I morse presenterade sifo ännu en i raden av opinions undersökningar. Den återgav bl.a. på Dagens hemsida under rubriken "Alliansen tar in på de rödgröna" och på SvD:s heter det: "Alliansen knappar in på de rödgröna". Samtidigt presnterar Dagens Nyheter andra opinionsundersökningar under rubriken: "Opinionstapp för alliansen". . Fram på eftermiddagen korrigerades den här rubriken i överensstämmelse med de båda övriga borgerliga tidningarna: "Alliansen ökar.". Detta ger ju anledning till att fundera kring sanningsbegrepp och objektivitet. Redan 1976 skrev Lars Bergström sin avhandling: Objektivitet - En undersökning av innebörden möjligheten och önskvärdheten av objektivitet i samhällsvetenskapen. (Stockholm, Prisma, 1976.), i vilken han visar på några intressanta saker angående objektiviteten möjligheter eller kanske snarare möjligheter. Han konstaterar bl.a. följande.
1. Värderingsfrihet är omöjlig. Det ofta hävdade idealet att objektivitet är eftersträvansvärt och möjligt i termer av värderingsfrihet visar Bergström att det är faktiskt det rakt motsatta. Värderingar styr våra val, även vetenskapsmannens val av problem han undersöker och de frågor man väljer att ställa och behandla. Samma sak som gäller vetenskapen gäller även, och förmodligen i ännu högre grad, media. Den lilla inledningen om opinionsundersökningar visar med all tydlighet på detta. Media väljer både vad man skall ta upp, vilka frågor man skall ställa och inte minst hur man presenterar och rubriksätter sitt material.
2. Förutsättningslöshet är omöjlig. Det andra som ofta tas upp som ett tecken på objektivitet är förutsättningslös het, att man inte skall ha förutfattade meningar, men faktum är ju att detta inte heller är möjligt. Det är ju de facto så att all kunskap förutsätter den tidigare kunskapen vi besitter. Detta är våra förutsättningar. Att komma förutsättningslöst till något innebär faktisk att förståelse blir omöjlig. Den metod man väljer att möta en fråga innebär genast att man väljer ett perspektiv och en förutsättning. Det viktigaste här är faktiskt inte förutsättningslöshet,utan medvetenhet om sina egna förutsättningar och öppenhet med att visa dem.
3. Intersubjektivitet är inte heller möjlig fullt ut. Detta något krångliga begrepp definierar Bergström som att "forskning skall bedrivas enligt bestämda regler om vilka allmän samstämmighet råder så att två eller fler vetenskapsmän med samma förutsättningar skall kunna uppnå samma resultat när de tillämpar identiska regler. d v s. använder samma metoder. Termen samma förutsättningar inkluderar också - vilket skall understrykas - samma värderingspremisser." Problemet är ju att även om detta är möjligt i teorin, så blir det svårt i en verklighet där ingen situation eller händelse är exakt likadan som en annan, precis som ingen människa är identisk med en annan.
4. Metodologisk objektivitet är kanske möjlig. Inom vetenskapen menar man att metoden måste vara objektiv och det kan den vara om man definierar den som Bergström gör som den metod som är maximalt objektiv, inte hundra procentigt, utan mest i jämförelse med andra. "Men han tycks i alla händelser mena att samhällsvetenskaplig verksamhet är (metodologiskt) objektiv om och endast om den är baserad på en metod som är maximalt objektiv.
Att en metod är maximalt objektiv innebär i sin tur att den är minst lika objektiv som varje alternativ metod. Detta villkor förklarar Rudner på följande sätt: 'När vi påstår att en metod är mer objektiv än en annan, tycks vi mena att den är mer tillförlitlig än en den andra, och den betydelse av 'tillförlitlighet' som då är aktuell tycks kunna satisfieras av följande kriterium. Metod A är mer tillförlitlig än Metod B om och endast om det upprepade användandet av den mindre lätt kan leda till misstag (dvs. mindre sannolikhet för att vi skall fortsätta att tro, eller komma att tro på falska satser). I överensstämmelse med detta kan vi säga att en metod var 'maximalt tillförlitlig' om den, bland alla alternativ, minimerade sannolikheten för misstag i denna mening.'" Med andra ord använd den metod som är bäst och löper minst risk för misslyckande och fel resultat.
