DAGENS CITAT den 31 januari 2010

"Som varelser skapade till Guds avbild är vi i grund och botten moraliska varelser, inte konsumenter."

(David Wells)

DAGENS CITAT den 30 januari 2010

"I vårt samhälle har fokuseringen kommit att hamna på kunskap snarare än visdom. Vetenskapen leder oss till att samla in ofantliga mängder kunskap och sedan bearbeta den, Problemet är att det inte räcker med att vi vet alltmer hur allting fungerar. Vi måste även lära oss att hantera kunskapen på rätt sätt och det är här visdomen kommer in."

(Stefan Einhorn)

DAGENS CITAT den 29 januari 2010

"Tyvärr verkar det vara så att en lättsvald illusion alltid kommer at slå ut en plågsam sanning. De enkla bilderna rymmer en magi som ibland syns omöjlig att motstå."

(Peter Englund)

DAGENS CITAT den 28 januari 2010

"Människan är det enda djur som kan rodna. Och som har anledning att göra det."

(Mark Twain)

ETT HEMLIGT NAMN

Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna! Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat, och jag skall ge honom en vit sten, och på stenen skall det stå ett nytt namn, som ingen känner utom den som får det. (Upp 2:17)

Vem är jag egentligen? Och vem är du? Handlar livet om levande charader? Hur skall jag veta vem jag egentligen är? Hur skall jag förstå vad som är arv och miljö? Skapat eller format? Illusion eller verklighet? Påtaget eller skapelsegivet? Sannt eller spelat? Vilka är vi egentligen? Finns det någon som verkligen vet?

Kanske, för jag har ett hemligt namn som ingen känner. Inte ens jag själv vet riktigt hur det skall stavas. Här är alla dyslektiker och analfabeter. Ja, alla är kanske en överdrift, den som har gett mig det känner det, därför att han känner mig. Men ingen annan än han kan skriva det helt rätt.

Han har gett mig ett namn som bara han känner och jag nu endast kan ana. Det liknar inget annat namn och ingen annans heller. Det finns ingen annan som har samma, alla andra har sina. Det är bara mitt och ingen annans. Det är det namn som beskriver den jag verkligen är. Den jag innerst innerst inne är. När lagren har skalats bort ett efter ett. När man gått valv efter valv och kommit till det innersta rummet. Det är det som beskriver mitt hjärta, min längtan, min kropp och min själ. Mitt jag och mitt mig. Det är det namn som säger vad jag är och vad jag var tänkt att vara. Som uttrycker det jag slutligen kommer att bli – mig själv. Men kanske annorlunda och ändå lik. Förhoppningsvis annorlunda och ändå mig själv.

Det finns rum i mig som ingen får gå in i, som ingen kan nå. Det finns utrymmen i min själ som ingen får utforska. Det finns saker som nog ingen kan förstå. I viss mån är vi alla obegripliga för varandra. I någon grad är vi så unika att kommunikation är omöjlig. En existentiell ensamhet hos oss alla. Det finns utrymmen, skrymslen och vrår dit ingen når, eller dit vi inte släpper in någon alls, inte ens de människor som står oss allra närmast. Kanske känner vi inte till dem själva. Kanske har vi inte nycklarna kvar och ingen annan heller. Ja, ingen är ju inte riktigt sant, den som känner mitt verkliga namn har ju nycklarna.

Har han det verkliga namnet har han också nycklarna. Det kan kännas som om ingen riktigt kan förstå. Som om vår unicitet gjort oss onåbara, obegripliga och allena. Det kan verka som om det inte är någon idé att försöka inse eller låta någon tolka oss, läsa oss, för alla är ju analfabeter och dyslektiker, också jag. Ja, inte alla förstås, han som vet mitt riktiga namn kan ju läsa mig som en öppen bok. Och Han vänder blad försiktigt. Inga hundöron här inte. Så försiktigt, så försiktigt läser han mig.

Mitt sanna namn, mitt nya och ändå det äldsta, som fanns från början, som Han uttalat över mitt liv, är skrivet i sten. Så säkert, så djupt ristat, så noggrant karvat, så outplånligt i en evig hällristning. Det går inte att sudda, det är hugget i sten. Det går inte att stryka över, för fårorna går så djupt. Det är ristat i sten av Honom som uttalat det från begynnelsen och som skall uppenbara det och ge mig det, och lära mig skriva det själv, så jag verkligen ser vem jag verkligen är. Lära mig att rista det.

