DNA-register och rättsstaten

Efter mordet på Engla har krav rest på ett allmänt DNA-register, bl.a. av f.d. partiledaren Alf Svensson och professorn i straffrätt Madeleine Leijonhuvud. Flera kritiska röster höjs mot kravet, bl.a på Dagens ledarsida, av vänsterpartisten Lena Olsson och från företrädare för Statens kriminaltekninska laberatorium (SKL), främst av integritetsskäl.

Självklart är den personliga integriteten viktig, men frågan är om ett DNA-register är särskilt kränkande för den personliga integriteten. Och i ett samhälle där allmänhetens känsla för polisen och rättsväsendets förmåga att klara ut brott minskar kanske ett DNA-register skulle kunna vara till hjälp. Det är inte allena saliggörande och får inte göras till det heller. Men tillsammans med andra bevis och indicer skulle det kunna hjälpa polisen att lösa fler brott och förtorendet för rättsväsendet skulle öka, vilkjet är en förutsättning för en fungerande stat. När medborgarna förlorar förtroendet för maktens förmåga att lösa brott skapas en rättsröta som är farlig för varje nation.

Argumenten att det skulle vara omöjligt att ha ett så stort register blir löjeväckande i ljuset av att man i Storbritannien håller på och bygger upp ett som idag har ca 5 miljoner individers DNA samlade och det byggs ständigt på.

När det gäller integritetskränkningen så är den mycket större i och med polisens möjlighet och rätt till avlyssning och buggning. Likaså är övervakningskamerorna ett större intrång i vår personliga vardag. Att jämföra detta med att alla skulle ha en radiosändare, så att vi kan lokaliseras blir absurt (Och ändå kan vi ju faktiskt redan spåras genom vår användning av mobiltelefonerna). När Lena Olsson säger att detta är som att registrera våra politiska åsikter eller vår sexuella läggning blir även det ett slag i luften, då det inte har något med DNA att göra.

Frågan är vad som händer med ett samhälle som inte klarar av att skydda medborgarna? Självklart är det ingen som vill ha en stat där vi är ständigt övervakade, men detta är ju inte övervakning, utan en hjälp för polisen att lösa allvarliga brott och även förhindra sådana. Självklart måste det finnas mycket tydliga regler för vilka brott detta register skall kunna användas för, men i en tid där allt fler känner osäkerhet att vittna inför domstol skulle detta kunna hjälpa till att öka rättsäkerheten.

Kritiken av förslaget styrs av rädsla för missbruket. Den finns alltid med alla former av informationssamlande. Men ett DNA-registr är faktiskt inte särskilt mycket värre än att våra fingeravtryck snart kommer att finnas på våra pass. Det är också sant att inte ett hur ömkansvärt och fruktansvärt tragiskt fall skall få styra lagstiftningen, men det kan i vart fall sätta våra tankar i rörelse, så att vi vågar tänka och se behov och verkliga konsekvenser.

Och för att slutligen citera Alf Svensson: "Har man rent mjöl i påsen så behöver man inte vara rädd."