5. Objektivitet är möjlig som summan av den bristfälliga objektiviteten. Den kände vetenskapsteoretikern Karl Popper konstaterar:
"Om vetenskaplig objektivitet skulle grundas... på den enskilde vetenskapsmannens opartiskhet eller objektivitet, så finge vi säga adjö till den. På sätt och vis måste vi faktiskt vara mer radikalt skeptiska än kunskapssociologin; ty det råder inget tvivel om att vi alla är underkastade våra egna system av fördomar (eller 'totala ideologier', om man föredrar detta uttryck)... vetenskap och vetenskaplig objektivitet är inte (och kan inte vara) resultatet av en individuell vetenskapsmans försök att vara objektiv, utan av samarbetet mellan många vetenskapsmän."
Poängen med detta resonemang är att vi måste ¨våga vara både öppna och kritiska. Det handlar om att pröva och förstå. Det handlar om att sanningen aldrig kan bli någons privatsak, utan att det faktisk är så att det är tillsammans som vi finner sanningen. Alltför ofta tar vi bara en sida och då är vi stängda och okritiska, men önskar vi komma fram till en objektiv sanning, så finns ingen annan väg att vi tillsammans med andra är öppna och kritiska. Där ligger vår möjlighet att finna. Det är den metod för sanningssökande som fungerar och faktiskt är allmänmänsklig och biblisk (se Ef 3:18). Kunskap skapas tillsammans med andra i relationer. Ibland är det faktiskt så att sanningen finns någonstans mitt emellan... Ibland är det så att jag faktiskt kan ha fel, men vi ha rätt.
Om jag inte vet att jag inte vet, då tror jag att jag vet. Om jag inte vet att jag vet, då tror jag att jag inte vet. (Oz Guiness)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Det är snarare fullständigt idiotiskt att _inte_ utgå ifrån att säker kunskap finns och bör eftersträvas. Men ibland blir vissa saker så uppenbara att den närsynte skrivbordsfilosofen inte förmår se det: Kuhn, Feyerabend osv
Kunskap eller information är så obegränsade i sin definition. Jag tror och följer själv objektivitet som "förutsättningslöshet". Anta att jag till exempel tycker om att åka tåg. Då jag talar med en annan tågresenär som tycker om att åka tåg, så menar den andre att det är betydelsefullt både varifrån man åker och vad som är resans mål. Den andre resenären menar att det är stor skillnad på om man reser med tåget på Transsibiriska Järnvägen, Orientexpressen eller Trans Europe Express. Som exempel vill resenären ta hur kvaliteten är på kaffet som serveras. Jag menar att "förutsättningslösheten" är att, liksom i den gamla berättelsen om mannen som var på sin svensexa och att kompisarna supit honom full och satt honom på ett tåg, med tågbiljett. Så när han vaknar, vet han inte var han är och inte vart han är på väg. Det menar jag är två kvaliteter hos "objektivitet som förutsättningslöshet". Liksom om man bestämmer sig för ett annorlunda resmål på årets sommar semester. Ska man köpa resan, gå till biblioteket och låna alla böcker som handlar om resmålet, eller ska man sätta sig vid datorn och googla på resmålet. För, då menar den personen som har just det slags synsättet på resan och resans mål, har resan redan börjat. Ens hjärna har redan börjat skapa sig en bild av resmålet, och den bilden utgör förutsättningarna för hur resan kommer att vara när man är framme. Eller så kan man ta som exempel Christoffer Columbus. Han måste ju vara själva personifikationen av "förutsättningslöst resande". Han tror att han reser till Indien, kommer fram till det som han tror är resans mål och därmed blir ursprungsbefolkningen kallad för "indianer".
En annan "förutsättningslös metod" är s k Blind Date. Man träffar någon som man vet mycket lite om. Man bör veta så mycket som att den man möter också har givits samma förutsättningar som en själv. Det är ju ingen mening att gå på en Blind Date och upptäcka, om man inte är lagd på det sättet, att det är en person av samma kön, en person som talar samma språk. Vidare att personen är "singel" och inte är deltagare i någon politisk eller religiös destruktiv sekt. Eller att personen har en ganska ordinär smak för mat och dryck. Det är ju kanske inte så trevligt om personens, kvinnans i det här fallet, favoritmat är kokt hundvalp med svalbosoppa. Eller att hon just muckat från sin fängelsevistelse efter tio år, då hon dömdes för dråp på båda sina fosterföräldrar. Att hon är helnykterist, röker inte, dricker inte kaffe och går aldrig på bio eller teater. Att hennes favoritsport är att tävla med isjakt.
Det ena exemplet efter det andra ska då visa hur extrem, konstig, kontroversiell och egensinnig denna kvinna är. Men, vad tusan, man lever ju bara en gång! Och det sägs att man "ska leva sitt liv som om man dog igår". För en gångs skull har man faktiskt tangerat det man kan kalla för Livet! Eller, för att ta en annan klassiker; Resor med tant Augusta, av Grahame Greene.
Skicka en kommentar