Det är ristat i sten och kan inte suddas ut, ristat i en vit sten som är äkthetens och sanningens färg, renheten och det oskadades färg. Du ger mig den outplånliga sanningen om mig själv. Den oskadade själen och det ursprungliga jaget. Det som ytterst är jag, det som täckt av lager av lager av smuts, så ingen kan se dess skönhet. Ja, ingen är ju för mycket sagt, för Han som gör svart till vitt, fläckat till rent, ärgat till blankt, ser ju förbi och igenom skitighetens patina och skådar renhetens möjlighet och möjligheternas strålglans.

Han har ristat mitt verkliga namn i en vit sten som han ska räcka mig, men det är också ristat i Hans händer, så att Han inte kan glömma mig. Han som sa:

Jag glömmer aldrig dig.

Nej, ditt namn är skrivet i mina händer,

(Jes 49:15-16)

Du har skrivit namnet, mitt sanna och rena namn i dina handflator, så du kan inte tappa bort mig. Jag tror Du gjort det med ditt blod. Inte bara i sten, utan också i kött och blod. När Dina händer genomborrades av spikar skrev Du mitt namn, mitt verkliga namn, som jag inte känner ännu till fullo. Namnet som ger genklang i mitt inre, ordet om vem jag sannerligen är. När Du viskar det så hör jag att det är jag, verkligen mig Du talar om. Den mig som ingen verkligen känner. Ja, ingen är ju fel. Han som har skrivit, viskat och ristat det, Han känner mig och vet vem jag i realiteten är.

Herre, viska det redan nu i mitt öra, så att jag får se vem jag är. Herre, låt mig få läsa i dina händer, så jag kan bli den du tänkt. Hjälp mig stava, så mitt liv blir som du tänkt. Möjligt att läsa inte bara för mig själv, utan också för andra.

DAGENS CITAT den 27 januari 2010

"Utan att vi själva brottas med sanningen kommer vi att hamna i åsikter i stället för i övertygelse."

(Oz Guiness)

DAGENS CITAT den 26 januari 2010

"Skärper man blicken upptäcker man att orden "kultur" och "etnisk" i dag faktiskt används på samma sätt som man i början av 1900-talet använde ordet "ras"."

(Maja Hagerman)

DAGENS CITAT den 25 januari 2010

"Som Guds avbild är människan framförallt en relationsvarelse. Hon är skapad i kärlek, av kärlek, för kärlek."

(Peter Halldorf)

DAGENS CITAT den 24 januari 2010

"Upprepning är livets skönhet, ty det är ju bara det nya som man ledsnar på."

(Sören Kirkegaard)

KYRKANS VÄGGAR

Dagen och Svenska Journalen berättar om att Klara Kyrka i Stockholm med inga Pagréus och Carl-Axel Sahlberg i spetsen öppnar upp kyrkan för hemlösa. Återigen går S:ta Clara före. Denna församling som lyckas med det som vi kristna genom historien har så svårt för, att balansera ytterligheter, att se evangeliets både och istället för att tro att det handlar om antingen eller. S:ta Clara kombinera aktivitet och engagemang med bön, karismatik med socialt patos osv. Nu har man alltså bestämt sig för att öppna upp kyrkan för hemlösa. Frågan är varför svensk kristenhet har så svårt att få ihop det. Svensk kristenhet sitter på mängder med lokaler. Inte minst kyrkorum finns det i överflöd men även andra lokaler. Varför ställs inte dessa till behövandes förfogande. Jag tror att det finns ett antal anledningar till detta.

