"Den internationella brottmålsdomstolen ICC utfärdade i går en arresteringsorder för Sudans president Omar Hassan al-Bashir. al-Bashir anklagas för fem fall av brott mot mänskligheten. Det handlar om mord, utrotning, tvångsförflyttning, tortyr och våldtäkt. al-Bashir anklagas också för två fall av brott mot krigets lagar. Dels för avsiktliga attacker mot civila, dels för plundring. al-Bashir slapp åtal för folkmord. Den åtalspunkten kan dock läggas till om domstolen för in mer bevis." (Expressen)
1. Allas likhet inför lagen! Arresteringsordern på al-Bashir är glädjande därför att den är unik. Det är den första arresteringsorden som rikta sig mot en man som fortfarande har makten - mot en president och ett statsöverhuvud. Det är modigt av ICC att faktiskt våga utfärda den här orden och protesterna har inte låtit vänta på sig. I Sudan är protesterna enorma och Afrikanska Unionen har kallat till krismöte. Själv säger al-Bashir att de värsta bovarna är USA och västvärlden och anklagar domstolen för kolonialism. Men faktum kvarstår att brott är brott oavsett vem som begått dem och det är positivt att ICC vågar detta.
2. Skuld är skuld och ansvar ansvar, oavsett om andra också felat. I sina försök att försvara sig eller visa sin oskuld pekar al-Bashir på västvärldens kolonialism. Han eldar massorna genom att säga att Sudan har kämpat mot kolonialismen under 1800-talet, 1900-talet och kommer att fortsätta under 2000-talet. Men att andra gjort fel rättfärdigar aldrig ens omoraliska handlande. Att det begåtts mängder av övergrepp under kolonialtiden (och även senare)av västvärden mot den sk tredje världen är ju uppenbart, men det befriar ju inte på något sätt honom från hans ansvar för sina brutala handlingar. Mentaliteten andra gör det hjälper inte, inte ens om alla gör det så håller det för en moraliskt frikännande. al-Bashir visar också sin brist på moralisk kompass när han som ett resultat av arresteringsordern utvisar ett femtontal hjälporganisationer från Darfur, vilket innebär att uppemot 2 000 000 människor blir lidande och utan den nödvändiga nödhjälpen. Detta beteende visar på och förstärker ju hans skuld. Som straff för att han anklagas låter han helt oskyldiga människor som redan lever på gränsen få lida ännu mer.
3. Allas likhet inför lagen? Samtidigt som det är positivt att en sittande president med ett enormt register av ICC kan önskas arresteras, så infinner sig ändå frågan om det inte ligger en del sanning i den afrikanska kritiken. Inte så att al-Bashir på något vis skall slippa undan, men varför är det bara förbrytelser i Afrika som uppmärksammas. Faktum är ju att det blir ju problematiskt när USA och Israel (m.fl), vilka båda hävdar sig vara moraliska demokratiska garanter, inte har anslutit sig till ICC. Utan istället uttalat sig att det aldrig kommer på fråga att deras miltär och krigshandlingar får granskas. Om inte dessa båda länder låter sig granskas av oberoene observatörer tappar ju västvärlden och ICC mycket i trovärdighet. Frågan är om det fortfarande faktiskt inte finns en väldigt tydlig kolonial mentalitet (om än bara under ytan). Varför ahr vi alltid tolkningsföreträde, och varför är det vi som är moralens poliser och aldrig dess brottslingar? Den afrikanska frustrationen är kanske befogad, även om den inte utplånar eller rättfärdigar al-Bashirs bloddrypande handlingar.
torsdag 5 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar