Vad har hänt med Mohammed Omar?

I radioprogrammet Kaliber i P1 och i Ekot i helgen presenterar Mohammed Omar planer på att starta ett nytt politiskt parti (läs 1, 2, 3, lyssna 1, 2 3. Även tidningen Dagen rapporterar om det, liksom en del andra medier. Det är inte så länge sedan Omar var en respekterad kulturpersonlighet, känd föreläsare, respekterad poet och en förespråkare för dialog och samförstånd mellan religionerna. Han och den kristne författaren gav tillsammans ut boken Vem är du? på bokförlaget Cordia som var ett försök till förståelse över religions gränserna. Han berättade ofta om sina kontakter och sina positiva erfarenheter från kyrkan. Nu står han på Sergels torg och skriker "Död åt Israel!". Nu vill ha bilda ett politiskt parti med enda syftet att vara mot Israel och det han benämner som sionismen. Han vill inte vara en snäll muslim längre, utan bjuder in alla som är emot Israel till att vara med i partiet. Det spelar ingen roll var man finns på den politiska skalan, eller ens om man finns på den. Han bjuder in både höger- och vänsterextremister, liksom muslimer och nazister bara man hatar Israel och judar. Han bjuder in alla bara man hatar judar. Det är förintelseförnekare och antisemiter som välkomnas. Hans språkbruk är varken poetiskt eller politiskt. Det är bara hatets retorik kvar. Hur kunde det bli så?

HAT!

Jag skulle säga att svaret på frågan hur det kunde gå så är hatet. Muhammed Omars resa från moderat resonabel muslim till agiterande islamist beskriver han själv som ett resultat av Israels Gazakrig i vintras. Om detta är den utlösande faktorn, så är det som det skapat hos Omar hat, (o)rent och ogrumlat hat. Och hatet är fruktansvärt och får förödande konsekvenser för den människa, som låter det få sig i sina klor av stål, vilka kramar ur medmänskligheten ur hennes hjärta.

1. Hatet förblindar. HAtet är en oerhört stark känsla. När det får grepp om oss, så blir vi blinda. Vi ser inte längre klart, utan hela vårt seende färgas av hatets svarta färger. Man tycker sig se klart, men den fantastiska mänskliga förmågan att se nyanser och färgskiftningar försvinner och allt förvandlas till svart eller vitt. Hatet skapar hämndbegär, vill skada, fördriva förstöra. Och man tror att det är rätt och rättfärdigt. Man inse inte att man förespråkar samma mynt som det man hatar. Man ser inte att man blir som det man hatar - omänsklig!

2. Hatet demoniserar. I och med hatets svart-vita förblindande karaktär, så demoniserar det motståndarna. De förvandlas från medmänniskor till motståndare, från individer till idioter, från någon som är som jag till någon som är perverterat annorlunda. Hatet tvingar oss ut på krigståg, en som man tycker rättfärdig och nödvändig strid. Fienden måste besegras, förgöras, utplånas. Och då helgar ändamålen medlen. Då är varje allians mot fienden helig och rätt. Inget får hindra, för man slåss ju mot den ondska som hatet definierat. Man har helgat kriget, kriget mot den man demoniserat och opersonliggjort. Det är ondskan man slåss mot, den yttersta ondskan som man rättfärdigt måste hata. Och man tror man skall uppnå tillfredsställelse.

3. Hatet är ingen framkomlig väg. Hat gör oss omänskliga och omöjliggör dialog och därmed lösning på mellanmänskliga problem. Det leder till hämnd och omöjliggör försoning. Varje försök att lösa ett mänskligt problem med hjälp av hat och hämnd är dömt att misslyckas. Det är bara genom förlåtelse, förståelse och försoning som förändring är möjlig. Att ta rätten i egna händer är att göra sig till Gud, göra sig själv ofelbar och allvetande. Låt Gud ta hand om det som är hans "jobb", det som endast han utifrån sitt fullkomligt nådiga och rättfärdiga väsen kan göra, men som vi inte har kapacitet eller auktoritet att handskas med. Låt oss inte gripas av hatets enkla lösningar på de svåraste av problem. Och måtte Mohammed Omar hitta en annan drivkraft än hatets.

Välsigna dem som förföljer er, välsigna dem och förbanna dem inte. Gläd er med dem som gläder sig och gråt med dem som gråter. Bemöt alla lika och håll er inte för goda att umgås med dem som är ringa. Var inte självkloka. Löna inte ont med ont. Tänk på vad som är riktigt för alla människor. Håll fred med alla människor så långt det är möjligt och kommer an på er. Ta inte rätten i egna händer, mina kära, utan låt Guds vrede ha sin gång, ty det står skrivet: Min är hämnden, jag skall utkräva den, säger Herren. (Rom 12:14-19)

Uthärdar man inte beröring tar man till terror, det "heliga" kriget. Inga krig är heliga.Krig innebär alltid ett vanhelgande av alla värden. (Anders Piltz)

Hämnden ger sällan den tillfredställelse som man kan föreställa sig. (Ann Heberlein)

Läs även gärna följande krönika från den 2 oktober i Nerikes Allehanda.