1. Ett sakralt tänkande. Vi tänker ofta väldigt sakralt när det gäller våra kyrkor och lokaler. Vi ser dem som Guds hus och heliga rum. Dess rätta bruk blir så lätt i vårt sätt att tänka – Gudstjänst. För oss bli all annan användning ett helgerån. Jag tror det finns två feltänk i detta. Det första handlar om kyrkan eller församlingen. Den är inte byggnaden. Guds heliga och utvalda församling är gemenskapen av människor inte lokalerna vi samlas i. Den första församlingen hade inga lokaler alls, utan samlades där det fungerade. Detta tänkande behöver vi återerövra. Huset är bra ett redskap som vi har för att samlas. Det är inte heligt eller sakralt, utan en samlingsplats eller bara en byggnad som vi skjall använda för att sprida och manifestera Guds rike. Det andra feltänket finns i Gudsbilden. Vi tänker så lätt att Guds helighet är något som stänger ute. Att Kyrkans väggar på något sätt skall manifestera en plats där Gud klan uppenbara sig och finnas skild från världen utanför. Den Jesus evangeliet talar om är ingen som låter sig stängas in innan för väggar. Han spränger alla kyrkans väggar. Hans helighet är inte begränsad, utan är närvarande. Det är märkligt att vi så ofta tänker oss att i gudstjänst och gudstjänst rum finns inte plats för de behövande, när det är just dessa som Jesus kommer för att söka och möta (Luk 4). Hur kan vi tro att Gud inte vill att vill att kyrkorummet skall användas för dem som ingenstans har att bo. Mycket märkligt.
   

   
    

2. Rädsla. Det andra som gör att vi som kristna så sällan öppnar upp alla de lokaler vi har för de som verkligen behöver det är vår rädsla. Det finns en rädsla för att våra vackra kyrkorum skall förstöras och besudlas eller att vårt rykte skall göra det. Det finns en rädsla för de människor som inte är som vi och utanför. De hemlösa kan på många sätt verka väldigt annorlunda än den ofta ganska medelklassiga kyrkan. I och med detta finns det en rädsla som vi måste medvetandegöra för oss själva och våga trotsa.
   

   
    

3. Bekvämlighet. Det tredje som gör det svårt för oss är vår bekvämlighet. Det är mycket lättare att använda våra lokaler för det som vi tycker som det är viktigt för oss. Men faktum är ju att våra lokaler väldigt sällan används på nätterna. Det kanske kräver en del praktiska arrangemang. Vi skulle få flytta runt litet och det är mycket lättare att ha ett gudstjänstrum, en serveringslokal, lokaler för ungdomsarbetet osv., men detta är bara för vår bekvämlighet, inte för att manifestera Guds rike. Det kanske kräver ett engagemang. Vi skulle bli tvungna att ta oss upp ur TV-soffan och se människorna som har behov och verkligen mycket mindre än vi själva.
   

   
    

4. Brist på empati. Det grundläggande problemet är kanske ändå vår brist på empati. Hemlösa blir lätt en grupp, som ofta blir väldigt opersonlig. I och med att de ofta har problem är det också lätt att vi hamnar i en omedveten mentalitet av att det nog ytterst är deras eget fel, att de försatt sig i situationen själv och att det är samhällets uppgift att ta hand om dem. Men om vi försöker sätta oss in i deras situation som individer, så vet vi alla hur hemskt det är att frysa, att vara hungrig, att känna sig ensam och utanför. Om vi använde vår fantasi och inlevelseförmåga, om vi vore i deras skor hur skulle vi vilja bli behandlade. Empatin skulle göra kyrkans väggar inte till utestängande eller avgränsande, utan beskyddande för dem som behöver.
   

 

Andra länkar:

Kyrkans Tidning

DAGENS CITAT den 23 januari 2010

"Förnöjsamhet gör de fattiga rika, missnöje gör de rika fattiga."

(Benjamin Franklin)

DAGENS CITAT den 22 januari 2010

"Var försiktig då du kämpar med monster så att du inte blir ett själv."

(Nietzsche)

DAGENS CITAT den 21 januari 2010

"Ett ensidigt fokus på rättigheter - till arbete, utbildning, a-kassa, sjukpenning eller för den delen till att få yttra, avbilda och skriva vad man vill, utan hänsyn till anda människor - riskerar i längden att undergräva hela samhällsstrukturen. Varje rättighet är nämligen relaterad till en skyldighet."

(Ann Heberlein)

Dagens citat den 20 januari 2010

"Vi har frigjort oss från all yttre auktoritet, bortsett från slaveriet under jaget."

