Konferenskristendom

Idag startar FRIZON-festivalen, Sveriges största kristna ungdomskonferens, på Torpområdet utanför Kumla. Ett fantastiskt arrangemang med konserter, bibelstudier, talk-shows, gudstjänster och mycket mera. Runt 4000 ungdomar samlas onsdag-söndag i ett evenemang som skapar obefintliga problem för polis och ordningsväsende. Festivalen är en samlings- och mötesplats för unga från olika samfund och traditioner

Ibland talas det litet föraktfullt om "konferenskristendom" (Jag har själv säkert också gjort det någongång). Man menar då att det är något negativt och att människor åker på konferenser bara för att få kickar och det blir oerhört självcentrerat och inåtvänt. Och visst finns den risken. Visst är det så att om det kristna livet bara handlar om att åka runt och göra häftiga andliga upplevelser, så är det både tragiskt och skadligt, men det finns ju faktiskt en annan sida av konferenskristendomen, vars betydelse inte skall föraktas eller ses ner på.

1. Konferenser och festivaler kan fungera livsavgörande. Även om risken för kickkristendom finns och är uppenbar, så går det inte att förneka att festivalerna och konferenserna faktiskt kan vara livsavgörande. Vittnesbörden om detta är för många för att inte tas på allvar och tas emot med glädje. Det handlar som alltid att se vad som är gott behålla och utveckla det och inte slänga ut barnet med badvattnet i någon form av övermoget övermod. Människor har ändrat livsinriktning och fått impulser, som förändrat och påverkat deras liv och som en konsekvens därav även andra och Guds rike har växt.

2. Konferenser och festivaler är fest och inte vardag. Vi människor är skapta för att leva ett vardagsliv. Det är det "normala" och det är där Guds rike måste levas ut. "Konferenskristendomens" baksida är att den ibland blandar ihop vardag och fest. Konferensens impulser, upplevelser och beslut måste självklart vara relaterade till vardaglivet. Det är där man älskar Gud av hela hjärtat och sin nästa som sig själv (Mark 12:33). Men det betyder inte att inte festen är viktig. Genom hela Gamla Testamentet samlades man till "högtider", till fester för hela folket, som avbrott i vardagen (t.ex. 3 Mos 23). Festen var en tid att vara tillsammans, att tillbe tillsammans och att manifestera enheten. Jesus levde sitt liv med dessa fester (Luk 2:42ff, joh 4:45ff, 7:8ff + passionshistorien). Högtider och fester är viktiga i Guds rike. Men de är just undantagen och inte vardagen. Sammanblandningen skapar problem, när man gör det speciella till normalt, det unika till generellt. Gör man det skapar man missnöjda, passiva och besvikna kristna, men om man lyckas se festens glädje som en inspiration till radikalt liv i vardagen. Vardagen kan inte ersätta festen, men heller inte festen vardagen. Fest och vardag måste höra ihop, men skall inte blandas ihop.

"Vår Gud är en festande gudomlighet. Han älskar fester." (Tony Campolo)

"Gud vill inte har vår ´tro´. Gud vill ha hela oss, hjärta, själ, grytor och kastruller, ja hela härligheten...Israels och kyrkans Gud har i alla fall helt klart en mängd åsikter om kroppar och kroppsliga handlingar, om grytor, kanstruller och kön." (Stnley Hauerwas)