Nischning och församlingskultur

Man lär så länge man bloggar. Efter mitt senaste inlägg och mitt beslut att avsluta den diskussionen har det kommit två väldigt insiktsfulla kommentarer som fört min tanke vidare och som jag måste ge rätt och vars insikter och tankar jag vill utveckla.

1. Varje församling är nischad och har en egen kultur. " Det man ofta inte tänker på att en mer traditionell församling med exempelvis psalmsång, orgel, scoutkår, dagledigträffar och missionsauktioner också är nischad", skrev en anonym och det är ju så sant, om man med nischad menar att varje församling har en egen församlingskultur. En församlingskultur kan vara positiv, vilket betyder att den fyller sin funktion framförallt i ett missionellt perspektiv i relation till omvärlden, eller destruktivt negativ, där allas vårt skräckexempel är Knutby.

2. Nischen och församlingskulturen måste vara missionellt motiverad. Alan Hirsch konstaterar att den traditionella församlingens kultur eller nisch faktiskt bara har potential att nå ca 10% av befolkningen. Detta torde betyda av vi behöver fler församlingar. Problemet med den traditionella nischen är att den ofta inte längre har ett missionellt fokus, utan ett perspektiv, där ofta den egna uppbyggelsen och tillfredsställens hamnat i centrum.

3. Nischen måste skapas utifrån relationen mellan medlemmarna och den omgivande samhället. Församlingens kultur växer fram i samspel mellan "medlemmarna" och det omgivande samhället. Det räcker faktiskt inte med att medlemmarna eller församlingens ledning skapar kulturen, utan frågan måste hela tiden vidgas till "hur manifesterar vi Guds rike i det omgivande samhället på bästa sätt?" Utan detta synsätt blir församlingen antingen till en sekt som fullständigt isolerar sig från det omgivande samhället, eller någon form av klubb för inbördesbeundran och självtillfredsställelse. Risken med ett för snävt nischande innebär att man når kristna och kan få det jag i förra avsnittet kallade "en stulen tillväxt". Målet är faktiskt inte stora församlingar, utan missionerande lärjungaskapande församlingar relevanta i församlingens omvärld och framförallt för människorna. Församlingens kultur måste vara inkarnerande och betjänande i världen. Församlingen är som bäst när den är oerhört lokalt förankrad.

4. Nischen eller kulturen får inte vara segregerande, utan integrerande.. I församlingar vare sig de är nya eller gamla måste vi vara medvetna om att vår församlingskultur eller nisch kan stänga ute. Målet måste alltid vara mångfald och inte likriktning. De mänskliga murarna i form av ålder, kön, nationalitet etc. har Jesus faktiskt brutit ner. En nischning utifrån sådana mänskliga barriärer innebär lätt att evangeliets kraft begränsas. Frågan är om det inte är en form av otro. Som Cucca skriver i sin kommentar: "Vi kan aldrig komma ifrån det faktum att kultur är något vi skapar. Kultur kan antingen vara exlusiv eller inkluderande. Det är något man skapar."

Dagen