Elektrisk fasta

Världsnaturfonden uppmanade människor runt om vår värld att i lördags mellan 20.00 och 21.00 att släcka ner den elektriska belysningen som en manisfestation för miljön. Det skulle vara "en signal till världens ledare att ta klimathotet på allra största allvar." Tanken är spännande inte bara ur ett miljöperspektiv, utan även ur ett mer allmänmänskligt, hälsomässigt och teologiskt perspektiv. Att för en stund släcka och stänga av inneär att man bryter ett mönster. Det är bra som en markering för miljön, men kanske ännu viktigare för oss som människor.

Elektriciteten är utan tvekan den uppfinniung som förändrat den mänskliga tillvaron mest av alla de innovationer som homo sapiens lyckats åstadkomma. Det är den största välsignelsen i och med att i stort sett hela 1900-talets tekniska utveckling är berorende av elektriciteten. Det har gett dagens människa unika möjligheter på i stort sett livets alla områden. Vi kan på ett helt nytt sätt styra och påverka våra liv. Vi kan göra saker när vi vill genom bara trycka på en lysknapp. Och vi kan starta en mängd apparater och kommunikatinsmöjligheter genom tele-, dator- och it-teknik. Världen har krymt ihop och landat i vårt vardagsrum. Hela världen är ständigt närvarande och gör sig även ständigt påmind i form att uppkopplingar och mobilnät.

Elektriciteten blir genom det också kanske det som faktiskt också skapar våra starkaste beroenden. Dess fantastiska välsigenlse har också en baksida, en förbannelse. Friheten kan faktiskt också skapa bindningar, där vi ruckar på det skapelsegivna sätt att leva som männsikor i alla tider fram till det sista århundrandet följt - en naturlig livsrytm.

Att släcka det elektriska ljuset och stänga av tv:n och alla andra komminikationshjälpmedel skulle kunna ge en oerhörd effekt på det personliga planet. Något som sedan skulle få enorma konsekvenser för vårt sätt att leva. Att göra släckandet till en vana skulle kunna ses som en andlig övning, en fasta som befriar oss från det mönster vi har fatnat i. VIlken fantastisk möjlighet och utmaning.

1. En skapelsegiven rytm. När vi släcker ljuset bejakar vi den rytm som allt sedan världens skapelse finns nedlagd i vrälden. Det inns en rytm av dagar och nätter, veckor, månader och år (1 Mos 1:14-19). En rytm som är bra för oss, och som ger sammanhang och befriar från stress.

2. En befrielse till stillhet. Carl-Göran Ekerwald har beskrivit situationen före elektriciteten med följande ord: "Därtill kom en själslig ro. MÄnniskan är inte skapad för det starka operationsljus som mderna lägenheter utstrålar. Där kan man inte smyga sig undan. Det finns inga mörka vrår. Männiakan är hela tiden utsatt på ett annat sätt än i grottan." När vi släcker ner påverkar det vår tidsuppfattning, vi drar ner tempot. När vi släcker ljuset slappnar vi av, för vi kan inte vara prestationsfixerade, vi slipper kravet på att vi måste göra så mycket. Vi får bara vara - vara oss själva. Det är i denna stillhet, yttre och inre som vi hör oss själva och Gud tala. För Gud talar hellre med viskningar än med skrik och rop (5 Mos 27:9, 1 Kung 19:12-13, Ps 46:10, Klag 3:26 m.fl.). När vi skummar ner belysningen, sänker vi också volymen och inbjuder friden. Den frid som är så sällsynt i den här världen och den här tiden (Joh 14:27).

3. En möjlighet till förtolighet och samtal. Konsekvensen av att vi möjliggör stillhet är att vi också möjliggör förtrolighet och samtal. "Man talar annorlunda i ett mörk rum. Stämningen blir förtrolig. Det är betydligt svårare att bli ursinnig i ett dunkelt ljus. I strålkkastarbelysning från ett ljusrör, det är en annan sak. Detta articifiella ljus är en stressfaktor" (Carl-Göran Ekerwald). Jesus hade några av sina mest förtroliga samtal på kvällen; med Nikodemos (Joh 3) och med sina lärjungar (Joh 13-17), därför att "skymningen är tankarnas vän" (Kertin Fried). Man kommer varandra närmre, man behöver inte försvara sig i mörkret, man blir förtrolig, därför att skymningen ger tid till att samtala och tänka. HUr många av oss har inte fört de viktigaste samtalen i det skumma ljuset från ett starinljus över en kopp te sent på kvällen/natten. Det händer något gott när vi drar ned på ljuset. Något som vi verkligen behöver - en sorts befrielse.

4. En möjlig god cirkel. Tänk om denna elektriska fasta inte bara vore en en gångsföreteelse, en engångsmanifestation för vår planet, utan kunde bli något mer än det häftiga att vara en del av en "grej". Tänk om det kunde bli en god cirkel, en vana som påverkar mycket mer, både vår miljö, men även vår andliga, själsliga och sociala hälsa. Kankse ett botemedel och en medicin som är så enkel och så billig. Helt gratis ooh så befriad från krav.

"Tystnaden driver fram hjärtats samtal med Gud." (Owe Wikström)