Ett relgelrätt krig har blossat upp i Kaukasus mellan Ryssland och Georgien om utbrytarrepubliken Syd-Osetsien. Självklart hävdar båda sidor sin rätt, för så är det ju alltid. I alla konflikter hävdar alla sin rätt och att deras krig är rättfärdigt. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli verkar det som.
Teorier om det rättfärdiga kriget har funnits alltsedan romaren Cicero på 100-talet f.Kr., via både Augustinus (300-talet e.Kr.)och Thomas av Aquino (1300-talet e.Kr.), fram till tänkare, filosofer och teologer i vår egen tid (länk). Man har skapat kriterier för både rätten till att starta krig, såsom att man skall ha ett rättfärdigt syfte och orsak, rätta intentioner, vara den sista utvägen o.s.v., liksom hur kriget skall föras, samt hur det skall avslutas (länk). Och på pappret verkar dessa skrivbordsprodukter vettiga. Och det är kanske t.o.m. så att det är nödvändigt att det faktiskt finns kriterier i denna galna värld för annars kulle det inte finnas något som hette folkrätt, och bedömningar och ingripanden av världssamfundet skulle vara omöjliga (länk).
Men samtidigt är teorin om det rättfärdiga kriget just en teori, som faktiskt är verklighetsfrämmande, för det krig som uppfyller kriterierna finns inte i den verkliga världen, då kriterierna faktiskt strider mot krigets väsen.
I och med att det rättfärdiga kriget endast existerar i teorin och inte i verkligheten blir ett ställningstagande mot krig nödvändigt utifrån en kristen ståndpunkt Följande saker är värt att tänka på.
1. Krigets första offer är sanningen. Det kända talesättet är så sant. I varje krig spelar propaganda en avgörande roll. Sanningen får alltid stryka på foten, när man vill övertyga sitt eget folk, omvärlden och fienden. Iden pågående konflikten i Kaukasus har detta visat sig på en mängd sätt redan. Siffror på döda och skadade har friserats på båda sidor. Man använder oerhört värdeladdade ord som "etnisk rensning" om vad den andra sidan håller på med. Attacker har riktats mot myndigheters hemsidor för att undvika att information sprids. Falska filmsekvenser har släpps till media. Man förnekar närvaro av trupper o.s.v. (länk) Och trots att vapenvila har slutits fortsätter ordkriget och trupperna blir kvar under förevändning att den andra sidan inte gör sitt och så håller det på (länk)
Detta är bara några aktuella exempel på hur sanningen förvrids i varje krig. Detta innebär att möjligheten att fatta riktiga moraliska beslut i stort sett blir omöjligt, då presenterade fakta inte är fakta och hävdade sanningar lika gärna kan vara lögner. Den enda ursäkt man har kvar blir den klassiska: "Jag lydde bara order", och det känns farligt och fattigt.
Ur ett kristet perspektiv är allt som relaterat till Gud kännetecknat av sanning och ondskan och Djävulen med lögn. Jesus själv kallar sig Sanningen (Joh 14:8) och därför att lögnen är så intimt förknippad med krigets väsen blir en mer eller mindre pacifistisk hållning nödvändig.
2. Krigets andra offer är människovärdet och människovärdigheten. Det andra som händer i alla krig är att människan reduceras till fiende. Man objektifierar människan från att vara en individ som jag själv till ett objekt, något opersonligt, ofta i form av en numerär, ett antal soldater. Kriget är inhumant på många sätt, därför det tvingar deltagarna till att inte se på motståndarna som människor. Man avhumaniserar och demoniserar de människor som är skapade till Guds avbild och är älskade av Gud. De blir bara onda fiender. Kriget fungerar inte om man har empati. Att som i söndagens evangelietext behandla sin nästa som man själv vill bli behandlad (Den gyllene regeln, Matt 7:12) är ju fullkomligt omöjligt i en krigssituation.
3. Krigets tredje offer är rättfärdigheten och godheten. Kriget är destruktivt till sitt väsen. Det handlar om att döda och förstöra. Återigen något som stämmer mycket bättre överens med Satan och ondksan än med de Skaparen (Joh 10:10). I den pågående konflikten i Kauasus (och i alla andra krig) är det ruiner och död som är resultatet. Nedbrända hus och förstörd egendom. Död och destruktivitet.
Krigets väsen gör att det inte i den verkliga världen kan bli rättfärdigt.
"Genom ett skickligt och ständigt bruk av propaganda kan ett folk bli övertygat om att himmel är helvete eller att det mest eländiga liv är ett paradis." (Stanley Jones)
söndag 17 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Mycket bra skrivet!
Jag har själv skrivit en hel del om krig och fred i Jesu efterföljd på www.grenholm.net/micael_aeo.html
/Micael
Skicka en kommentar