Alla människor är Guds människor, inte bara gudsmänniskor

Turkiet har genomfört en markoffensiv i den kurdiska delen av Irak. Man vill komma åt rörelsen PKK. Tidningen Dagen rapporterar om detta på sin hemsida under rubriken Turkiet attackerar kristna byar. Innehållet i artikeln är en återgivning av en intrvju med den katolske kaldeiske biskopen i Arbil, där han berättar att markoffensiven främst drabbar de civila i byarna vid gränsen.

Det intressanta är Dagens rubriksättning och vilka värderingar som ligger bakom en sådan. Dagen är en kristen tidning (och en bra sådan) och ser väl sin huvuduppgift att bevaka saker som relaterar till detta. Det är i sig inget konstigt. Det är också sant att vi som kristna har (eller borde ha) ett speciellt känslomässigt till våra kristna syskon oavsett nationalitet och samfund. Men här pekar rubriken faktiskt i fel riktning.

För det första så riktar sig den turkiska attacken inte i mot kristna. Det är inte de kristna som är måltalvan. De är inte dem man vill komma åt. Det finns andra motiv bakom. För det andra så är det inte enbart (eller ens främst) de kristna byarna som attackeras, utan det är hela området som är måltavla. För det tredje kan man fråga sig om rapporteringen vore intressant om den inte drabbade kristna. Genom rubriksättningen underblåses ett så vanligt feltänk bland oss kristna. Vi glömmer så lätt att alla människor är Guds människor, inte bara gudsmäniskor.

Övergreppen på civila är fruktansvärda oavsett om personerna är kristna eller inte. Det är värt att rapportera om att det är främst civila som drabbas oavsett om de drabbar kristna eller inte. Våld och övervåld måste rapporteras oavsett vem de drabbar. Det är faktiskt inte värre för att det drabbar kristna byar. Alla människor är skapade till Guds avbild (1 Mos 1:26-30) med ett unikt värde. Det är sant att avbilden genom syndafallet naggats i kanten, men den är inte utplånad och människan är fortfarande oavsett religion eller nationalitet eller moralisk standard Guds ovärderliga avbild (1 Mos 9:6, Jak 3:9).

Vi får verkligen akta oss att vi inte faller i fällan att göra skillnad på människor. Guds kärlek gäller alla. Det finns alltid en risk till smygrasism. Frågan är om det för oss kristna i vårt tänkande spelar roll att detta område främst är muslimskt. Våldet drabbar ju främst muslimer och blir intressant först när det drabbar kristna, vilket ju är fullständigt fel och okristet. Jesu talar om att vi skall välsigna och be för dem som inte är som vi och till och med kan se som motståndare och fiender (Matt 5:44-48) Eftersom alla människor är Guds människor, måste vi reagera lika starkt om det är en muslim som drabbas som en kristen. Förtryck och övervåld är alltid ont, oavsett vem det drabbar. Alla människor är Guds människor, inte bara gudsmänniskor.

Biskopen ber om förbön å hela befolkningens vägnar, oavsett nationalitet och religion och det är den attityd vi kristna alltid måste ta.

Att vara nästan sann...

Utnämningen av Mikael Odenberg till generaldiriktör för Svenska Kraftnät väcker intressanta frågor kring trovärdighet. Om Mikael Odenberg är rätt man för jobbet kan vi inte bedöma och kan lämna därhän. Likaså kan man lämna frågan om hur rekrytering till statliga chefsjobb skall gå till just nu. De intressantaste frågorna rör däremot frågorna om hur regeringen handskas med sanningen och vad detta handlande får för konsekvenser for trovärdigheten för politiker i allmänhet och regeringen i synnerhet.

I och med att man så tydligt och skarpt kritisrade den tidigare socialdemokratiska regeringens utnämningspolitik och till och med formulerade ett tydligt förslag hur utnämningar skall gå till efter regeringsskiftet i skriften Att bryta socialdemokraternas makhegemoni, där en av de viktigaste punkterna var att alla lediga tjänster till ledande befattningar inom staten ska utannonseras, så blir det ju trovärdighetsproblem när utnämningarna i ett stort antal fall inte skett på detta sätt sedan regeringsskiftet.

