För mycket nöter på själen. och snärjer vår glädje!

Ni som följt Götabrobloggen kanske undrar varför inget nytt har sagt eller skrivits under den senaste månaden. Det började med att tiden inte räckte till för att skriva. Och att bloggandet plötsligt kändes kravfyllt istället för så lustfyllt som det varit tidigare. Det blev från början helt enkelt inte av, därför att det kändes som att man måste ha något så fantastiskt att säga. Och för det andra så blev det massmediala tempot för högt, så att när jag var redo att kommentera en händelse efter att "tänt färdigt" (vilket man ju aldrig gör!)kring en sak, så var det något nytt som man borde haft en åsikt om. Jag hann liksom inte med varken i det massmediala tempot eller i mitt eget vardagliga. Då kände jag att det är faktiskt bättre att låta bli.

Bloggandet, precis som allt annat, är mycket bättre som tjänare än som herre. När något förvandlas från att ha varit något roligt och gott till att bli något som bara driver med piska är det dags att ta en paus, en i vår tid så populär time-ou.

Så det som i början var ett framtvingat uppehåll blev ganska snart ett fritt val. Jag bestämde mig helt enkelt för att inte skriva något på en månad. Det ligger faktiskt en fantastisk befrielse att i bland välja att säga !Nej"! Vi tror ju så lätt att det är farligt att avstå, men vi måste lära oss att avstå för att verkligen bli fria. Det finns i varje människas liv saker som man ska bejaka och säga sitt "Ja" till, men det finns också det man måste medvetet säga "Nej" till. Om vi inte lyckas med detta och inser vilka anspråk från oss själva eller andra som nöter på själen, så kommer vi aldrig att bli de fria varelser vi vill vara. Anspråken kommer att binda oss.

Att inse att mina ord och åsikter faktiskt inte är så viktiga är en befrielse. Att inte behöva hinna med i mediasnurren gör att det blir roligt. Jag tänker fortsätta blogga. Och jag tänker strunta i att jag ibland kommer ligga litet efter, för mitt sätt är att tänka efter (och då hamnar man väl som ordet säger litet efter).

Jag är sugen att skriva igen. Det känns kul. Men låt oss göra oss av med det som nöter på själen så att vi hinner med både Jesus och oss själva.

Min månadslånga fasta från bloggandet är över, men jag tror den varit viktig. Även ens egna ord och åsikter kan nöta på ens själ.