Betala efter förmåga, bidrag efter behov

Igår komm Rädda Barnen med en rapport som visade att "fattigdomen" bland svenska barn minskat, men att klyftorna mellan de allra sämst ställda barnen och övriga ökade . Samtidigt presenterar centerledaren Maud Olofsson ett förslag om att inkomstpröva barnbidraget , vilket mötte protester från alla håll. Att barnbidraget skal ges till alla oavsett behov verkar vara en väldigt "helig ko" . Men frågan är faktiskt principiellt viktig och värd att diskutera.

1. Bidrag efter behov. Den grundläggande principen för den svenska välfärden är "betalning eftr förmåga och bidrag efter behov". Barnbidraget är ett generellt bidrag som ges till alla som har barn, vilket faktiskt motsätter sig den principen. Det är en sund princip att bidrag ges till dem som verkligen behöver och inte till dem som inte behöver. I bidragets natur bör ligga ett behov. Att den som verkligen har behov skall få är en väl grundad kristen princip (Apg 2:45,2 Kor 8:11-9:10). Ett på barnbidrag som på något sätt är relaterat till människornas behov vore vettigt och sunt (även om det är mer svåradministrerat). Poängen är att om de som faktiskt inte har behov inte får bidrag, så möjliggör det att de som verkligen har behov faktiskt kan få mer.

2. Att värna de svaga. De är de svagaste i samhället som behöver värnas. De verkligen utsatta skall få all hjälp de behöver. Det är det som är kärlek och solidaritet. I det bibliska samhället var det änkan, den faderlöse och främlingen". Gång på gång upprepas uppmaning att ta hand om just dessa mest utsatta (5 Mos 10:18, 14:29, 16:11, 14, 24:19-21,26:12-13, 27:19, Jer 7:6, 22:3, Hes 22:7, Sak 7:10, Mal 3:5). Förslaget att slakta den heliga kon får inte bli ett försök till att spara pengar och resurser, utan stärka och värna de verkligt utsatta. Det måste innebära att solidariteten i vårt individualistiska samhälle stärks och inte försvagas.

När det gäller de rent praktiska sakerna går det alltid att lösa, om viljan finns!