Varför förknippas kyrkan inte med solidaritet?

Dagen berättar idag om en amerikansk undersökning, som visar att amerikanerna förknippar nedanstående bibelordet "Försvara dem som hjälplösa. Var rättvis och ge rättvisa åt de fattiga och hemlösa." (Ord´31:8-9) mer med Barak Obama än med Bibeln. Bara 13% av det mycket mer "kristna" USA förknippade ordet med Bibeln, medan 18 med Obama, 9 med Dalai i Lama, 8 med Martin Luther King Jr, 4 med Oprah Winfrey och 3 med U2-sångaren Bono. Frågan är hur det skulle varit i Sverige. Förmodligen inte fler som förknippade ett sådant Bibelord med just Bibeln.

Undersökningen visade också att amerikanerna menade att Bibeln handlar "mest om himmel, helvete, äktenskapsbrott, stolthet och svartsjuka." Det amerikanska bibelsällskapet planerar att ge ut en "The Poverty och Justice Bible" där man lyfter fram 2100 versar som talar om fattigdom och rättvisa.

Det är ju märkligt hur dåligt kyrkan i USA, men även i Sverige, misslyckats med att betona den här sidan. Det är tragiskt att människor inte ser att Bibeln och den kristna tron är så nära kopplad till solidaritet och hjälp till de fattiga. Jag tror att det finns flera orsaker till detta. Här följer några som jag ser:'

1. Kyrkan har ofta varit lierad med makten. I Sverige är det ju så historiskt att den kristna kyrkan historiskt varit en del av statsapparaten och makthavarnas förlängda arm. Det är sant att man faktiskt haft ansvaret för mycket av det sociala arbetet i socknarna fram till 1900-talet, med kyrkoherden som ordförande i fattigvårdsnämnder osv. Men ofta blev han mer myndighetsutövare än ett uttryck för Jesu empatiska förhållningingssätt med de fattiga. När det gällde rättvisefrågor har kyrkan alltför ofta ställt sig på statens sida och betonat stabiliteten på bekostnad av rättvisa och rättfärdighet.

2. Kyrkan har betonat den personliga frälsningen på bekostnad av de sociala och universella aspekterna. I mycket av väckelsekristendom och evangelikalism har utgångspunkten varit individens frälsning. Som ju är viktig och biblisk. Detta är ett tydligt arv från upplysningen och det moderna, där individen hamnat i centrum. I traditionellt evangelikalt tänkande går vi från individen utåt till den kristna gemenskapen och ut i världen. Frågan är om inte denna rörelse skapat de problem som kyrkan har när det gäller trovärdigheten. Hade vi vänt på perspektivet och sett Guds stora tanke och vision om en förnyad skapelse och ett Guds rike först och sedan gått inåt mot ett nytt sätt och leva i vilket individen frälses för att passa in i hade säkert betoningarna varit annorlunda. Vi hade sluppit att kyrkan understött den individualistiska trenden som vuxit sig starkare och starkare.

3. Kyrkans selektiva bibelanvändning. Om nu det finns över 2100 bibelverser som handlar om fattigdomsbekämpning och rättvisa i Bibeln och detta inte har präglat oss som kristen kyrka, så visar det hur selektiv vi läser vår Bibel. Det är summan av Guds ord som är sanning (Ps 119:160). Ibland betonar vi olika delar så mycket på bekostnad av andra att man kan fundera på sanningshalten.

4. Kyrkan betoning har varit väldigt andlig på bekostnad av det materiella. När kyrkan växte fram i den hellenistiska miljön påverkades den en hel del av dess dualistiska syn på ande och materia. Det andliga blev bättre på bekostnad av det materiella verkligheterna. Detta är inte Bibliskt Bibeln håller ihop dessa båda utan att rangordna. Gud bryr sig både om det yttre och det inre, både kropp och själ. Om vi talar om själens eviga frälsning blir lätt fattigdom och rättvisa ett underordnat problem, som ses som mindre viktigt.''

5. Kyrkan har inte tänkt missionellt och inkarnerande. I och med kyrkans betoning på byggnader och verksamhet utifrån dessa uppfattas lätt dess dess budskap som att man skall komma dit, istället för att den finns närvarande inkarnerad och missionellt engagerad i den omvärld i vilken den finns. Om kyrkan ser sin uppgift som att inkarnera Jesus i den här världen hamnar betoningen på vad det innebär att efterfölja Jesus, vad han skulle göra och hur man manifesterar Jeusnärvaro i olika sammanhang i den här världen, istället för hur man skall få människor att komma till den egna kyrkan. Det blir ingen skillnad på evangelisation och diakoni, allt blir mission. Allt det som är gott står för Gud, allt det som är ont är vår uppgift att bekämpa. Orättvisor, fattigdom, orättfärdighet osv. blir en del av missionuppdraget, liksom att föra människor in i en levande relation till Jesus Kristus.

6. Kyrkan har alltid hållt frågorna om pengar ifrån sig. Trots att Bibeln är full av texter som behandlar rättvisa och fattigdom, och att Jesus talar mer om pengar än om både bön och evangelisation, så har vi svårt att tala om detta i kyrkan Vi vrider på oss så fort ekonomiska frågor kommer upp. Det är för närgånget. Synder och orättfärdighet av ekonomisk art håller vi gärna ifrån oss och lägger oss inte gärna i andras hanhavande av pengar. Vi har separerat ekonomin från det kristna livet och förpassat det till en privat svär. Ger vi bara vårt tionde eller vad det nu ska kalla det så har kyrkan inget att säga. Vi har hamnat i ett mycket märkligt förhållande till pengar. Ganska långt från den egendomsgemenskap som präglade den första församlingen.

Det är i förmågan att sätta oss in i en annan individs situation som vi människor allför ofta misslyckas. Bristande empati kan faktiskt klassificeras som en form av ointelligens... Vårt moraliska tänkande är beroende av denna förmåga... likgilitgheten, den bristande empatin, leder liksom ondskan till ett oetiskt handlande. (Stefan Einhorn)

Dagen