Kristen tro - ett hälsosamt alternativ?

När det psykiska ohälsotalet i vårt samhälle verkar ständigt öka, sjunka i åldrarna och drabba både unga och äldre, manar det till eftertanke. När utskrivingen av mediciner relaterade till psykisk ohälsa ökar och sjunker i åldrarna, främst bland flickor, är det dags att ta sig en funderare på vad hur kristna tron, församlingen och vi som kristna relaterar till detta samhällsproblem. Har vi något alternativ att erbjuda ellet är det så att vi bara följer med den ström och utveckling som sker? Har evangeliet om Jesus Kristus och den kristna församlingsgemenskapen något att erbjuda som hjälp till vårt samhälle och behövande lidande människor?

Det borde vi ha! Den kristna Gudsrikestanken som går som en av de röda trådarna genom Bibeln borde kunna vara ett alternativ. I Gamla Testamentet finns tanken på "paradise lost" (1 Mos 3), men också visionen om det kommande messianska gudsriket där återupprättelsen av den forlorade harmonin, det hebreiska shalom, är en central del av profeternas budskap. Gång på gång betonas fridsriket kommer (se t.ex. Jes 2:1-4, 9:1-7, 11:1-9, Jer 31, Hes 40-48, Hos 14, Joel 3:16-18, Amos 9:11-15, Ob 21, Mik 4:1-8, 7:11-13, Nah 1:15, Sef 3:11-20, SAk 14:8-11, Mal 4:2 o.s.v.) I Nya Testamentet förkroppsligas Gudsrikestanken i Jesus. Han möter människor förlåter synder och helar. Guds rike har kommit, men ännu inte i sin fullhet. Det sker först vid Jesu återkomst. Men visionen hålls vid liv, av Jesus och av hans församling. Uppenbarelseboken målar upp i sina sista två kapitel visionen om det hälsosamma riket:

Och från tronen hörde jag en stark röst som sade: "Se, Guds tält står bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skall vara hans folk, och Gud själv skall vara hos dem, [4] och han skall torka alla tårar från deras ögon. Dödenskall inte finnas mer, och ingen sorg och ingen klagan och ingen smärta skall finnas mer. Ty det som en gång var är borta." (Upp 21:3-4)

Och han visade mig en flod med livets vatten, klar som kristall, som rann från Guds och Lammets tron. [2] Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor, stod livets träd, som bär frukt tolv gånger om året och ger sin skörd varje månad, och trädets blad är läkemedel för folken. (Upp 22:1-2)

Bildspråket hämtat från Hes 47 är att från Gud själv kommer liv och hälsa att flöda. Guds närvaro är bl.a. hälsobringande, då han är ldet hälsosamma livets utsprung. Men visionen är inte bara "ännu inte", den är också redan nu. Jesus talar om källan som skall vara närvarande i alla troende (Joh 7:38-39). Varje troende och varje kristen gemenskap borde vara ett alternativ och en försmak på den alternativa gudomliga hälsan. Bilden av trädet planterat vi d vattnet finns redan i Ps 1, rörande en troendes relation till Gud och ett fruktbärande liv:

Lycklig den som inte följer de gudlösa, inte går syndares väg eller sitter bland hädare [2] utan har sin lust i Herrens lag och läser den dag och natt. [3] Han är som ett träd planterat nära vatten - det bär sin frukt i rätt tid, aldrig vissnar bladen. Allt vad han gör går väl. (Ps 1:1-3)

Redan nu borde den kristan tron, den kristne och den kristna gemenskapen vara ett hälsosamt alternativ. Det borde finnas möjlighet för människorna att komma och plocka de hälsosamma frukterna och bladen. Det skulle kunna innebära följande för den kristna församlingen idag

1. Församlingens liv måste grundas och kännetecknas av nåden. Nåden är, och måste vara. centrum i församlingen. Det är evangeliets kärna. Den ovillkorliga kärleken som Jesus Kristus erbjuder är det som kan befria människor från deras bördor. Han manar oss att komm och erbjuder oss och våra själar vila (Matt 11:28). Nåden är den kraft som befriar från samhällets orimliga krav.
2. Församlingen måste kännetecknas av den helige Andes liv och närvaro. Vattnet i bildspråket är Guds närvaro i form av den helige Andes livgivande närvaro. Det är när gemenskapen kännetecknas av Andens frukt, där den främsta är kärlek, som den kan fungera befriande för människor (Gal 5:22-6:2).
3. Församlingen måste vara en gemenskap av och för behövande. Hur paradoxalt det än kan verka, så är det inte individernas fullkomlighet och styrka som gör församlingen till ett alternativ, utan just att den är ett syndarnas samfund. Det är bara när behov och svagheter blir synliga som gemenskapen kan blir befriande. Den perfektionistiska och välputsade ytan är både skenheklig och avskräckande. Skenhelig för att den inte är sann och avskräckande, därför att den bara förstärker kraven och lägger sten på börda. Den är bara när vi bär evangeliets skatt i spruckna lerkärl som befrielse och svalka kan ges. Det är bara när de mänskliga begränsingarna och bristerna får finnas och vara synliga som kraften till befrielse kan verka (2 Kor 4:7).
4. Församlingen måste kännetecknas av ett alternativt liv och alternativa prioriteringar. För att fungera som som ett alternativ till samhällets ohälsa behöver vi fungera annorlunda. Man man aldrig vara ett alternativ genom att genomsyras av de värderingar och de prioriteringar i samhället som skapar problemen. Det krävs ett alternativ till karriärs-, krav- och konsumtionstänkandet i samhället. Strebermentaliteten och stressens styrmekanismer behöver avslöjas och väljas bort om hälsan skall kunna flöda. Det går inte att anpassa och helga allt, varken destruktiva tankestrukturer eller osunda och själsnötande vanor. Ibland går det inte att kompromiss, om man vill vara ett verkligt eller fullgott alternativ (Rom 12:2, 2 Kor 10:4-5).
5. Församlingen måste kunna erbjuda själavård. Evangeliet i sig är själavårdande. Det ger själven vård och psyket svalka. I vår tid är det en otrolig nötning och ett ständigt slitage på själen. Människor behöver finna en plats där det själen kan få vård. i form av biblisk undervisning, ärliga samtal, vägledning o.s.v. Den sargade människan behöver erbjudas möjlighet till själavård, precis som vårdcentralen ger kroppen vård. Det är en utmaning och en möjlighet för Guds församling och oss som kristna att föra människr till gemenskap med Kristus. Kanske är det idag inte syndanöden som är det första problemet, utan bara nöden, själens ohälsa, som är dagens behov och möjlighet. Kanske lider människor idag mer av konsekvensrna av att leva i ett skavande system, som erroderar själen, än av en medvetenhet om sina egna misstag och synder. Det betydr inte att synden skall förtigas, eller att den inte är orsaken till situationen. Men det kanske inte är där vi skall börja idag.

Erbjuder församlingen och den kristna tron ett hälsosamt alternativ idag, kan man fråga sig? Svaret kan diskuteras, men en sak är säker att den skulle kunna vara det! Möjligheten finns.

"Vi måste föra Gud tillbaka in i livet - det vanliga människolivet." (Stanley Jones)