Makten korrumperar, förblindar, kontrollerar och dödar kärlekens frihet

Robert Mugabe har valts till Zimbawes president i en andra valomgång, där den rättmätlige vinnaren Morgan Tsvangirai valde att dra sig ur för att rädda sitt eget liv och undvika ett blodbad (länk 1, 2, 3, 4. Mugabe har styrt landet från maktövertagandet på slutet av 70-talet. Han har från att ha varit en frihetshjälte, som faktiskt vid maktövertagandet intog en försonlig attityd till sina forna motståndare de vita, utvecklats till en despot av sällan skådat slag. Han har allt mer kännetecknats av med alla medel behålla sin makt. Hans havmilitära, halvprivata milisgrupper har trakasserat varje politisk motståndare och han har kört det rika landet i botten. Och han verkar inte se det. Makten har förblindat honom fullständigt. Maktens väsen är ju just detta vilja kontrollera och i och med det förblindar den och dödar kärleken. "Absolut makt korrumperar absolut", är ett sant påstående, men lika sant är att absolut makt önskar kontrollera absolut. Och kontroll är faktiskt motsatsen till kärlekens frihet. En välvillig tolkning av Mugabe är att han faktiskt slogs för sitt folks bästa under befrielsen under det rasistiska frörtrycket i dåtidens Rhodesia, men idag har förlorat all empati och kärlek till sitt eget folk och endast älskar sin egen makt, position och person. Och därmed hatar varje person som han inte kan kontrollera. Makten har förblindat honom och kan förblida vem som helst! Det är inte underligt att Bibeln faktiskt fördömer eller använder envåldshärskare som avskräckande exempel från Nimrod i 1 Moseboken till Antikrist i Uppenbarelseboken.

FRA-debatten (länk 1, 2, 3, 4, 5, 6) har fyllt både bloggar (inget ämne har i veckan varit så frekvent på svenska bloggar som detta, t.o.m. vanligare än ordet sex!!!)och nyhets media. Debatten har både gällt sakfrågan, riksdagsdebatten och det politiska spelet. Sakfrågan är ytterst komplicerad, men ett ökat kontrollsamhälle är aldrig eftersträvansvärt, även om vissa kontrollmekanismer behövs för att förhindra brott. Kontroll som från början var avsedd för folkets bästa och stiftats p.g.a. en omsorg om folkets bästa och kärlek till landets invånare kan så lätt användas och missbrukas i maktens tjänst. Inbyggd i makten ligger frestelsen och längtan att kontrollera (ofta förklätt i skepnad av ord om folkets bästa gentemot yttre fiender). Och återigen är det inte att ta miste på¨att Bibeln varnar för detta (utan att förakta staten som sådan och dess maktbefogenheter) med dess yttersta bild av kontrollsamhället i antikrists rike i Uppenbarelseboken 13.

Sakfrågan är som sagt komplicerad, men partipiskans vinande i framförallt Folkpartiet och Centerpartiet är skrämmande och visar på att rubrikens påstående om makten är korrekt. De påtryckningar som skett ledande medlemmar mot de oliktänkande är obehagligt. Frågan är inget man gått till val på. Det handlar inte om svikna valloften, utan det handlar om personers samvetsbetänkligheter i en svår etisk fråga. Att i ett sådant sammanhang komma och tvinga in dem i ledet visar på både okänslighet, förblindat perspektiv och maktfullkomlighet. Önskan att få igenom förslaget går före människors samveten och etiska övertygelse. Att kontrollera så att alla röstar rätt och tycker rätt och inte äventyrar den egna maktpositionen går före allt annat, vilket är djupt tragiskt (Även om FRA-frågan gäller C och FP innebär det inte att andra partier i andra frågor har gjort samma sak, men här är exemplet tydligt och offentligt).

Irlands nej till den nya EU-författningen visar också på vad makten gör med människan. Ett folk väljer i demokratiska val att säga nej till något som de har rätt att besluta om och då börjar man tala om att de röstat fel. I en demokrati har inte folket fel, men när folket inte följer maktelitens önskningar är de dumma eller har inte förstått. Liknande språkbruk användes även i Sverige efter EMU-omröstningen. Makten ser inte att någon annan faktiskt kan ha rätt. Egentligen har man inte rätt att ha fel, för makten har alltid rätt.

På en massa andra plan är rubrikens påstående lika sanna. Det gäller alltifrån de stora sammanhangen till de allra minsta. Varje form av makt har i sig den inneboende tendensen att förblindas, vilja kontrollera och bevaka sin makt. Det gäller även i våra privata liv, så som familjer Även här finns risken att vilja att kontrollera dödar den verkliga kärlekens frihet. På samma sätt gäller det i föreningar och församlingar att maktens frestelser alltid finns och maktmänniskor kan de bästa bli. I den första delen av trilogin om "Sagan om ringen (härskarringen heter den ju faktiskt), så visar just detta maktperspektiv väldigt tydligt. När goda människor får tag i ringen så förvandlas de till oigenkännlighet. Det gäller de godmodigá Bilbo och Frodo, liksom alvdrottningen. Makten förvandlar de vackraste ansikten till fula trynen.

Jesus är i högsta grad medveten om denna risk och avväpnar makten genom sin utgivande kärlek och han säger att vi befrias på samma sätt:

Jesus kallade till sig dem och sade: "Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken. Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare, och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav. [45] Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."
Mark 10:42-45

Makten måste styras av kärleken, annars dör kärleken!!!

"Tanken att människor kan vara fria är nämligen ytterst skrämmande för alla med makt" (Noam Chomskey)

"Det enda botemelet mot kärleken till makten är kärlekens makt." (Shem McAdam)