Nya församlingar - förnyade församlingar - förnyat engagemang

I helgen som gått hölls en pionjärkonferens i församlingen New Life i Stockholm. Bl.a. presenterades en kartläggning av utvecklingen bland kristna i Sverige, vilken visade på en tydlig negativ utveckling för den svenska frikyrkan. Behovet av förändring är stort. Före konferensen gick också de frikyrkliga samfundsledarna ut i ett gemensamt uttalande där de pekade på behovet av plantering av nya församlingar. Att greppet tas ekumeniskt är mycket positivt. Det torde innebära att en hel del missförstånd och misstänksamhet undviks. Att behovet av förändring är stort måste man inse. Det hjälper inte att blunda för verkligheten. Sverige behöver många många fler församlingar. men här finns det flera saker att fundera kring.

1. Församlingar i hela landet. Samfundsledarna betonar att det behövs församlingar i hela landet. Vissa områden mer än andra. Särskilt i storstäderna behövs det församlingar . Och det är sant men egentligen behövs församlingar på en mängd platser. Varje ort eller upptagningsområde med mer än 1000-1500 invånare skulle kunna ha en församling. Från samfundsledningar måste man kanske prioritera områden där det finns flest människor, men behovet finns i hela landet.

2. Församlingsförankrad plantering. Att nya församlingar skall startas är nödvändigt. Men frågan är om detta är samfundens sak. Det är bättre om det är lokala församlingar somstartar nya församlingar. Samfundens roll är att stötta, ge inspiration o.s.v. Men initiativen blir bättre om de är lokalt förankrade. Man slipper massa missförstånd och misstänksamhet. Man kan hjälpas åt och använda gemensamma resurser. Man skapar också ett engagemang och förståelse hos fler, och församlingsplantering blir inte ett uppdrag för specielister, utan för vanliga församlingar med vanliga människor. Ett församlingsförankrat sätt skapar också förtroende, då det finns något etablerat och känt att hänvisa till.

3. Lokala församlingar. Församlingen är framförallt en lokal gemenskap. I den tid och det samhälle vi lever i, med miljöhot är det oförsvarligt att så många kristna reser så långt för att vara med i den församling som man tycker passar. Här finns det ett enormt behov av trovärdighet. Församlingsledare måste våga börja tala om att församlingen är i första hand för dem som som bor i dess närhet. Det är där som upptagningsområdet är och engagemanget bör vara. Resandet är inte bara problematiskt ur etisk miljösympunkt, utan är även ett uttryck för en märklig syn på det kristna livet. Det kristna livet handlar inte i förswta hand om konsumtion av den rätta gudstjänsten, inte om vilken kyrka som ger mig mest, utan för att travestera John F. Kennedy: "Fråga inte vad din församling kan göra för dig, utan vad du kan göra för din församling!" Avståndet till det lokala sammanhnaget ökar risken för konsumtionskristendom och brist på engagemang. Det skulle behövas en demografisk genomgång av församlingarnas sammansättning, vilket skule visa att det redan fanns underlag för planteringar på ett antal platser om, mani stället för att resa från olika församlingar slöt sig samman och bildade en lokal gemenskap. Församlingen behöver en vision och vilja att inte bara själva bli fler, utan att våga släppa människor in i ett verkligt lokalt engagemang.

4. Mångkulturella församlingar. En av de svåraste frågorna när det gäller församlingsplantering är frågan om man skall ha nischade församlingar. Skall man har olika församlingar för olika grupper av människor; olika ålder, språk, kultur, nationalitet, musiksmak o.s.v. Det kan verka frestande att tänka så för att nå så många som möjligt. Men frågan är vad som händer med evangeliet budskap om att i församlingen är gränsöverskridande. Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla (Kol 3:11). Visionen om himmelriket är densamma: Sedan såg jag, och se: en stor skara som ingen kunde räkna, av alla folk och stammar och länder och språk. De stod inför tronen och Lammet klädda i vita kläder med palmkvistar i sina händer (Upp 7:9). Är det inte just så att evangeliet måste få vara mångkulturellt. Kankse går det att lösa med olika mötesplatser inom en större gemenskap, men evangeliet måste få sudda ut gränser. Som någon sa till mig när jag kände att jag inte passade in i en församlingsgemenskap: "JUst det faktum att du inte passar in, betyder att du behövs och passar in". Skall inte församlingen i ett segregerat samhälle vara en motpol. Blir församlingen lokal så återspglar den den lokala mångkulturen och tar sig de uttryck som finns där. Det behöver inte vara begränsande, utan kan vara berikande. Blir inte nischen lätt ett uttryck för konsumtionsmentaliteten? Frågorna är inte lätta, men vi måste reflektera över dem, för att fylla de vita fläckar som finns på kartan men levande församlingar.

"En kyrkas hälsa mäts i dess kapacitet att sända, inte i dess kapacitet att samla människor." (Rick Warren)