Bygger vi kyrka utifrån breven eller Apostlagärningarna?

I lördags, 2009-01-10, var jag med på ett rundabordssamtal kring missionellt tänkande och praktik (Jag har snott länken från den intressanta bloggen Kolportören) i Stockholm. Spännande människor, tankar och öppna och otvungna samtal om viktiga saker. Massor med intressanta tankar surrar fortfarande i huvudet, men en vill jag dela här. Det var Charles Kridiotis som uttryckte sig ungefär så här: Vi bygger kyrka utifrån breven och inte från Apostlagärningarna!. Han menade att vi vi hämtar vår modell för församlingen och dess liv från brevlitteraturen och inte från berättelserna i Apg, och att i och med det fokuserar vi på problemen i stället för möjligheterna. Och jag tror att det ligger en hel del i det, inte minst i Sverige.

Betoningen blir så stark på profylax att vi förutser och förebygger alla problem så till den grad att vi bakbinder oss själva.. Nästan alla av NT:s brev är skrivna utifrån problemsituationer, faktiska problemsituationer. Paulus och de andra brevförfattarna försöker lösa problem som uppstått, inte i första hand förebygga. Det är klart att man skall förebygga problem så långt det är möjligt, men det måste också vara rimligt. Alla problem går helt enkelt inte att förutse eller förhindra. Svensk kristenhet kanske har blivit en samling trygghetsnarkomaner och trygghet är bra. Men den kan också vara bedräglig. "Allt står väl till" är de falska profeternas ständiga budskap (Jer 6:14, 8:11, Hes 13:10, Mik 3:5). Ibland gör tryggheten och det "sejfa" att vi inte tar några risker eller initiativ. Resultatet blir passivitet.

Det kanske t.o.m. är så att vissa problem är nödvändiga för att församlingen skall bli den gemenskap den är tänkt att vara - Syndarnas samfund. Detta skapar en grogrund för präktighet hos oss, en medelklasskyrka som inte vill bli störd eller genomskådad. Och därmed varken intressant, trovärdig eller närvarande hos människor utanför den egna kretsen.

Kombinationen med det svenska säkerhetstänkande kan förlama den svenska församlingen. Vi svenskar är specialister på säkerhet. Det är bra och inget fel, men det kan kanske i vår mentalitet gå till överdrift så att vi heller backar än tar en risk överhuvudtaget och då blir det farligt. För både kärlek och efterföljelse innebär risk. Dessa båda begrepp som är så centrala i den kristna tron.