Tro och politik - i USA och i Sverige

För svenska frikyrkokristna framstår USA lätt som ett drömland. 70% räknar sig som troende och 58% ber varje dag (länk). Det borde ju innebära ett idealsamhälle, vilket ju inre riktigt är fallet - enorm brottslighet, 2% av den manliga amerikanska befolkningen sitter i fängelse, stora klyftor mellan rika och fattiga, väldigt många är faktiskt fattiga i världens rikaste land. Så något idealsamhälle är det inte, även om det också finns en massa gott - självklart! Utifrån den starka ställningen den kristna tron har i det amerikanska samhället och hos medborgarna, så är det självklart så att den också påverkar politiken och den offentliga debatten p ett sätt som inte sker i Sverige - på gott och ont. I Sverige har det ju blivit omöjligt att argumentera utifrån en kristen ideologisk ståndpunkt utan att förlöjligas som "dum i huvet". Några reflektioner kring tro och politik:

1. Kristen tro är politisk, men inte partipolitisk. I USA är det självklart att den kristna tron skall påverka politik och värderingar, vilket det borde vara i Sverige också. Kristen tro är politisk, måste vara politisk, om vi tror att den påverkar hela livet. Men, och detta är ett mycket viktigt men, den är inte partipolitisk. Kristen tro passar inte in på höger-vänsterskalan. Guds rike står över sådana indelningar och här finns det ett problem, för i USA blir lätt bibeltro lika med högerkristen med vissa värderingar som ofta är mer byggda på konservatism och liberalism än på kristen tro. Samma risk finns i Sverige i och med att vår frikyrka hämtar så mycket impulser från det stora landet i väster, att vi går i samma fälla. Kristen tro måste vara politisk och ha saker att säga i politiska frågor, men det handlar inte om att stödja ett visst parti eller ett visst block. Man blirtvungen att se på varje sakfråga för sig. Man kan vara höger i en fråga och långt ut till vänster i en annan. Det är inget problem - det är ett måste.

2. Kristen tro får inte sammanblandas med nationalism, rasism eller patriotism. Historien är full av exempel på att när den kristna tron sammanblandas med staten och allierar sig med makten så slutar den att vara sann mot sin Herre. Alltifrån kejsar Konstantins och hans efterträdares upphöjande av den kristna tron till statsreligion i Romarriket har Guds församling gång på gång frestats till att ställa sig på maktens eller den egna nationens sida i konflikter och krig. Om man skall lyssna till propagandan så är alltid Gud på den egna sidan. Den amerikanska mentaliteten kännetecknas av en kristet civilreligion, där USA ses som "det utlovade landet" med en speciell plats i Guds plan för världen. Retoriken är att de amerikanska värderingarna måste spridas över världen och detta är en sorts gudomligt uppdrag. De amerikanska kristna kan inte hålla isär Amerika och Guds rike, vilket inte minst dokumentären "Guds vänner i USA" visade för ett par veckor sedan på SVT. Evangeliet är tydligt på att nationsskillnaderna är av rent praktisk natur (Se tex Rom 13 och Apg 15) och skillnaderna i Guds rike är utraderade:

Då är ingen grek eller jude, omskuren eller oomskuren, barbar, skyt, slav eller fri. Nej, Kristus blir allt och i alla. (Kol 3:11)

3. Kristen tro påverkar underifrån. Även om kristen tro är i högsta grad politisk till sitt väsen, så är dess påverkan alltid främst underifrån. Det är genom att göra rättfärdiga gärningar, genom att radikalt följa Jesus Kristus, genom ett kärleksutgivande alternativ, som styrs av herren och hans värderingar som påverkan sker. Orden utan handling blir bara skadliga och avfärdas (ofta med rätta)som skenhelighet och dubbelmoral. Jesus sände oss ut i världen med ett uppdrag att vara lärjungar som gör lärjungar i kärelekstjänst för människorna, utan denna dimension är det bättre att vara tyst.

4. Kristen samhällspåverkan är inte för att skydda egenintresset, utan för människornas skull. Mycket av de försök som görs både i USA och Sverige har som mål att skydda de kristnas egenintresse. De är försök att som alla grupper söka bevara sina särintressen genom olika lobbyingansträngningar. Men frågan är om detta är kyrkans uppgift. Att skydda sig själv är inte rätt perspektiv, det är grundat i ett makttänkande, som är historielöst och som gör att kyrkan löper risken att förlora sin själv, som är Guds rike.

Det amerikanska idealet gör också att vi så lätt hamnar i en annan form av historielöshet. Vi idealiserar den svenska historien med en tanke att det var bättre förr, när Sverige var "ett kristet land". Denna romantisering av historien visar bara hur litet kontakt vi har med den verklighet som är fiikyrkans historia. Det var när Sverige var ett kristet land som frikyrkan bröt fram och faktiskt förföljdes, med både tvångsdop, kyrkgorådsförbud, reseförbud, passtvång, fängelsestraff och t.o.m. landsförvisning.