Dagen och Svenska Journalen berättar om att Klara Kyrka i Stockholm med inga Pagréus och Carl-Axel Sahlberg i spetsen öppnar upp kyrkan för hemlösa. Återigen går S:ta Clara före. Denna församling som lyckas med det som vi kristna genom historien har så svårt för, att balansera ytterligheter, att se evangeliets både och istället för att tro att det handlar om antingen eller. S:ta Clara kombinera aktivitet och engagemang med bön, karismatik med socialt patos osv. Nu har man alltså bestämt sig för att öppna upp kyrkan för hemlösa. Frågan är varför svensk kristenhet har så svårt att få ihop det. Svensk kristenhet sitter på mängder med lokaler. Inte minst kyrkorum finns det i överflöd men även andra lokaler. Varför ställs inte dessa till behövandes förfogande. Jag tror att det finns ett antal anledningar till detta.
- Ett sakralt tänkande. Vi tänker ofta väldigt sakralt när det gäller våra kyrkor och lokaler. Vi ser dem som Guds hus och heliga rum. Dess rätta bruk blir så lätt i vårt sätt att tänka – Gudstjänst. För oss bli all annan användning ett helgerån. Jag tror det finns två feltänk i detta. Det första handlar om kyrkan eller församlingen. Den är inte byggnaden. Guds heliga och utvalda församling är gemenskapen av människor inte lokalerna vi samlas i. Den första församlingen hade inga lokaler alls, utan samlades där det fungerade. Detta tänkande behöver vi återerövra. Huset är bra ett redskap som vi har för att samlas. Det är inte heligt eller sakralt, utan en samlingsplats eller bara en byggnad som vi skjall använda för att sprida och manifestera Guds rike. Det andra feltänket finns i Gudsbilden. Vi tänker så lätt att Guds helighet är något som stänger ute. Att Kyrkans väggar på något sätt skall manifestera en plats där Gud klan uppenbara sig och finnas skild från världen utanför. Den Jesus evangeliet talar om är ingen som låter sig stängas in innan för väggar. Han spränger alla kyrkans väggar. Hans helighet är inte begränsad, utan är närvarande. Det är märkligt att vi så ofta tänker oss att i gudstjänst och gudstjänst rum finns inte plats för de behövande, när det är just dessa som Jesus kommer för att söka och möta (Luk 4). Hur kan vi tro att Gud inte vill att vill att kyrkorummet skall användas för dem som ingenstans har att bo. Mycket märkligt.
- Rädsla. Det andra som gör att vi som kristna så sällan öppnar upp alla de lokaler vi har för de som verkligen behöver det är vår rädsla. Det finns en rädsla för att våra vackra kyrkorum skall förstöras och besudlas eller att vårt rykte skall göra det. Det finns en rädsla för de människor som inte är som vi och utanför. De hemlösa kan på många sätt verka väldigt annorlunda än den ofta ganska medelklassiga kyrkan. I och med detta finns det en rädsla som vi måste medvetandegöra för oss själva och våga trotsa.
- Bekvämlighet. Det tredje som gör det svårt för oss är vår bekvämlighet. Det är mycket lättare att använda våra lokaler för det som vi tycker som det är viktigt för oss. Men faktum är ju att våra lokaler väldigt sällan används på nätterna. Det kanske kräver en del praktiska arrangemang. Vi skulle få flytta runt litet och det är mycket lättare att ha ett gudstjänstrum, en serveringslokal, lokaler för ungdomsarbetet osv., men detta är bara för vår bekvämlighet, inte för att manifestera Guds rike. Det kanske kräver ett engagemang. Vi skulle bli tvungna att ta oss upp ur TV-soffan och se människorna som har behov och verkligen mycket mindre än vi själva.
- Brist på empati. Det grundläggande problemet är kanske ändå vår brist på empati. Hemlösa blir lätt en grupp, som ofta blir väldigt opersonlig. I och med att de ofta har problem är det också lätt att vi hamnar i en omedveten mentalitet av att det nog ytterst är deras eget fel, att de försatt sig i situationen själv och att det är samhällets uppgift att ta hand om dem. Men om vi försöker sätta oss in i deras situation som individer, så vet vi alla hur hemskt det är att frysa, att vara hungrig, att känna sig ensam och utanför. Om vi använde vår fantasi och inlevelseförmåga, om vi vore i deras skor hur skulle vi vilja bli behandlade. Empatin skulle göra kyrkans väggar inte till utestängande eller avgränsande, utan beskyddande för dem som behöver.
Andra länkar:
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar