Att vara nästan sann...

Utnämningen av Mikael Odenberg till generaldiriktör för Svenska Kraftnät väcker intressanta frågor kring trovärdighet. Om Mikael Odenberg är rätt man för jobbet kan vi inte bedöma och kan lämna därhän. Likaså kan man lämna frågan om hur rekrytering till statliga chefsjobb skall gå till just nu. De intressantaste frågorna rör däremot frågorna om hur regeringen handskas med sanningen och vad detta handlande får för konsekvenser for trovärdigheten för politiker i allmänhet och regeringen i synnerhet.

I och med att man så tydligt och skarpt kritisrade den tidigare socialdemokratiska regeringens utnämningspolitik och till och med formulerade ett tydligt förslag hur utnämningar skall gå till efter regeringsskiftet i skriften Att bryta socialdemokraternas makhegemoni, där en av de viktigaste punkterna var att alla lediga tjänster till ledande befattningar inom staten ska utannonseras, så blir det ju trovärdighetsproblem när utnämningarna i ett stort antal fall inte skett på detta sätt sedan regeringsskiftet.

När sedan statsminister Fredrik Reinfeldt hävdar att utnämningen skett med hjälp av en extern konsult, som skulle avgöra vem som var lämpligast och det visar sig att kunsulten endast haft ett namn som näringsdepartementet gett honom, förstärks ytterligare trovärdighetsproblemet.

Problemet är grundat i att regeringen inte håller sig till vad man tydligt sagt och att det man verkligen säger inte visar sig stämma. Trovärdighet är oförenligt förknippat med sanning. När man slirar på sanningen och söker förklara bort sitt handlande, genom halvsanningar och undanmanövrar, så naggas trovärdigheten och förtroendet inte bara i kanten, utan ifrågasätts faktiskt. För hur skall man kunna veta att man nästa gång är lika ovarsam med sanningen. Och som någon har sagt: "Att vara nästan sann, är som att nästan hinna med tåget."

Ur ett kristet perspektiv, och för den delen ett allmänmänskligt, är lögnen och halvsanningen ytterst destruktiv, då det är trovärdigheten och tilliten som bygger relationen och håller ihop en gemenskap och ett samhälle. Utan tillit faller det positiva samhälet samman. Ur det kristna perspektivet står sanning för allt det som är gudomligt. Jesus själv är sanningen (Joh 14:8). Ärlighet och pålitlighet är nödvändiga dygder för att i alla sammanhang bygga tillit. Det är därför ytterst märkligt hur svårt våra makthavare har att inse detta enkla faktum och hur de gång på gång tror att den enkla halvsanningens väg skulle kunna löna sig i längden. Varje människa som vill leva i hela relationer måste inse att sanning och tillit hör ihop, att ärlighet och trovärdighet är siamesiska tvillingar, vilka inte kan skiljas åt.