Ny äktenskapslagstiftning - tankar och funderingar

Riksdagen har röstat igenom en könsneutral äktenskapslagstiftning i Sverige. En fråga som har upprört och engagerat många kristna på båda sidor, men framförallt har frågan blivit en identitetsmarkör för evangelikala, konservativa och bibeltroende kristna (vad nu dessa identitetsbeteckningar egentligen säger). När jag skriver detta inlägg med just denna vetskap så är det med viss tvekan, för risken är ju att ingen tycker om det man skriver, och risken för missförstånd är stor, men jag tar risken. Det finns ett antal saker som vi behöver fundera vidare över.

1. Homosexfrågan är tydlig i Bibeln, men perifer. Om man använder en god exegetisk metod, är jag övertygad om att man kommer att komma fram till att Bibeln faktiskt fördömer utövad homosexualitet som något som är fel. Personligen tycker jag det är oerhört svårt att komma förbi detta faktum. Samtidigt är frågan faktiskt tämligen perifer i Bibeln. I NT finns det tre ställen som säger något om detta (Rom 1:24-27, 1 Kor 6:9, 1 Tim 1:10, I GT är det i helighetslagen i 3 Mos som fördömande förekommer. I evangeliernas berättelser om Jesus har vi inget uttalande rörande homosexualitet. Vi måste fråga oss varför denna fråga tagit så stor plats i debatten de senaste åren? Svaret tror jag faktiskt ligger i både en rädsla och i en längtan efter att vara radikal och bibeltrogen. När vi människor formar vår identitet, så väljer vi ut vissa frågor som viktigare än andra. Ofta inte de mest centrala, utan de tydliga och som inte berör majoriteten av oss. Det blir lättare att känna igen sig och att höra till med hjälp av sådana frågor. Vi kan dela upp världen i vi och dom, när det gäller åsikter, vilket alltid förstärker den egna tillhörigheten. Jag tror att detta är en viktig orsak till att denna fråga fått så stort utrymme i kristen debatt de senaste åren.

En fråga som man kan fundera kring med facit i hand är varför Gud inte svarat på alla böner och allt det engagemang som funnits i denna fråga? Svaren kan variera, men ett är kanske att den inte varit riktigt så viktig för Gud som vi trott!

2. Frågan har varit förlamande. Frågan om homosexualitet har hamnat så i centrum att vi som kristna faktiskt har blivit paralyserade. Vi har lagt både energi och böner på att stoppa något, i stället för att vara det Jesus kallat oss till, att vara missionella lärjungar till Jesus. Församlingen har tappat fokus på sitt uppdrag att föra välsignelsen som Jesus har att ge till den här världen, därför att vi har varit i försvarsposition för att försvara något i svensk lagstiftning. Tänk om det är så att hela denna fokusering faktiskt inte fört Guds rike framåt, utan faktiskt bakåt, då vårt budskap feltolkats i media hela tiden?

Frågan har varit förlamande missionellt, men också när det gäller den kristna enheten. I och med våra kategoriseringar, så har vi som är ett folk i Kristus Jesus delat upp oss i två (minst) läger, som lagt vår energi på att bekämpa syskonens åsikter. Frågan vem det är som har vunnit på denna situation? Debatt är bra, men aldrig skyttegravsgrävande.

3. Hur skall vi förhålla oss till den sekulära svenska staten och lagstiftningen? Är det inte så att vi vill införa en kristen etik i svensk lagstiftning, att vi önskar att även de som inte tror skall bete sig som kristna. Här har vi en oerhört viktig fråga att fundera kring? Tror vi faktiskt att Sverige har varit, är och borde vara ett kristet land, så är vi faktiskt ganska historielösa. Vår rädsla skapar lätt en upprördhet när männsiskor inte tycker som vi och därför ropar vi på lagstiftning i linje med vår tro. Jag tror att vi inte kan eller ska förvänta oss en sådan lagstiftning.

4. Vi får akta oss att vi inte ställer oss på mobbarnas sida. I den här frågan är det så lätt för oss som kristna att ställa oss i "böghatarnas" och "flatmobbarnas" skara. Vi klumpar ihop och ser inte människan. Vi håller med dem som "hetsar" när vi är kallade att älska vår nästa.

5. Försvarspositionen blir aldrig konstruktiv. Hela den här frågan aktualiserar också frågan om hur vi som kristna faktiskt kan påverka. Det är inte genom att gå in i ett militant försvar, utan genom att vara förutseende och konstruktiv. Hade vi kommit med förslag om civilrättslig lagstiftning, med en vilja att tidigare vara beredda att avsäga oss "privilegiet" med vigselrätten, så hade vi inte hamnat i den låsta och prestigesituation som uppstått, där ståndpunkterna kör fast och blir låsta. Vi vi vara en konstruktiv och positiv kraft i samhällsdebatten måste vi vara både förutseende och faktiskt kompromissvilliga. Försvarspositionen (som bottnar i en destruktiv krigsmetafor) blir, trots att det känns bra när man är inne i kampen rent psykologiskt, i det långa loppet inget som ger ett gott resultat, vare sig för Guds rike eller Sverige.

6. Det är dags att gå vidare. Homosexfrågan har delat svensk kristenhet. Den har för en del varit en identitetsmarkör för sann kristen tro. Nu är det dags att gå vidare och vi får akta oss så att vi inte gör samma misstag igen. Poängen är man måste lägga saker bakom sig och ha sin identitet i centrum och inte i gränserna i första hand. Där har svensk kristenhet som helhet en stor utmaning.

Länkar 1, 2, 3 4, 5