söndag 20 september 2009

Inte alls främst kvinnoprästmotståndare!

Biskop eremitus Bertil Gärtner har flyttat hem. Bertil Gärtner blev det röda skynket för alla dem som inte höll med majoriteten i ämbetsfrågan. Han fick stämpeln kvinnoprästmotståndare, men det var ju faktiskt inte det som var deet viktigaste för honom. Det var en konsekvens av en övertygelse. Man behöver inte hålla med honom i sakfrågan, vilket jag inte gör, men måste respektera han övertygelser ochden ödmjukhet med vilken han faktiskt stod för den. Bertil Gärtner är värd respekt för mycket och borde slippa att kommas ihåg bara på grund av att han hade en anna övertygelse än en kyrklig och samhällelig majoritets snabba fördömanden. Han blir ett exempel på hur man inte behöver lyssna på någon som man stämplat ebn etikett på. (Jag har ju lovat att återkomma till detta och skall försöka göra det i veckan som kommer.) Här följer några personliga reflektioner kring det som Bertil Gärtner faktiskt stod för:

1. Bertil Gärtner är värd respekt för sina övertygelser. Gärtner precis som alla som har en stark övertygelse är värda att lyssna på och respektera. INte nödvändigtvis hålla med, men försöka förstå varför deras ståndpunkt är som den är och så stark.

2. Bertil Gärtner är värd respekt för att han vågade gå mot strömmen. I en tid och i ett land där endast en åsikt åt gången är godtagbar och accepterad i många frågor är Gärtner värd respekt för att han inte följde med strömmen och var beredd att bli sedd som konservativ och bakåtsträvare.

3. Bertil Gärtner är värd respekt för sin öppenhet och vilja till förnyelse. Tvärt emot den massmediala bilden av Gärtner som bakåtsträvare så visade han en stor öppenhet för förnyelse. Han fanns med i sammanhang inom kyrkan som jobbade med dessa frågor. Han öppnade upp för karismatik. Han var en av initiativtagarna till karismatiska konferenser såsom Göteborg 90, men deltagare som John Wimber och Paul Cain. Det visar på en öppenhet och en ödmjukhet i relation till den egna traditionen som på så många håll saknas inom svensk krustenhet.

4. Bertil Gärtner är värd respekt för sin vilja att vara trogen Bibeln och kyrkans tro. Det kritik Gärtner så ofta fick utstå och vara måltavla för, var ju egentligen grundad i en kärlek till Guds ord och till kyrkan. Han strävade efter en trohet mot det som kyrkan alltid stått för.

5. Bertil Gärtner är värd respekt för att han skapade rum för oliktänkande och hindrade splittring. Mna kan tycka vad man vill om den synod som bildades av honom och andra inom svenska kyrkan, men dess syfte var ju att bereda plats och gemenskap för dem som var en tydlig minoritet inom Svenska Kyrkan. Genom att göra detta lyckades han ju faktiskt med konstycket att hålla ihop kyrkan och undvika splittring, tvärt emot hur många skulle tolka det.

6. Bertil Gärtner är värd respekt för förmågan att hålla ihop bibeltro med akademisk skärpa. Gärtner var faktiskt en aktad akademiker. Professor vid det kända universitetet Princeton i USA i NT-exegetik. Han författade vetenskapliga artiklar och kommentarer till bibelböcker. Han lyckades med och gjorde på ett bra sätt det som så många andra misslyckats med, att både ha en skarp hjärna och ett brinnande hjärta.

Bertil Gärtner är värd att minnas för annat än sitt motstånd mot kvinnliga präster. Vi har faktiskt en hel del att lära av hans exempel.

Länk Dagen

2 kommentarer:

Markus Larsson sa...

Sant!
Han var en andlig ledare av stora mått. Vi skall minnas honom med tacksamhet.

Anonym sa...

Det är med vemod jag får höra att biskop Bertil Gärtner gått hem. Själv minns jag särskilt hans engagemang för oss ungdomar under sin tid som biskop. Varje år besökte han stiftets ungdomshelger och utstrålade en värme som smittade av sig.

Har alltid saknat en mer nyanserad bild av honom. Mitt första teoligiska möte med honom var genom befrielseteologin i latinamerika. En teologi med sociala och politiska dimensioner.
Långt borta från den svenska kvinnoprästfrågan... Bar som ett exempel för att bredda bilden lite.