Tankar kring biskopsvalet i Stockholm..

I morgon är det provval i Stockholms stift rörande vem som skall bli näste Stockholmsbiskop. Stanley Sjöberg har idag en debattartikel på SvD:s debattsida brännpunk rubricerad: "Riskera inte ekumeniken med liberal biskop", i vilken han menar att om man väljer en biskop som är väldigt liberal i sina åsikter kommer detta att försvåra den praktiska ekumeniken. Sjöbergs debattartikel återges också i Dagen. Här följer några tankar utifrån detta.

1. Tänk om Carl-Erik Sahlberg inte föll för åldersstrecket. Visst hade det varit spännande om domkyrkokomminister Carl-Erik Sahlberg i Klara kyrka hade kunnat få möjlighet att bli Stockholmsbiskop. Tyvärr fyller han under året 64, så han faller väl för åldersstrecket, men tänk om. Det hade kunnat bli väldigt spännande utifrån Carl-Eriks och hans medarbetares fantastiska arbete i Klara. Tänk om deras tänk kunde genomsyrat eller i vart fall fått påverka Stockholms stifts andra församlingar mycket uttalat. Med Carls-Eriks rika spektra av erfarenheter som akademisk teolog, som missionshistoriker, som missionär, som karismatisk förnyare, som bibelförankrad predikant och som förespråkare för och förebild på diakonal radikal praxis skulle det kunnat blivit riktigt spännande, eller hur? Han har ju varit på förslag i en del tidigare biskopsval, men nu är det väl för sent, men om inte om hade funnits, så... Och nu kommer vi aldrig att få veta och kanske en sådan som Carl-Erik Sahlberg hade fått stånga sitt huvud blodigt. Kanske han gjort mer nytta på "fabriksgolvet", än han skulle kunnat åstadkomma i "direktörsstolen. Men ändå... Kanske vore oasinspiratören Hans Weichbrodt eller avgående missionföreståndaren i EFS Anders Sjöberg ett intressant alternativ?

2. Tänk om ekumeniken faktiskt fungerar bättre med en någorlunda konservativ biskop än med en mer liberal. Ibland tänker man sig att ekumeniken fungerar bättre med de tillsynes liberala och toleranta, men det är faktiskt inte alltid så. Det finns åtminstone två skäl till detta. Det första handlar om det som Stanley Sjöberg är inne på, att de flesta kyrkor som man skall vara ekumenisk med. både de traditionellt svenska frikyrkorna och invandrarkyrkorna, faktiskt har ett tydligare centrum. När pingströrelsens och Livets Ords företrädare har lättare att samarbeta ekumeniskt med Katolska kyrkan och Ortodoxa kyrkor så är väl detta ändå en signal att det inte alltid blir enklare.

Det andra skälet är att när man skall ha samarbete med den som hyllar toleransen, ibland blir den liberala toleransen väldigt intolerant. Ibland är tydlighet ett problem för samarbete, fast det borde vara en möjlighet. Tydligheten gör att man vet var man har varandra och är faktiskt inte det samma som en dömande attityd. Tydlighet möjliggör dialog och därmed ekumenik. (Det skall också villigt konstateras att alla frågor inte avgörs på axeln liberal konservativ, utan ibland ä faktiskt andra variabler viktigare, men den går inte bortse ifrån)

3. Tänk om det är dags för den svenska lutherska kyrkan att låta den mycket vitala minoriteten konservativa få en biskop igen. I den svenska 1900-talshistorien har ofta den konservativa delen av Svenska kyrkan haft sina representanter inom biskopskollegiet. De senaste (från min horisont och kanske känner sig någon som konservativ representant) är väl Bertil Gärtner och Bo Giertz, Gärtner nådde pensionsåldern 1989 och sedan har det varit tunnt med företrädare för den aktiva och engagerade minoriteten inom biskopskollegiet. Av rädsla för oenighet har man valt att utestänga minoritetens inflytande i den viktigaste gruppen, istället för att se dess inflytande som något vitalt och viktigt för många inom kyrkan. Den senaste veckan har ju biskopsgruppen visat sig inte vara särskilt homogen på DN-debatt (Länk 1, 2, 3, 4) Kanske är det så att Svenska kyrkan skulle må bra av litet konservativt blod inom biskopskollegiet, inte minst för den minoritet inom kyrkan som älskar sin kyrkan och är den trogna trots att den inte delar sin lednings åsikter och beslut. Frågan om minoriteters rätt till representation är en viktig demokratisk fråga att ta med i beräkningen Frågan om minoriteternas röst är viktig också därför att det andra perspektivet faktiskt tillför något och berikar

Ytterligare dagenlänkar 1, 2