Är man idiotförklarad för att man frivilligt avstår från något?

Radions P3 och SVT, drar under en vecka i december in en insamling till förmån för människor på flykt under temat Musikhjälpen. De tre programledarna Ehsan Noroozi, Kitty Jutbring och Henrik Torehammar skall unde en vecka bo i en glasstudio på Gustav Adolfs torg i Malmö och bara spela musik som människor har önskat genom att betala minst 50 kr/låt. Under perioden skall de tre programledarna bo "instängda" i glashuset, men med dsch, badrum och sovrum utan insyn. Under veckan skall de heller inte äta. De avstår frivilligt i någon sorts solidaritet med lidande människor i vår värld.

I programmet Nordegren i P1 tas frågan upp till behandling idag 2008-11-19. Det intresanta är att i programmet hakar Side-kicken Nina Lekander upp sig på att de under en vecka skall avstå från mat
och menar att det är överdrivet och konstigt. Det är inte det faktum att de skall leva en vecka i ett genomskinligt glashus som är det konstiga i hennes ögon, utna hon menar att det överdrivna är att avstå från mat i en vecka. Detta visar en tydlig trend i vår tid: Det dummaste man kan göra är att avstå från någonting frivillig. För Lekander är detta tydligen oerhört provocerande. Detta är konsumismen i ett nötskal: Skaffa dig allt och avstå inte från något!. Men konsumismen skapar också en attityd av brist på solidaritet och empati. En handling som sker i solidaritet med att mängder med människor i vår värld faktiskt lider, är på flykt och snaknar mat för dagen betecknas som extrem och idiotisk. (Liknande exempel finns när det gäller sexuell avhållsmahet som också kan upplevas dum och provocerande (se tidigare inlägg)

Och är det inte faktiskt så att lyckan och befrielsen kan ligga i just i att avstå, att känna med och att inte behöva ha allt.

"Den förståelsen var grunden till all moral. Om man visste hur en person kände det, om man kunde föreställa sig att man var i hennes situation, så skulle det väl ändå vara omöjligt att tilfoga henne ytterligare smärta. Att tillfoga någon smärta under de omständigheterna skulle vara att göra sig själv illa."
(Mma Ramotswe)

"Det är i förmågan att sätta oss in i en annan individs situation som vi människor allför ofta misslyckas. Bristande empati kan faktiskt klassificeras som en form av ointelligens... Vårt moraliska tänkande är beroende av denna förmåga... likgilitgheten, den bristande empatin, leder liksom ondskan till ett oetiskt handlande." (Stefan Einhorn)