(Stanley Heuerwas)

DAGENS CITAT den 19 januari 2010

"...en profet är ett störande moment i varje församling. Det är han. Man om kyrkan inte nu kan frambringa profeter att varna och leda folket, så kommer den att få frambringa präster, som skola läsa begravningsritualen över den."

(Stanley Jones)

DAGENS CITAT den 18 januari 2010

"Vi är människor, inte änglar. Syndare allihop - och vi kan få syndernas förlåtelse. Att påminna oss om detta, att vårda denna bild, skulle vi kunna ha kyrkan till."

(Ulrika Knutsson)

DAGENS CITAT den 17 januari 2010

"Leken behövs för att människan skall orka vara människa."

(Petter Karlsson)

DAGENS CITATA den 16 januari 2010

"En person som är andligt disciplinerad är någon som kan göra det rätta vid rätt tidpunkt på rätt sätt och med rätt sinnelag."

(John Ortberg)

DAGENS CITAT den 15 januari 2010

"Hur många människor blir avskräckta från Vägen, radikalt och för all framtid, av mötet med kristna som är okänsliga, stela, oåtkomliga, tråkiga, fanatiska och otillfredsställda? Ändå finns det sådana kristna överallt, och det de saknar är den helhet och fullhet som springer fram ur den väl balanserade livskraften och friheten i Guds kärleksliv... Felaktiga andliga tolkningar och tillämåningar av det här ligger bakom många människors bedrövelse och uppror mot Gud."

(Dallas Willard)

DAGENS CITAT den 14 januari 2010

"Ett specifikt svenskt problem härvidlag är det faktum att vårt samhälle blivit så sekulariserat att även uttryck för en enkel vardagsfromhet väcker misstro och likställs med fundamentalism."

(Ingmar Karlsson)

DAGENS CITAT den 13 januari 2010

"Vi hatar det vi inte känner."

(Kalifen Abu ibn Abu Talib)

DAGENS CITAT den 12 januari 2010

"När människor slutar tro på Gud, tror de inte på ingenting. De tror på vad som helst".

(Chesterton)

DAGENS CITAT den 11 januari 2010

Vi måste föra Gud tillbaka in i livet - det vanliga människolivet.

(Stanley Jones)

DAGENS CITAT den 10 januari 2010

"Vi är skapade till hans avbild, vilket bland annat betyder att vi är obegripliga utan vårt relationsnät. Också för människan gäller att jakten på den rena identiteten bortom alla jobbiga relationer obönhörligt kommer att leda ut i tomhet och mörker. Det är i våra relationer, till Gud och till människor, som vi får vår förklaring."

(Magnus Malm)

DAGENS CITAT den 9 januari 2010

"Att ingjuta fantasi i människor skulle kunna få fanatikern att känna sig osäker, det har jag vissa förhoppningar om, även om de är begränsade. Det är inte något snabbt botemedel, ingen snabbkur, men det skulle kunna hjälpa."

(Amos Oz)

DAGENS CITAT 8 januari 1010

"Den förståelsen var grunden till all moral. Om man visste hur en person kände det, om man kunde föreställa sig att man var i hennes situation, så skulle det väl ändå vara omöjligt att tillfoga henne ytterligare smärta. Att tillfoga någon smärta under de omständigheterna skulle vara att göra sig själv illa."

(Mma Ramotswe i Damernas detektivbyrå)

DAGENS CITAT den 7 januari 2010

"Alla bibliska bilder för himlen (harpor, kronor, guld o.s.v.) är givetvis bara försök att med symboler uttrycka det som egentligen inte går att uttrycka... Människor som tar de symbolerna bokstavligt skulle lika gärna kunna tänka sig att när Kristus sade åt oss att vara som duvor menade han att vi skulle lägga ägg."

(C. S. Lewis)

APOSTLAGÄRNINGARNAS TID OCH VÅR

Anders Sjöberg, tidigare missionsföreståndare inom EFS och NT-exeget, skriver en debattartikel i Dagen med titeln I dag liknar kyrkan mer fornkyrkan om att vår tids kyrkliga klimat alltmer liknar den situation som finns beskriven i Apostlagärningarna. Det här är en viktig iakttagelse. Många har påpekat det tidigare men det verkar ännu inte fått genomslag på gräsrotsnivå inom våra kyrkor. Sjöberg pekar ut Svenska Kyrkans ledning, men det gäller nog i lika hög grad majoriteten av oss frikyrkliga. Vi vill så ofta att Sverige skall förbli, eller åter bli ett "kristet" land. Men det är ju just detta som har varit problemet sedan 300-talets statskyrkofiering.

1. Apostlagärningarna måste vara ett ständigt korrektiv och inte bara en bekräftelse på vår egen förträfflighet. Problemet är att vi inte låtit Apostlagärningarna varit det korrektiv som det alltid borde vara. Vi behöver bygga församlingen utifrån Apg, inte slaviskt, utan låta de nytestamentliga texterna faktiskt ge oss vägledning i sin helhet. Ofta betonar vi en sida av den bibliska uppenbarelsen. Den sida som stämmer överens med vår eget sätt att vara kyrka. Vi låter inte texterna vara profetiska tilltal som formar oss, utan istället indentitetsmarkerande och som därigenom förstärker synen på oss själva som de förträffligt bibliska. Apostlagärningarna borde vara en ständig utmaning för oss. Inte för att trycka ner oss, utan för att få oss att längta och våga leva i ständig reformation (ekklesia semper reformanda)

2. Apostlagärningarnas inkluderande missionella gemenskap måste tas på allvar. Anders Sjöberg skriver: Det är intressant att följa berättelsen, se hur de hela tiden drar in de människor som kommer till tro i uppdraget. De nya lärjungarna blir inte bara konsumenter, inte bara beroende av de missionärer som kommer till dem. De får snabbt eget ansvar och del i det gemensamma uppdraget. Församlingen definieras dels av sin tillhörighet till Jesus, dels av sitt uppdrag att föra budskapet om Honom och manifestera Hans rike i den här världen. Den medvetenheten var ständigt påtaglig i den första församlingen och behöver vara det i dagens församling. När församlingen förvandlades till statskyrka tappades denna aspekt, i hög grad, liksom den gemenskapsaspekt som också präglade den första församlingen.

3. Apostlagärningarnas församlingar var mångkulturella, vilket var en manifestation av evangeliets budskap och sanning, och måste utmana församlingen idag. Anders Sjöberg igen:

Därför blir också mycket snart församlingen en mångkulturell gemenskap. Ett sällskap av människor från många olika länder, kulturer och skilda sociala sammanhang, som är kallade att vittna om evangelium - Guds harmoni, eller den nya skapelsen, där alla olika delar samspelar i en helhet. Min rannsakande fråga är: Ser vi detta i svensk kristenhet i dag?

Den avslutande frågan är i högsta grad relevbant och viktig att ställa i en tid då segregeringen i det svenska samhället ökar. Evangeliet är en gränsöverskridare och dess budskap är ett budskap om en gemenskap i harmoni som inte består i de egna intressena, den egna bakgrunden, den egna kulturen osv, utan sträcker sig över detta in i i det som kallas Guds rike. Församlingen är mångkulturell till sitt väsen. Det är den både i kraft av ett teologiskt perspektiv som tar sin utgångspunkt i skapelse, frälsning eller eskatologisk fullbordan. Den är det därför att det är det som är Guds tanke och dröm.

4. Apostlagärningarnas församling är inte perfekt, vilket vi behöver inse. Anders Sjöberg konstaterar i sin avslutning att det finns en annan likhet. Inte allt i Apostlagärningarna är perfekt. Här finns skildringar av missförstånd, besvikelser, motsättningar och mänskliga felsteg. Det fantastiska är dock att även detta blir ett vittnesbörd om hur Gud låter sitt evangelium bli synligt, bli hörbart och mottaget i situationer som karaktäriseras av mänsklig svaghet och tillkortakommanden. Kyrkan har genom historien eftersträvat det perfekta, eller i vart fall velat ge sken av att det perfekta är det nödvändiga. Men denna perfektionism har snarare stöt bort mäniskor och hindrat dem från att komma till Jesus, än varit något som främjat hans rike. Historiskt så är det så att när strävan efter en "ren" församling blivit för stark (detta är inte samma sak som att man vill få människor in i en läjunga och helgelseprocess), så har man som ett brev på posten fått fariseism och hyckleri på köpet. Tron på förändring och Guds möjligheter att förvandla får vi aldrig tappa bort i vår gemenskap, men vi får heller aldrig tro att det perfekta är viktigare än människiorna.

