Bloggandet, precis som allt annat, är mycket bättre som tjänare än som herre. När något förvandlas från att ha varit något roligt och gott till att bli något som bara driver med piska är det dags att ta en paus, en i vår tid så populär time-ou.

Så det som i början var ett framtvingat uppehåll blev ganska snart ett fritt val. Jag bestämde mig helt enkelt för att inte skriva något på en månad. Det ligger faktiskt en fantastisk befrielse att i bland välja att säga !Nej"! Vi tror ju så lätt att det är farligt att avstå, men vi måste lära oss att avstå för att verkligen bli fria. Det finns i varje människas liv saker som man ska bejaka och säga sitt "Ja" till, men det finns också det man måste medvetet säga "Nej" till. Om vi inte lyckas med detta och inser vilka anspråk från oss själva eller andra som nöter på själen, så kommer vi aldrig att bli de fria varelser vi vill vara. Anspråken kommer att binda oss.

Att inse att mina ord och åsikter faktiskt inte är så viktiga är en befrielse. Att inte behöva hinna med i mediasnurren gör att det blir roligt. Jag tänker fortsätta blogga. Och jag tänker strunta i att jag ibland kommer ligga litet efter, för mitt sätt är att tänka efter (och då hamnar man väl som ordet säger litet efter).

Jag är sugen att skriva igen. Det känns kul. Men låt oss göra oss av med det som nöter på själen så att vi hinner med både Jesus och oss själva.

Min månadslånga fasta från bloggandet är över, men jag tror den varit viktig. Även ens egna ord och åsikter kan nöta på ens själ.