Den misslyckade och svåra integrationspolitiken (3)

De senaste dagarna har Sveriges Radios Dagens Eko rapporterat om en 16 romsk flicka som är född i Sverige och som fått skyddat boende på grund av att hon misshandlats av sin pappa. Flickan skall nu utvisas till Kroatien tillsammans med sin familj (Dagen). Migrationsminster Tobias Billström tycker (som vanligt får man nog faktiskt säga) att det viktigaste är att följa regelverket. Återigen visar det sig att det måste vara något fel. Några kommentarer:

1. Regelverk är till för att följas, men det måste finnas undantag. Det är ju så att när man skapar ett regelverk, så skapar man det för att få ramar. Regelverk måste alltid vara generella och fyrkantiga, det är regelverkens natur och funktion. Man kan aldrig skapa regelverk från undantagen, för det går alltid att hitta yttrligare en situstion och ytterligare ett behjärtansvärt undantag. Men det är ju just det som blir poängen att vilka regelverk man än skapar, så måste det finnas undantag. Billström verkar inte inse detta, uta håller stelbent fast vi ett regelverk, som är generellt och han klarar inte att se det specifika, som berättigar till ett medmänskligt undantag. Att inte inse att en romsk misshandlad flicka, som inte talar ett ord Kroatiska och som kommer att vara papperslös rom utan rättigheter och kontakter i Kroatien, kommer att hamna i en ohållbar situation och mer eller mindre tvunget kommr att bli hänvisad till den misshandlade fadern för överlevnad, visar på en otäck brist på emotionell intelligens. Det måste finnas möjligheter till undantag på humanitära grunder, därför att allt går inte att skriva in i lagar och regelverk.

2. Objektifiering av människor skapar omänskliga beslut. Så fort vi omvandlar en människa till ett fall, en mapp med papper eller ett nummer, så gör vi människan till något omänskligt. Vi lyckas lättare hålla henne ifrån oss och det är förståeligt att man tar till dessa försvarsmekanismer och hänvisar till ett regelverk istället för till mnänniskans behov och situation, men det är förödande för humaniteten. Människan är alltid mer än ett objekt som man kan handla med. Hennes situation är unik och går faktiskt inte att generalisera. Människan är alltid subjekt och måste få vara det, annars skapar vi en omänsklig värld med omänskliga beslut.

Ty Herren, er Gud, är gudarnas Gud och herrarnas Herre, den store Gud och fruktansvärde hjälte som aldrig är partisk och inte kan mutas, som ger den faderlöse och änkan deras rätt och som älskar invandraren och ger honom mat och kläder. Även ni skall visa invandraren kärlek, ty ni har själva varit invandrare i Egypten. (5 Mos 10:17-19)