Behovet av försoning - det ständigt aktuella korsbudskapet

I den värld och tid vi lever finns behovet av försoning ständigt närvarande. Vår värld är full av konflikter. Det är på makronivå i form av väpnade konflikter mellan stater eller grupper av människor, men det är också vanlingt på en micronivå i form av relationer som kört fast i oförlåtelighet och bitterhet. I alla konfliker känner sig alla förorättade svikna och skulden vältras över på den andra parten. Man önskar rättvisa och kopplat till detta blir kravet på hämnd. Men problemet med hämnden är att den inte löser några konflikter, att den inte bryter mönstret, utan i stället spär på och gör så att händelseförloppet eskalerar. Hämnd föder hämnd, och våld föder krav på mer våld. Vedergällningen mörka spiral måste brytas. Det gäller konfliktenrna i Mellanöstern, både Israel/Palestina och inom Irak, liksom alla andra etniska konflikter. Men det gäller även i våra dagliga relationer och i ett samhälle där allt fler talar om att de känner sig kränkta och vill ha vedergällning och hämnd. Som Lizbeth Salander uttrycker det i Stieg Larssons MIllenietrilogi: "Hämnd är en stark drivkraft" Men frågan är om det är en god. Allt fler verkar ta lagen i egna händer och kräva vedergällning och hämnd för ganska små saker. Men hämnden är omänsklig därför att den ofta saknar den mänskliga kännetecknet empati. Att bara ge igen är enklelt, men en dålig lösning av stora och små konflikter, även om det för stunden kan kännas skönt.

Påskens budskap om korset är ett budskap om försoning. Det är inte ett sopande under mattan av felen som begåtts. Jesus dör ju faktiskt på korset p.g.a. syndens allvar. Korset är en sanningspunkt, där det inte finns någon "billig" nåd, fastän nåden är gratis. Lidandet visar allvaret och nödvändigheten av sanningen och erkännandet av verkligehetens mörka sidor. Samtidigt är det kärlekens manifestation. Försoning bringas och nåd möjliggörs. Korsets kraft är en befrielse från den mörka hämndens spiral som kom in i märnsklighetens historia. I 1 Mosebok inldning berättas om Lemek, en man som satte den omåttliga hämnden i system som sa:

Se, en man dräper jag för varje sår jag får,
och en yngling för varje blånad jag får.
Ja, sjufalt hämnad blir Kain,
men Lemek sju- och sjuttiofalt." (1 Mos 4:23-24)

Detta skall jämföras med hur Jesu påpekar att i HAns gemenskap är Lemeks hämndens tyranni brutet och förvanlat:

Då kom Petrus fram till honom och sade: "Herre, hur många gånger skall min broder kunna göra orätt mot mig och ändå få förlåtelse av mig? Så mycket som sju gånger?" [22] Jesus svarade: "Jag säger dig: inte sju gånger utan sjuttiosju gånger. (Matt 18:21-22)

Ett lysande föredöme är den försonings och sanningskommission som tillsattes i Sydarfika efter Aphartheids avskaffande. Det var under ledning av biskop Desmund Tutu som man tog itu med att bryta den spiral av hat som hade byggts upp. Kommissionens uppgift var inte att sopa under mattan, utan att få fram sanningen och att människor insåg och erkände att fel begåtts, då fanns möjlighet till försoning och nåd för de inblandade, men först då. Jesu nåd och sanning befriar och bringar försoning.

"Den förståelsen var grunden till all moral. Om man visste hur en person kände det, om man kunde föreställa sig att man var i hennes situation, så skulle det väl ändå vara omöjligt att tilfoga henne ytterligare smärta. Att tillfoga någon smärta under de omständigheterna skulle vara att göra sig själv illa.(Mma Ramotswe i Alexander McCall-Smiths Vackra flickors lott )