Finansmarknaden är fortfarande svajig och börserna går upp och ned, men det värsta scenariot värkar ha undvikits genom alla regeringars krispaket. Vi drar en lättnadens suck och kan fortsätta med vår konsumtion Men detta är inte hållbart. Dagen rapporterar om Världsnaturfondens (WWF)senaste rapport Living Planet Report 2008,i vilken det konstaterar att vi överkonsumerar med 30% och att vi lämnar ett enormt ekologiskt fotavtryck. Vi lever ett icke-hållbart liv på den här planeten.
Det är inte krisen i den finansiella ekonomin som är problemet, utan i den globala ekologiska ekonomin som bristerna och problemen sitter. Vi åker kundvagn på väg mot undergången.
Konsumismen som finns i hela den västvärldsliga kulturen är ohållbar och skadlig, rent utav ond. Lösningen på den krisen är inte mer konsumtion De tär inte att sätta skygglappar och fortsätta som förut. Det krävs förändring, radikal förändring och ändrade levandsvanor och ändrad livsstil.
"Världens regeringar övervärderar ekonomin och sätter en alldeles för billig prislapp på våra livsnödvändiga ekosystemtjänster. Förlusten av biologisk mångfald är mycket värre än finanskrisen. Bara skövlingen av skogar kostar miljardtals kronor varje år. Att bli föregångare på klimat- och energiområdet genom hållbara transporter och energilösningar är en av de viktigaste utmaningarna inför det svenska ordförandeskapet i EU och förhandlingarna om ett nytt globalt klimatavtal 2009." (Lasse Gustavsson, generalsekreterare, WWF)
Det kunsumistiska beteendet är så sammanvävt med oss att vi inte märker att detta är den kraft som binder oss mest, även som kristna. Konsumismen är den andemakt som är viktigast att vi lär oss att hantera. Det största problemet är inte Islam, New Age eller homoäktenskap, utan vår bundenhet i ett konsumistiskt mönster. Vi konsumerar för att känna oss lyckliga. Vi konsumerar TV, prylar... och gudstjänster! Även här krävs det ett förändrat beteende. Det gäller oss alla - även mig.
"Att tro på ständig tillväxt gör bara någon som är galen... eller ekonom"
onsdag 29 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Amen och bra att du tar upp det. Men vad är alternativet? Sälj allt du äger och ge åt de fattiga? Svårt isåfall. Och hur trovärdiga är vi som Kristi kropp där?
När ska vi börja hjälpa varandra att komma ur missbruket mer än bara peka på vart felet sitter. Vi är så rädda för att det ska sticka i ögonen på folk så vi låter alla bjälkar sitta kvar.
Naturligtvis är det svårt att sälja allt man äger, men det är nödvändigt. Jesus säger att det är omöjligt för människor, men ingenting är omöjligt för Gud (Mark 10:27). Med Hans hjälp kan vi utrota mammon och skapa en hållbar livsstil där vi ger liv istället för ta liv genom att lägga pengar som kunde gått till Läkare utan gränser på lyx och överflöd.
Jag skrev lite teologiska reflektioner om allt-säljande på http://www.grenholm.net/micael_4saljallt.html
Hur kommer det sig då att jag har en dator? Jag tror att allt-säljande innebär att göra sig av med överflöd och sånt man inte behöver (tv, filmer, mm) men att det ändå finns investeringar. Att Paulus hade bläck och penna var ju tur när han skrev Romarbrevet. Men det är viktigt att inse att man inte ska kalla det man äger för sitt. De första lärjungarna ägde det nödvändigaste (mat och kläder, 1 Tim 6) men de ägde det gemensamt (Apg 2 och 4)
Skicka en kommentar