Apostlagärningarna borde vara en utmaning för oss inom svensk kristenhet idag, elelr hur?

 

DAGENS CITAT 6 januari 2010

"Intellektuella gör ju karriär på at försöka få enkla ting att se svåra ut."

(Noam Chomsky)

ETT AV JORDENS NYA UNDERVERK?

I helgen invigdes världens högsta byggnad Burj Dubai med pompa och stat. Ett mänskligt underverk på 828 meter. Invigningen var extremt påkostad.



Ett fantastiskt byggnadsverk och ett fantastiskt skådespel och samtidigt kan man inte låta bli att fundera I termer av den bibliska berättelsen om Babels torn. Inte så att Burj Dubai är Babels torn, men det är ett uttryck för samma anda och mentalitet som gjorde att mänskligheten där i forntiden sökte bygga ett torn, för "att göra sig ett namn" (1 Mos 11:4). Samma högmodiga inställning och tro på att detta skall lösa de problem som Dubai faktiskt brottas med. Samma mentalitet som präglar Babel enligt Uppenbarelseboken kapitel 17-18, där en otyglad konsumism och ekonomism drivs till sin djävulska kulmen. Visst kan man beundra prestationen och förmågan att bygga detta monstruösa monument, men vi måste genomskåda den mentalitet som finns bakom. Den är inte beundransvärd, utan fruktansvärd. Skrapar man på ytan är det en ekonomi byggd på lån, slavarbete och högmod. Magnus Malm skriver i sin fantastiskt avslöjande bok Fotspår i Glastrappan, inte om Burj Dubai, men om den mentalitet som finns i vår samtid så här: "Den himmelssträvande konstruktionen är bara byggnadsställningen för det gigantiska arbetet att bygga en mänsklighet utan Gud."

Länkar:
Expressen 1,, 2, 3.
Aftonbladet 1,, 2, 3, 4.
DN 1, 2.
SvD 1, 2, 3,, 4.

DAGENS CITAT den 5 januari 2010

"I framtiden kommer människan kanske att visa sin storhet inte genom vad hon gör, utan genom vad hon avstår från att göra."

(Ludwig Wittgenstein)

DAGENS CITAT den 4 januari 2010

"Dock se, detta har jag funnit, att Gud har gjort människorna sådana de borde vara, men själva tänka de ut mångahanda funder."

(Predikaren 7:30)

DAGENS CITAT den 3 januari 2010

"Sabbaten är inte en negation — enbart ett uppehåll i arbetet — den är en bekräftelse, ett skapande av vila, frid, shalom. På den sjunde dagen skapade Gud shalom — kronan på hans verk och målet för allt hans verk."

(Howard A. Snyder)

DAGENS CITAT den 2 januari 2010

"Det jag fruktar mest är människor som är så tjockhudade att de kan stå utan ryggrad."

(Oddvar Nordi)

DAGENS CITAT den 1 januari 2010

"Analysen har flyttat från huvudet till magen.

Vill man veta vad någon tänker, får man en rapport om hur hormonerna har det."

(Anders Piltz)

GOTT NYTT ÅR OCH EN NYHET FÖR GÖTABROBLOGGEN

Det har varit litet glest med uppdateringarna på Götabrobloggen i höst. Tanken är att det skall bli ändring på det. Inspirerad av Anton Fagerstedts adventskalender med adventstoner för varje dag av olika författare i sin blogg, tänkte jag att man kunde låta olika människor komma till tals varje dag i Götabrobloggen. Oj, vilket projekt kanske ni tänker, men tanken är att de skall komma tilltals genom citat som jag under åren samlat på mig. Jag tänker mig att försöka uppdatera med ett dagens citat varje dag. Vi får se hur jag lyckas. Det blir säkert några luckor, men många skall det bli är tanken.

Gott nytt år till er alla.