Att omedvetet göra skillnad på människor.

I fredags presenterade Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) en rapport med rubriken "Vård på (o)lika villkor". I rapporten som handlar om hur vården i Sverige fungerar, visar det sig att det faktiskt finns stora skillnader inom den svenska vården. Kortfattat kan man säga att slutsatserna är att:

1. Höginkomsttagare och välutbildade får mer vård.
2. Höginkomsttagare och välutbildade får bättre vård.
3. Höginkomsttagare och välutbildade får dyrare vård.

Detta är ju ingen medveten strategi från sjukvårdens sida. Man strävar efter en jämlik vård, men statistiken visar tydligt att det för varje nivå sker en förstärkning av de tre punkterna ovan utifrån ju högre inkomst och social ställning en person har. En del förklaringar kan vara strukturella, som att vissa grupper faktiskt inte söker vård i samma omfattning, för att de inte vill eller tycker sig ha råd. En annan förklaring är säkerligen att ju mer välutbildad desto bättre kan man föra sin gen talan och ta reda på de senaste och möjliga behandlingar. Men faktum kvarstår att vården inte är jämlik; människor i marginalen är mer i marginalen även inom den svenska sjukvården, när det gäller vårdens omfattning, kvalitet och kostnader. Detta leder mig till följande konstateranden:

1. Vi värderar människor olika omedvetet. Detta är som sagt inget medvetet, men är ändå värt att notera, därför att det visar hur vi människor fungerar. Vi bedömer och behandlar människor olika omedvetet. Vi kategoriserar människor efter status och ställning, fastän vi inte tänker på det. När vi handlar instinktivt så sorterar vi människor utifrån hur de ser ut och genom denna sortering värderar vi dem olika, vilket sjukvårdsstatistiken visar. Det här gäller inte bara sjukvården utan os alla.

2. Vi behöver ständigt medvetandegöra riskerna för oss själva. Alla människor är lika mycket värda. Om vi börjar behandla människor utifrån utbildning och lönenivå är vi illa ute. Vi gör det så lätt i alla sammanhang (även den kristna församlingens) och måste därför för os själva skapa en kultur, där vi medvetandegör oss om allas lika värde. Det är bara när vi är medvetna om risken, som vi kan börja handla i dess motsatta riktning. Medveten är lösningen på blindhet och okunnighet. Jesu exempel är här lysande. Han ser människor, går över gränser som människor satt upp för värdering av människor. Hans bror Jakob talar klartext:

Mina bröder, gör inte skillnad på människor, ni som tror på vår förhärligade herre Jesus Kristus. Tänk om det i er synagoga kommer in en man med guldringar på fingrarna och vita kläder och samtidigt en fattig man i smutsiga kläder. Om ni då bara har ögon för den finklädde och säger till honom: "Här är en bra plats för dig", men till den fattige: "Ställ dig där borta", eller "Sätt dig på golvet vid mina fötter" – gör ni då inte åtskillnad och fäller orätta domar? (Jak 2:1-4)

3. Vi måste medvetet handla i överensstämmelse med likavärdesprincipen. Vårt samhälle är uppbyggt kring att vi värderar människor utifrån vissa kriterier. Det kan vara framgång, pengar, skönhet, humor... Listan kan göras lång, men vi behöver medvetet och tydligt hålla fram likavärdesprinciopen. Alla människor är lika mycket värda och har i grunden samma rättigheter i vårt samhälle. Denna princip måste påverka vårt sätt att tänka och handla. Den debatt som varit kring Vanja Lundby Wedin och bonusarna i AMF kanske handlar just om blindhet, om att tappat fokus på likavärdesprinciopen och bländas av makten (se länk).

Det är dags medvetandegöra vår längtan efter jämlikhet och vårt begär efter särbehandling.


"Men verklig medvetenhet uppstår i själva verket genom praktik och erfarenhet av världen. Det är inte så att man först blir medveten och sedan börjar göra något, utan man blir medveten genom det man gör." (Noam Chomsky)

"Ja, ju mera medvetet jag lever, ju mer koncentrerat i ögonblicket, desto mer är jag ett med Guds vilja." (Wilfrid Stinissen)