När sedan statsminister Fredrik Reinfeldt hävdar att utnämningen skett med hjälp av en extern konsult, som skulle avgöra vem som var lämpligast och det visar sig att kunsulten endast haft ett namn som näringsdepartementet gett honom, förstärks ytterligare trovärdighetsproblemet.

Problemet är grundat i att regeringen inte håller sig till vad man tydligt sagt och att det man verkligen säger inte visar sig stämma. Trovärdighet är oförenligt förknippat med sanning. När man slirar på sanningen och söker förklara bort sitt handlande, genom halvsanningar och undanmanövrar, så naggas trovärdigheten och förtroendet inte bara i kanten, utan ifrågasätts faktiskt. För hur skall man kunna veta att man nästa gång är lika ovarsam med sanningen. Och som någon har sagt: "Att vara nästan sann, är som att nästan hinna med tåget."

Ur ett kristet perspektiv, och för den delen ett allmänmänskligt, är lögnen och halvsanningen ytterst destruktiv, då det är trovärdigheten och tilliten som bygger relationen och håller ihop en gemenskap och ett samhälle. Utan tillit faller det positiva samhälet samman. Ur det kristna perspektivet står sanning för allt det som är gudomligt. Jesus själv är sanningen (Joh 14:8). Ärlighet och pålitlighet är nödvändiga dygder för att i alla sammanhang bygga tillit. Det är därför ytterst märkligt hur svårt våra makthavare har att inse detta enkla faktum och hur de gång på gång tror att den enkla halvsanningens väg skulle kunna löna sig i längden. Varje människa som vill leva i hela relationer måste inse att sanning och tillit hör ihop, att ärlighet och trovärdighet är siamesiska tvillingar, vilka inte kan skiljas åt.

Varför en kristen blogg?

Varför startar man en blogg? Vad skall det vara bra för? Är det någon som läser dem? Anledningen till Götabrobloggen är flera, men huvudbehoven är följande:

1. Att försöka ta både Bibeln och livet på fullaste allvar. Jag upplever det som ett enormt behov i vår tid att försöka få ihop det personliga livet, inte minst för kristna. Vi har så lätt att antingen hamna i de enkla och snabba svaren och på så sätt inte leva i den verklighet vi lever i på riktigt. Eller så hamnar vi i att livet upptar så mycket av våra sinnen och vår tid att vi inte låter Bibel komma till tals överhuvudtaget och därmed hamnar i någon fprm av individualistisk relativism. Utmaningen för mig och alla kristna idag är att ta både dessa viktiga element på allvar: Livets frågor och Bibelns svar, men kanske också Bibelns frågor och livets svar! Götabrobloggen vill försöka sig på detta konstycke.
2. Att försöka tänka kristet. Den andra upplevelsen ligger nära den första, men har kanske ett något annat perspektiv. Vi behöver våga börja tänka kristet inte bara kring det som rör "det andliga", utan kring allt som finns i vår värld. I en tid då allt fler upplever tillvaroin som splittrad behöver vi återfinna centrum i vårt liv och vår identitet som kristna - Kristus. För en Kristen är Jesus Kritus herre och det måste betyda att saker och ting relateras till Honom. Utifrån detta centrum kan vi tänka, och behöver vi tänka, kring företeelser i vår värld och våra liv. Det finns inget som inte på något sätt kan relateras till Kristus. Den kristna tron kan inte vara något perifert som bara gäller vissa områden i livet, utan allt behöver relateras till Honom. Götabrobloggen vill försöka anta även den utmaningen.

Att skriva i bloggen blir ett försök att gör just detta, att försöka tänka kristet och att ta både Bibeln och livet på fullaste allvar. Att läsa bloggen kan förhoppningsvis inspirera och utmana till göra detsamma.