Ett omedvetet eller medvetet glidande?

Riksdagen har börjat ett nytt verksamhetsår. Det började som vanligt med pompa och ståt i och med riksdagens högtidliga öppnande, följt av bl.a. statsminister Fredrik Reinfeldts uppläsande av regeringsförklaringen. I denna fanns det en formulering som inte verkar väckt någon större uppmärksamhet angående Sveriges utrikes politik:

Vårt lands säkerhet och yttre trygghet bygger på gemenskap och samverkan med andra länder. Det råder bred enighet i Sveriges riksdag om att vårt land inte kommer att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland i Europeiska Unionen eller ett annat nordiskt land. I detta ligger också en förväntan om att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. (länk)

Det är möjligt att det råder en bred enighet bland det politiska etablissemanget om denna hållning, men den är ganska långt från den klassiska svenska: "Alliansfrihet i fred, neutralitet i krig". Det är möjligt att världen förändrats så mycket, men varför vågar ingen föra en debatt om detta ämne. Känslan blir att förändringen sker genom en förskjutning som är successiv och inte genom ett öppet och medvetet ställningstagande. Kanske är det så att den rädsla som finns för en EU-skeptiskt hållning som ändå fortfarande finns bland den svenska befolkningen, gör att man glider in i ett militärt allianstänkande, istället för att hävda att det är dags att förändra vår utrikespolitik så radikalt som detta påstående i regeringsförklaringen visar. Regeringens formulering innebär ju faktiskt att både alliansfriheten i fred och neutraliteten i krig förnekas. De må vara så att man tycker att de förändrade förhållandena kräver en sådan förändring, men varför vågar man inte öppet ta debatten. Man måste också ha så mycket historiekunskap så att man tar med frågan om att den klassiska hållningen faktiskt hållit Sverige utanför krig i 200 år, vilket är någon sorts världsrekord.

Glidningar i ställningstaganden i relation till svåra frågor är aldrig bra. Det är alltid bättre med en öppen debatt och medvetna beslut. Att låta omständigheterna påverka till den grad att man befinner sig i ett fullbordat faktum, leder till en ansvarslöshet och blir likvärdigt med ursäkten: "Vi lydde bara order". Även förändrade omständigheter kräver ett moraliskt ansvar för förändrade ståndpunkter. Medvetenhet är en dygd på utdöende, en utrotningshotad art i den politiska floran.